Från polisutredning till dom: kameraövervakning i rättskipande syfte
Kort beskrivning
Detta projekt ger kunskap om när och hur filmer från övervakningskameror används av svensk polis och domstol för att lösa brott. Med utgångspunkt i observationer av utredningsarbete och intervjuer med polis, åklagare, advokater och domare samt observationer av rättegångar och analys av domar, tar vi fram vetenskaplig kunskap om när och hur inspelningar från övervakningskameror används och är användbart i rättsprocessen.
Svensk polis och rättsväsende har kritiserats för att alltför få begångna brott klaras upp. Idag satsas därför stora resurser på kameraövervakning – olika typer av fasta och rörliga kameror inklusive drönare – för att öka polisens och hela rättsväsendet förmåga att lösa brott. Kunskaper saknas dock om när och hur filmer från övervakningskameror faktiskt används och är användbara för rättsväsendet i syfte att klara upp brott. Sådan kunskap behövs för att avgöra om den utbyggnad av kameraövervakningen i samhället som nu görs är försvarbar. Dessutom behöver även massövervakningens gränser identifieras, det vill säga under vilka förutsättningar och med vilka begränsningar övervakning av människor i allmänhet är försvarbart för att lösa brott i demokratiska samhällen.
Utifrån våra slutsatser om kamerainspelningars användbarhet för att lösa brott och gällande lagstiftning om medborgerliga friheter och rättigheter i demokratiska samhällen tar vi fram ett teoretiskt ramverk som gör det möjligt att avgöra när, under vilka förutsättningar och med vilka begränsningar, det är försvarbart att använda kameraövervakning av allmänheten för att utreda brott och lagföra personer.
Projektledare: Cecilia Hansen Löfstrand
Projektmedarbetare: Christel Backman, GU; Corinna Kruse, Linköpings universitet
Samarbetspartners: Linköpings universitet