Kartläggning av plastens väg ska minska utsläppen i havet
Skatt på plastpåsar och sugrörsförbud – försöken att minska plastutsläpp i havet är både många och omdiskuterade. Men att få resultat handlar mer om att anpassa åtgärderna efter varje enskilt sammanhang, än om att hitta en lösning som funkar överallt på jorden. Det säger Fredrik Carlsson som arbetar i ett forskningsprojekt om plast i havet, där problemet angrips med både naturvetenskap och nationalekonomi.
Den flytande plastansamlingen i Stilla Havet, ”The Great Pacific Garbage Patch”, blev snabbt en symbol för hur vår användning av plast skadar havsmiljön. Här samlar havsströmmarna gigantiska mängder plastskräp från omgivande kuster, båtar och oljeriggar.
– Jämfört med klimatförändringar och malaria till exempel, kan plastföroreningar i havet ses som ett ganska litet problem. Det finns ett antal djur som far illa och plastberget i Stilla Havet är ju vidrigt, men i stor utsträckning är det ändå en etisk fråga. Samtidigt finns en massa intressant forskning om hur plastföroreningar samverkar med varandra, som visar att vi vet väldigt lite om vilka långsiktiga effekter plastutsläppen i havet har. Så ur ett försiktighetsperspektiv är det viktigt att minska dem, säger Fredrik Carlsson, professor i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Om vi till exempel börjar prissätta avfallshanteringen av plast så finns det en risk att människor börjar dumpa den illegalt i stället.
Inom forskningsprojektet Sustainable Management of Coastal Marine Resources (CMaR) arbetar han och andra ekonomer tillsammans med naturvetare för att ta ett helhetsgrepp på plastutsläpp i havet. Forskarna har kartlagt hur plasten hamnar i havet när den produceras, konsumeras och när den blivit avfall. Det handlar till exempel om att plastpellets från produktionsledet på olika sätt läcker ut i vattendrag, eller om illegal dumpning av plastavfall.
– Kartläggningen är ju inte skriven för ekonomer utan för folk som sysslar med de här frågorna, som organisationer, politiker och företag. Med hjälp av vår modell ska man som beslutsfattare kunna gå in och lära sig mer om vilka styrmedel man ska använda. Det är ett slags inspirationsstöd för att kunna identifiera de viktigaste insatserna samtidigt som man är medveten om att allt hänger samman, säger Fredrik Carlsson.
I varje led utvärderas olika typer av åtgärder som kan sättas in för att minska plastutsläppen, från prissättning och reglering till rättighetsbaserade verktyg och beteende.
– Jag tror att man måste se hela bilden. Om du vill ha en effekt så är det klart att förbud fungerar, men det man också måste tänka på är om det finns negativa bieffekter. Om vi till exempel börjar prissätta avfallshanteringen av plast så finns det en risk att människor kommer börja dumpa den illegalt i stället.
I projektet deltar forskare från åtta länder och tanken är att man ska kunna applicera kunskapen som byggs upp på sina respektive länder och lokala förutsättningar. Där arbetar man nu vidare med mer specialiserade frågeställningar.
– I Costa Rica undersöker vi vad som händer om man introducerar så biologiskt nedbrytbara påsar som ett alternativ till plastpåsar. Där ser vi att om man erbjuder påsarna gratis minskar plastpåseanvändningen – men den totala användningen av påsar ökar. Så det blir tydligt att det är viktigt att sätta ett pris på påsarna. I Vietnam undersöker vi vilken effekt det har att kändisar stödjer en informationskampanj kring att minska på plastanvändningen, riktad till studenter. Det finns massor av kändisar som stödjer olika saker, men egentligen inga studier av effekterna. De finner att en om en känds stödjer informationskampanjen så minskar plastanvändningen bland studenterna med ungefär 25%.
Det här handlar om att få till en attitydförändring och där finns det ingen quick fix.
Fredrik Carlssons forskning fokuserar särskilt på beteendeekonomi, där psykologi och ekonomi kopplas samman för att förstå och påverka människors agerande, mest känt genom begreppet ”nudging” – små knuffar som ska få människor att göra ett visst val.
– Det här handlar om att få till en attitydförändring och där finns det ingen quick fix. Saker som funkar i ett sammanhang funkar inte i ett annat. Nudging ska man alltid se som ett komplement till annan styrning – förbud, skatter och liknande måste också till, säger Fredrik Carlsson.
Hela forskningsrapporten: A framework for selecting and designing policies to reduce marine plastic pollution in developing countries
Till forskningsprojektet: Sustainable Management of Coastal Marine Resources (CMaR)