Den kapitalistiska skådespelaren - aktör eller leverantör?
Kort beskrivning
Doktorsavhandling av Ulf Friberg, 2014.
Skådespelarens roll på teatern och de senaste tjugo åren – en kritisk granskning.
– Någon gång på vägen blev jag arg. Kanske var det under ett möte på Stockholms Stadsteater då den dåvarande teaterchefen uttryckte att ”alla är utbytbara”. Så här i efterhand upplever jag detta uttalande i början på 1990-talet som en slags skiljelinje där omstruktureringen av institutionsteatrarna tog fart.
Så skriver skådespelaren och regissören Ulf Friberg i inledningen till sin doktorsavhandling Den kapitalistiska skådespelaren – Aktör eller leverantör? Den 7 april 2014 disputerade han på Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet.
Avhandlingen kretsar kring förändringar i institutionsteatrarnas sätt att organisera sig de senaste tjugo åren och vilka konsekvenser det har fått för skådespelarna när det gäller konstnärlig frihet och möjligheter att påverka sitt arbete. Med utgångspunkt i de tre stadsteatrarna i Göteborg, Malmö och Stockholm beskriver Ulf Friberg hur dessa förändringar har urholkat skådespelarnas position. En viktig faktor är att allt fler anställs på korta kontrakt, en pjäs eller ett spelår, vilket Ulf Friberg menar effektivt tar kål på den gemenskap i kollektivet som tidigare präglat arbetet och omöjliggör inflytande över repertoar och teaterns utveckling på lång sikt.
– Skådespelarens informella makt över sin konstart eroderar sakta i ett megalomant teatermaskineri. Min ilska steg över hur teatern blev allt mer styrd av behovet av allt fler publiksuccéer och stjärnor att locka publik med. Ilska över hur kollegor blev illa behandlade av regissörer och teaterledningar, där personalen liksom stod i vägen för organisationens utveckling, skriver Ulf Friberg.
Ett av avhandlingens syften är att försöka få syn på vår samtid genom ett kort historiskt perspektiv, och med det möjligen också blicka framåt. I ett kapitel om skådespelarens hantverk hoppas han att en modern syn på teatern, som bland annat innebär att de traditionella rummen och dramatiska ramarna inte längre gäller, ska gå att förena med traditionell skådespelartradition.
I avhandlingen ingår också en nyskriven teaterakt med namnet Tystnad framfördes vid disputationens inledning, en fristående kommentar till avhandlingstexten, delvis nyskriven, delvis med repliker från pjäser av bland andra Sarah Kane och August Strindberg.
Ulf Friberg har arbetat som skådespelare och regissör sedan 1989, under lång tid på Stockholms Stadsteater men också på bland annat Dramaten och Orionteatern samt radio och tv.
Han hoppas att hans avhandlingsarbete ska kunna användas i kulturdebatten.
– Jag vill bidra till det kritiska samtalet kring den teater och kultur som vuxit fram i en snål och individualistisk diskurs där – paradoxalt nog – kampen för att överleva som konstnär i en extremt välmående ekonomi hårdnat.