Länkstig

Stark debatt mot genus i Italien

Det är fortfarande oklart vem som kommer ta över regeringsmakten i Italien efter valet där de populistiska partierna segrade. Genusforskaren Michela Villani är rädd att ”korståget mot genusvetenskapen” ska få ny kraft.

Global utblick: forskningens villkor
Det här är del 3 i en granskning av genusforskningens villkor internationellt.

– Jag tror inte att det kan komma någonting bra ur detta, säger Michela Villani om valet, där både populistiska Femstjärnerörelsen och det högerextrema partiet Lega har utropat sig som segrare.

Valet hölls i början av mars och Femstjärnerörelsen blev största parti. Lega, som leder mitten-höger-koalitionen, fick å andra sidan flest röster tillsammans med sina allianspartier; Silvio Berlusconis Forza Italia och högerextrema Fratelli d’Italia (Italiens bröder).

Michela Villani beskriver Femstjärnerörelsen som oförutsägbara kritiker av etablissemanget. De ställer sig utanför höger-vänsterskalan och det är svårt att säga vilken politik de kommer föra om de hamnar i regeringsställning. Partierna i mitten-högerkoalitionen är mer förutsägbara, men det gör dem inte till ett bättre alternativ, tycker hon.

– Deras politik är xenofob och homofob.

Utbredd anti-genus-debatt

Att populismen är på frammarsch i Italien är ingen nyhet. Ändå överraskade valresultatet och flera röster varnar nu för att hbtq-personers och andra minoritetsgruppers rättigheter är hotade.

Michela Villani befarar att de redan dåliga villkoren för landets genusforskare ska bli ännu sämre. Precis som i flera andra europeiska länder förs en livlig ”anti-genus”-debatt i Italien och genusvetenskapens teorier svartmålas.

Debatten analyseras i boken La crociata anti-genre (Korståget mot genus) av forskarna Sara Garbagnoli och Massimo Prearo. De beskriver hur högerpopulister och ledare inom katolska kyrkan har underminerat genusvetenskapen genom att beskriva fältet som ideologiskt och elitistiskt.

Konsekvensen är att genusforskningens resultat inte når ut. När debatten handlar om vem som är för eller emot genusforskning blir forskningen aldrig något annat än ett debattämne.

– Genusforskningen framställs, liksom hbtq-rörelsen och delar av den feministiska rörelsen, som ett hot mot den heterosexuella kärnfamiljen och mot ”vanliga människor”, säger Michela Villani.
Särskilt frågor som rör genuspedagogik och sexualkunskap i skolan väcker starka känslor, berättar hon.

– Vissa politiker uttrycker sig raljerande och säger att genusforskare vill att barn ska få lära sig att onanera i skolan. De raljerar också kring transpersoners rättigheter och försöker skrämma föräldrar genom att säga att skolan kommer lära deras barn att de kan välja om de vill vara kvinnor eller män.

Svårt att få forskningsmedel

Att göra karriär som genusforskare i Italien är närmast omöjligt, enligt Michela Villani.

– Många söker sig utomlands för att jobba. Det gäller även mig, säger hon.

Det är nu flera år sedan hon flyttade från Italien, först till Frankrike och sedan till Schweiz, där hon forskar vid universitetet i Fribourg. Hennes forskning rör sig främst kring frågor som rör kön och sexualitet i relation till migration. Just forskare som profilerar sig inom queerstudier har särskilt svårt att få forskningsmedel och tjänster i Italien, menar hon.

– Det ses som ett ovetenskapligt eller ovärdigt forskningsområde. Det går bra att forska om sexualitet ur ett historiskt perspektiv, till exempel om homosexualitet i antikens Grekland men forskning om sexualitet i samtiden ses inte som vetenskap utan som politik, säger hon.

Under de senaste åren har det ändå, mot alla odds, kommit en del queerforskning från progressiva universitet i till exempel Bolonga, Verona och Milano.

– Men det var sent, långt efter andra länder säger Michela Villani.

”Ingen öppenhet för nya tankesätt inom akademin”

Debatten som svartmålar genusforskningen leder till sämre villkor för Italiens genusforskare, men forskningsfältets etablering hindras också av den akademiska strukturen i sig, menar Michela Villani.

– Det är svårt att utveckla ett nytt fält eftersom akademin premierar ett gammalt sätt att tänka. Det krävs en strukturell förändring, för som det är nu finns ingen öppenhet för nya tankesätt, säger hon.

Vad populisternas seger i valet får för konsekvenser för genusforskningen återstår att se, men Michela Villani befarar att den raljanta kritiken mot forskningsfältet kommer växa, med nya hätska debatter där genusforskningen pekas ut som militant och ovetenskaplig.

– Konsekvensen är att genusforskningens resultat inte når ut. När debatten handlar om vem som är för eller emot genusforskning blir forskningen aldrig något annat än ett debattämne, säger hon.

Skribent: Charlie Olofsson