Bild
Kvinna som håller upp sitt landcertifikat
Länkstig

Transforming matrilineal land rights? Agricultural intensification and land regularization in Northern Mozambique

Forskningsprojekt
Pågående forskning
Projekttid
2022 - 2024
Projektägare
Avdelningen för kulturgeografi, Institutionen för ekonomi och samhälle

Kort beskrivning

Idag lever majoriteten av Afrikas fattiga människor på landsbygden och är beroende av tillgången på land för sin jordbruksproduktion och försörjning, vilket gör säkra markrättigheter till en mycket central fråga. Säkra rättigheter till land, dvs att individer med säkerhet vet vilka resurser de kontrollerar och på vilket sätt de kan användas, är avgörande för människors försörjning. För att skydda landsbygdsbefolkningens intressen och försörjning har flera afrikanska länder infört en ny lagstiftning så att lokalsamhällen tilldelats formella rättigheter till sina markområden, vanligen i form av individuella markrättigheter.

År 1997 införde Moçambique en ny landlag som hade anpassats till principerna för en lokalt baserad landadministration. Den nya lagen säger att markrättigheterna ska formaliseras på lokalsamhällesnivå, som en kollektiv enhet, och att ansvaret att fördela individuella markrättigheter till hushållen decentraliserats till lokalsamhället självt, vilket vanligen sker enligt lokala normer och traditioner. Flera studier har visat att när markrättigheter formaliseras enligt lokala traditioner tenderar detta leda till att marken registreras på hushållets överhuvud, som vanligen är mannen. Många studier pekar på att kvinnors landrättigheter försvagas genom registrering, varför kvinnors osäkra markrättigheter lyfts fram som ett centralt utvecklingsproblem i afrikanska policydokument. Många länders landreformer försöker införa system för att säkra kvinnors rätt till mark. Dock utgår dessa reformer vanligen ifrån att de system inom vilka individer får tillgång till mark är vad som kallas patrilinjära, d.v.s. att rätten till marken överförs från far till son. Men i norra Moçambique finns stora områden där marken traditionellt överförs mellan generationerna genom moderns familjelinje, s.k. matrilinjära system.

Starkt kopplat till frågan om ett individuellt ägande eller individuell kontroll över mark som formaliserats genom ett certifikat, är idén om att detta certifikat kan användas som säkerhet för att ta lån så att bonden kan använda detta för att göra investeringar i sin mark och i insatsvaror för att öka avkastningen i sitt jordbruk, vilket förväntas leda till ökad produktion för både förbättrad livsmedelssäkerhet och för att kunna sälja sitt överskott på marknaden och tjäna inkomst. Detta är centralt för många länders politik att minska fattigdomen och undernäringen på landsbygden.

I vårt projekt undersöker vi hur nya initiativ för att formalisera individuella markrättigheter, i områden där man samtidigt försöker öka intensifieringen av marknyttjandet för att öka avkastningen i jordbruket, påverkar de traditionellt baserade markägosystemen inom matrilinjära samhällen. Vad händer med de markrättigheter kvinnor traditionellt fått tillgång till genom sina mödrar i samband med att markrättigheterna formaliseras på individuell eller hushållsnivå? Kommer marken successivt att formaliseras i männens namn, eller i man och hustrus namn, vilket skulle innebära en överföring av rättigheter från kvinnors till mäns familjelinjer?

     För att undersöka dessa komplexa frågor har vi valt ut tre lokalsamhällen som kännetecknas av olika förutsättningar vad gäller formalisering av individuella markrättigheter. Vi ska samla in information i huvudsak genom intervjuer med olika aktörer i dessa lokalsamhällen. Dels med administrativ personal på olika nivåer i samhället, och dels med olika aktörer på lokal nivå: lokalsamhällets invånare och ledare, likaväl som med organisationer som är delaktiga i genomförandet av reformerna. Vår studie innebär även delaktighet av lokala aktörer i vandringar och karteringar som görs i områdena. En viktig aspekt av vårt upplägg av studien är att återkommande återkoppla till olika aktörer som är med i studien för att informera och ge feedback om vad vi kommer fram till. Det är viktigt att resultat från studier av den här typen kan användas och kanske påverka hur utvecklingspolitik genomförs i praktiken.