Sam Dupont och Henrik Nilsson med på listan över världens mest citerade forskare
När årets lista över världens mest citerade forskare 2019 nu offentliggjorts har de fem forskare vid Göteborgs universitet som fanns med förra året fått sällskap av ytterligare tre. De åtta göteborgsforskare som citerats flitigast är Sam Dupont, Henrik Nilsson, Kaj Blennow, Fredrik Bäckhed, Joakim Larsson, Karl Swedberg, Valentina Tremaroli och Henrik Zetterberg.
Det är analysföretaget Clarivate Analytics, som äger Web of Science, som står bakom listan över världens topp-en-procent mest citerade forskare, baserat på publiceringar mellan åren 2008-2018. Analysen bygger på data från företagets publikationsdatabas. Listan omfattar totalt 6 200 forskare i världen.
Havsförsurningens påverkan på marina organismer
Docent Sam Dupont är en av nykomlingarna på listan. Hans artikel CO2-driven ocean acidification radically affect larval survival and development in the brittlestar Ophiothrix fragilis i Marine Ecology (2008) handlar om 
hur marina arter drabbas av den ökade halten koldioxid i havet.
– Min forskningsartikel visar att om vi fortsätter att släppa ut koldioxid som vi gör nu kan viktiga djurarter från de svenska marina ekosystemen försvinna inom några decennier till följd av havssurningen.
Sam Dupont anser att artikeln fått många citeringar av flera skäl.
– Först var det en av de första i sitt slag. När jag började arbeta med havssurning fanns det mycket lite information om de potentiella biologiska effekterna. Dessutom är resultaten verkligen tydliga och visar att effekterna av havsförsurning kan vara dramatiska och leda till utrotning, åtminstone lokalt.
Med på listan för tredje året i rad
Biologen och svampforskaren Henrik Nilsson är med på listan för tredje året i rad. Hans mycket citerade artikel handla om en metod, som i praktiken varit en standard inom mykologin sedan början av 2000-talet. Men det var en standard som fram till 2012 inte var citeringsbar, vilket den blev i och med artikeln. (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22454494)
– I praktiken betyder detta att varje studie som använder sig av DNA-baserad identifikation av svampar kommer att i varje fall överväga att citera vår studie.
Sedan 1980-talet finns vetskap om att svampar bör betraktas som underjordiska och främst trådbaserade (mycel) organismer.
– Ibland bildar en del svampar fruktkroppar, exempelvis det vi i vardagligt tal kallar ”en kantarell”. Men det är alltså i jorden, under fruktkroppen, vi bör söka efter själva svamp-individen. I början av 1990-talet blev det tekniskt möjligt att sekvensera DNA (arvsmassan) relativt billigt och snabbt. Svampar har dock tusentals gener, och det är inte uppenbart vilken gen som fungerar bäst för DNA-baserad art-identifikation. I praktiken kom den så kallade ITS-regionen att fungera som genetisk standard för art-identifikation av svampar. Vår studie går igenom ett antal DNA-regioner för lämplighet med avseende på DNA-baserad identifikation av svampar, och den mynnar ut i en rekommendation att det bör bli ITS-regionen.
Bakom artikeln står Henrik Nilsson tillsammans med ett antal andra författare.
– Särskilt bra brukar det bli om deltagarna kommer från lite olika bakgrunder och fält. Forskning brukar bli bäst när man mixar och matchar vad det gäller medförfattare. Jag har alltid gillat denna typ av internationellt samarbete.