Nitton procent av den vuxna befolkningen lider av långvarig smärta som påverkar livskvalitet, psykisk hälsa, arbetsförmåga, fritid och familjeliv. Forskning har visat skillnader mellan kvinnor och män, hur de upplever, beskriver och hanterar sin smärta, och vilken behandling de får inom hälso- och sjukvården. I detta doktorandprojekt vill vi utforska och analysera normer om kvinnor och män med smärta. Vi vill också undersöka om det finns några samband mellan kön, genus, (stereotypa föreställningar om kvinnor och män), psykosociala resurser och långvarig smärta. Bättre kunskap om genus och smärta kan bidra till en mer jämlik och jämställd vård, som i större utsträckning bemöter och behandlar patienter utifrån deras individuella behov och i mindre grad utifrån föreställningar om vilka behov kvinnor och män har.

”Brave men” and ”emotional women”…

… är titeln på en litteraturöversikt som sammanfattar och analyserar könsstereotypa bilder av kvinnor och män med långvarig smärta och genusbias i smärtvården. Med genusbias menas medicinskt omotiverade skillnader mellan kvinnor och män. De 77 vetenskapliga artiklarna som ingår i studien beskriver hur kvinnor och män med långvarig smärta förväntas vara, hur de förväntas uttrycka sin smärta, hantera sitt liv och hur smärtan har påverkat deras identitet på olika sätt. Exempelvis visade flera studier att kvinnor med smärta riskerade att avfärdas som hysteriska. Andra studier beskrev hur män med en smärtdiagnos uppfattas som kvinnliga och behövde kämpa för att bevara sin identitet som man. Litteraturöversikten visar att genusnormer i smärtvården är vanliga. En ökad medvetenhet hos forskare och hälso- och sjukvårdspersonal behövs för att motverka genusbias och för att kunna erbjuda en jämlik vård som i större grad utgår från individens behov och i mindre grad utgår från vad vi tror att kvinnor och män behöver.

”Sense of control”…

… är en intervjustudie. Fem kvinnor och tre män som tidigare deltagit i multimodal smärtrehabilitering beskrev hur rehabiliteringen hade påverkat deras dagliga liv. Deltagarna upplevde att deras känsla av kontroll ökade efter smärtrehabiliteringen och att det hade en positiv effekt på deras dagliga liv. Bland annat lyfte deltagarna att en förtroendefull relation till hälso- och sjukvårdspersonal, där de kunde lita på personalens kompetens var en förutsättning för att kunna lära sig att acceptera sin smärta. Deltagarna berättade också att bättre kunskap om framförallt kroppen och läkemedel hjälpte de i vardagen. Tidigare forskning har visat att socialt stöd är viktigt för att kunna hantera långvarig smärta men i denna studie tyckte deltagarna inte att socialt stöd hade någon större betydelse för hur de handskades med sin smärta i sitt dagliga liv. Deltagarna var också medvetna om könsstereotypa föreställningar i hälso- och sjukvården och betraktade detta som ett potentiellt hinder för jämlikt bemötande i vården.

Denna studie bygger på enkätdata från Hälsoresursprojektet, ett befolkningsurval, 2225 kvinnor och 1785 män ingår. Studien består av två delar, en tvärsnittsstudie och en longitudinell del. Syftet är att a) undersöka eventuella könsskillnader hos personer med långvarig smärta avseende general self-efficacy (tilltro till den egna förmågan), emotionellt socialt stöd och instrumentellt socialt stöd, b) att undersöka om könsskillnaderna bland personer med långvarig smärta skiljer sig från könsskillnader bland personer som har smärta mer sällan och c) att undersöka om general self-efficacy, emotionellt och instrumentellt socialt stöd hos kvinnor och män med långvarig smärta har ett samband med hur ofta de har smärta 18 månader senare. Resultaten visade att kvinnor utan långvarig smärta hade ett starkare instrumentellt socialt stöd än män, kvinnor utan långvarig smärta hade inte det. Att ha ett starkt socialt stöd (instrumentellt och/eller emotionellt) skyddade kvinnor från att utveckla smärta. För män med ett starkt emotionellt socialt stöd ökade risken att få långvarig smärta.

Psychosocial resources predict frequent pain differently for men and women: a prospective cohort study (submitted)

Denna longitudinella studie bygger på data från Hälsoresursprojektet. 1194 kvinnor och 1069 män ingår, som alla hade smärta mer sällan när studien startade. Studien undersöker om det finns ett samband mellan kvinnors och mäns psykosociala resurser (general self-efficacy, emotionellt socialt stöd, instrumentellt socialt stöd) och risken att utveckla långvarig smärta.