Olivia Näslund – Meningiomas

Avhandlingens fullständiga titel

Meningiomas – consequences of incidental detection and novel classification

Opponent och betygsnämnd

Opponent: professor Christian Senft, Klinik für Neurochirurgie, Jena University Hospital, Jena, Tyskland

Betygsnämnd: professor Johan Zelano, professor Magnus Kaijser och doktor Sheraz Yaqub

Bra att veta

Disputationen hålls på engelska

Meningeom eller hjärnhinnetumör

Hjärnhinnetumör är den vanligaste tumören med sitt ursprung innanför skallbenet, och förekomsten ökar med ökande ålder. Skiktröntgen eller magnetkameraundersökning är de metoder med vilka man hittar hjärnhinnetumörer, och de flesta hjärnhinnetumörer hittas numera utan att patienten har några symtom från sin tumör – så kallade incidentella hjärnhinnetumörer.

För den här gruppen tumörer finns sparsamt med riktlinjer för hur de ska hanteras i vården, men i vissa fall blir det dock aktuellt att operera bort hjärnhinnetumören trots att patienten saknar symtom. Det finns begränsade data kring konsekvenserna av kirurgi för incidentella hjärnhinnetumörer, både vad gäller kortsiktiga komplikationer och långsiktig livskvalitet. I de fall man väljer att operera bort en hjärnhinnetumör skickas förändringen för vävnadsanalys. Befintliga analysmetoder använder sig av tumörens utseende under mikroskop, vilket har visats ha vissa svagheter. Det har därför föreslagits att man bör inkludera molekylärbiologiska aspekter i analysen, och under de senaste åren har flertalet nya klassifikationsmetoder föreslagits.

Syftet med avhandlingen var att studera förekomsten av incidentella hjärnhinnetumörer, kirurgiska resultat, livskvalitet efter operation samt utvärdera en ny klassifikationsmetod för diagnos och prognos.

Första och fjärde arbetet är retrospektiva fall-kontroll studier, som undersöker kirurgiska resultat och livskvalitet efter operation med hjälp av journaldata och patientenkäter. Andra arbetet replikerar och utvärderar en ny metod för diagnos och prognos av hjärnhinnetumörer med hjälp av protein-markörer. I det tredje arbetet används patientdata mellan 2008–2009 och 2018–2019 från röntgensystem och journaler för att undersöka ifall det skett förändringar i fynd av incidentella hjärnhinnetumörer, samt hur patienterna tas hand om efter diagnos.

Mellan 2008–2009 och 2018–2019 skedde det inte någon förändring i fynd av incidentella hjärnhinnetumörer, men patienterna var äldre och hade oftare annan cancersjukdom vid diagnos. Ingen av patienterna dog inom 3 år efter diagnos till följd av sin hjärnhinnetumör. De patienter som opererades för incidentella hjärnhinnetumörer fick fler komplikationer än patienter som hade symtom från sin hjärnhinnetumör. Patienterna hade flera år efter sin operation inte en sämre livskvalitet än normalbefolkningen, men en stor andel återgick inte i tidigare arbete. Den föreslagna nya metoden för diagnos och prognos av hjärnhinnetumörer saknade träffsäkerhet, och behöver utvärderas vidare innan den tas i kliniskt bruk.

Förekomsten av incidentella hjärnhinnetumörer har inte ökat över tid, men vid diagnos är patienterna äldre och har mer ofta annan cancerdiagnos. Det är mycket ovanligt att man dör av sin hjärnhinnetumör. När hjärnhinnetumörer opereras bort hos patienter utan symtom får de ibland komplikationer, men har på lång sikt inte sämre livskvalitet än normalbefolkningen. Dock har de svårt att återgå i arbete efter operation. Den utvärderade metoden för diagnos och prognos går i nuläget inte att använda, men metoden är lovande och bör utvecklas vidare.