Hoppa till huvudinnehåll
Bild
Close-up Of Little Boy Playing Game On Digital Tablet
Foto: Andrey_Popov/Shutterstock.com
Länkstig

Mellanmänsklig- och rörelsesynkronisering vid ESSENCE

Publicerad

Max har nyligen blivit doktorand vid Gillbergcentrum här berättar Max om sin doktorandprojekt.

Bild
Max Thorsson portrait
Max Thorsson

Max, du har nyligen blivit doktorand. Kan du berätta vad ditt projekt handlar om?

Absolut! Mitt projekt handlar om mellanmänsklig synkronisering och motorik.  Mellanmänsklig synkronisering innebär hur vår motorik och autonoma nervsystem justeras och anpassas till den person vi har framför oss. Exempel på motorisk synkronisering är kroppsspråk, ögonrörelser och mimik. Exempel på synkronisering i det autonoma nervsystemet är puls och pupillstorlek.  Svårigheter vid interaktion är något som ofta återkommer inom ESSENCE och synkronisering mellan individer är något som är mycket komplext i sig, och därmed komplicerat att undersöka. Synkronisering kan också ske mellan en individ och ett objekt, till exempel när man fångar en boll.  Jag tror att samordning av flera olika processer är viktigt för detta. Man behöver vara uppmärksam, i precis rätt ögonblick, och koordinera sina rörelser med precis rätt kraft för att följsamt fånga bollen. 

 

Bild
Four boys playing ball
Foto: Robert Collins/Unsplash.com

Varför bestämde du dig för att gå in i forskningsvärlden?

Först och främst tror jag det är för att jag alltid har varit frågvis. Förr eller senare hamnar man i en situation där ingen riktigt kan svaret på ens frågor, och då måste man ju själv forska så att man förhoppningsvis får fram ett svar. För det andra, är det också otroligt mycket som jag ännu inte kan som jag vill lära mig. 

Det är roligt att veta att det finns mycket som jag har framför mig att lära. Jag tror att ju mer vi förstår desto mer kan vi göra rätt och bättre.

Varför är du intresserad av just detta forskningsområde?

Jag har alltid varit intresserad av perception och rörelse. Det är för mig grundstenar för hur vi ser och interagerar med vår omgivning. 

Tree, hands, eye

Jag tycker att denna bild kan representera mitt projekt. Jag tror att både motorik och perception är mycket viktiga för interaktion. Motoriken sätter muskler i rörelse och perceptionen hanterar sinnesintryck. För mig symboliserar handen motorik och björkens svarta fåror perception, vilka kan uppfattas som ögon. Intressant nog när man ser, känner eller reflexmässigt reagerar så sänder man också ut något till omgivningen.  Likt en bild. Sen så får man inte heller glömma att ögonrörelse också är motorik.

Jag tänkte först säga att jag är fysioterapeut i grunden, men det är jag egentligen inte. Jag var i grunden parkourtränare, aktivitets- och kolloledare, och i dessa arbeten träffade jag många barn med och utan diagnoser. Jag tror att träning och rörelse är otroligt viktigt för oss människor, och absolut för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Därför blev jag fysioterapeut och startade forskning, där mitt projekt har rörelseanalys och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i centrum. Det känns som handen i handsken.

Vad jobbar du med för närvarande?

I nuläget så verkar det inte finnas något system för att på ett bra sätt registrera två individer under social interaktion med tillräcklig kvalitet och som ger tillräcklig information om båda personerna samtidigt. Så jag jobbar med att ta fram det. Dessutom håller jag på med ett motoriktest som också involverar synkronisering, men istället i form av ett roligt pekskärmsbaserat spel.  Jag tycker att det är jätteviktigt att barnen jag testar har roligt. Barn, och för den delen självklart vuxna, med funktionsnedsättningar, har redan allt för många ”tråkiga” inplanerade möten. Jag tycker att forskning ska vara positiv att delta i, precis som skolan och vårdkontakter bör vara det, det är då alla får ut det bästa av situationen.

Vilka utmaningar förväntar du dig?

En stor utmaning är att få all teknik, kodning och neurala nätverk att fungera. Det är ett sammanflätande av flera moment där man inte riktigt vet vad som väntar. Jag kunde ingenting om programmering för drygt två år sedan, och nu flyter det på, jag tycker att lär jag mig något nytt varje dag går det ju framåt. 

Man sitting with several computer screens programming
Foto: Christina Morillo/Pexels.com

Vad tror du kommer att bli höjdpunkten i din doktorandkarriär?

Datasamlingen, då min förhoppning är att deltagarna kommer att tycka det är roligt att delta. Att ta fram något från grunden och se hur det fungerar och att till slut få se resultaten kommer också blir spännande, men vägen dit är nog höjdpunkten. Jag ser fram emot att göra metoden så bra som möjligt och utmana den och möta nya utmaningar. Jag ser fram emot att förstå och lära mig så mycket som möjligt.