Nytt forskningsprojekt vill möjliggöra arkivering av Göteborgs danskulturer

I det nya forskningsprojektet Dansarkiv och digital delaktighet vill konstvetaren Astrid von Rosen vidareutveckla hur dans kan arkiveras. Genom projektet kommer hon att vara placerad vid Teatersamlingarna på Göteborgs stadsmuseum och samarbeta både med personal och olika dansgrupper från det fria kulturlivet. Tanken är att det ska fungera som ett utbyte mellan akademin, museet och det utominstitutionella kulturlivet, där de olika parterna kan komplettera varandra.

– Det är bara några få personer som arbetar med arkivfrågor inom Teatersamlingarna på museet. Jag kommer närmare deras praktiska arbete, som har teoretiska dimensioner, och de kommer närmare mina teoretiska ingångar, som har praktiska dimensioner, säger Astrid von Rosen, som kallar arrangemanget för ”researcher in residence”.

Hon menar att frågan kring hur man kan arkivera och bevara minnen som inte är materiella är komplex, och forskningsfältet är fortfarande nytt.

– Dansares kroppar är ju i sig själva arkiv. De är förbundna med materiella platser och skeenden, kulturella och personliga minnen, föreställningar och strukturer, fantasier och drömmar. Att arkivera dans handlar om att ta sig an de här kroppsligt förankrade praktikerna och kunskaperna, i relation till det traditionella arkivets system för hur man samlar in och lagrar data.

Att arkivera dans har också demokratiska dimensioner. Många grupperingar och dansformer har hittills varit osynliga på museerna.

– I korthet kan man säga att alla som inte tillhört eller tillhör någon kulturinstitution har varit uteslutna. Men dans som utförts inom institutionernas ramar är också väldigt lite uppmärksammad inom forskningen. Demokrati handlar om vad som inkluderas och vad som exkluderas, och dans hör till det som i hög grad nedvärderats och uteslutit, säger Astrid von Rosen.

Den ökade digitaliseringen är en annan aspekt som projektet vill utforska i relation till arkivering. Digitaliseringen inbjuder å ena sidan till större delaktighet och tillgänglighet, men resulterar också i problematik. Hur ska man exempelvis tänka kring urval?

– Det jag ser som prioriterat i nuläget är att fokusera på utominstitutionell dans i bred bemärkelse, på så medvetna och tydliga sätt som möjligt. Sedan kan det vara så att alla inte är intresserade av att finnas i traditionella arkiv; en uppgift för projektet är att undersöka hur olika grupper tänker och vad de vill i relation till arkiv. Det är inget traditionellt insamlingsprojekt i den meningen.

Att arkivera dans kan låta som ett smalt projekt. Men Astrid von Rosen menar att det tvärtom kan ge oss värdefulla kunskaper om andra samhällsfenomen i stort.

– Arkivet kan samla många olika sorters spår, som foton eller intervjuer, av dansgemenskaper. Detta gör att arkivet kan bli en aktiv del i det som gör sådana gemenskaper så intressanta. Gemenskaperna kan erbjuda ett slags modeller för hur stegvis förändring som inbegriper kroppar, olikheter och drömmar kan gå till. För att nämna ett exempel kan studier av olika dansgrupperingar lära oss mycket om hur man kan leva och arbeta tillsammans i en komplex och ofta konfliktfylld urban miljö.
 

"Dans och digital delaktighet" finansieras av Vinnova, som stödjer innovationsinriktad forskning, och pågår från 1:a november fram till 2018. Astrid von Rosen är konstvetare med inriktning på multimediala arkiv, och före detta dansare.