Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Konserten "Ett eget rum" synliggör kvinnors berättelser

Publicerad

Konserten "Ett eget rum" sattes upp som en del i forskningsprojektet "Det 'essentiellt' feminina", och undersöker kvinnors plats i det tidigmoderna samhället och idag. Av och med Katarina A Karlsson.

På internationella kvinnodagen den 8:e mars hölls en konsert i Katakomberna i Mölndal, med titeln "Ett eget rum". Konserten är en del av ett pågående forskningsprojekt, och precis som titeln antyder finns en koppling till Virginia Woolf, vars klassiska essä har samma namn. Konserten spelades in och finns nu tillgänglig för alla.

Konserten "Ett eget rum" är en del av Katarina A Karlssons forskningsprojekt "Det 'essentiellt' feminina - en kartläggning genom konstnärlig praktik av det feminina territorium som den tidigmoderna musiken erbjuder". Projektets syfte är att synliggöra det socio-kulturella bagage som medföljer begreppet ”femininitet” i tidigmoderna kärlekssånger för att förstå maktstrukturer idag.

– I en lingvistisk undersökning visade det sig att 80% av all text i Shakespeares komedier sägs av män och att det vanligaste de säger om kvinnor är att de pratar för mycket. Men man behöver inte gå så långt tillbaka. Rättviseförmedlingen kom häromåret fram till att över 70% av de som medverkar i svensk nyhetsmedia är män, säger Katarina A Karlsson.

I konserten har Katarina A Karlsson istället valt att fokusera på kvinnors berättelser och historier, exempelvis genom att skildra det som skrivits i kvinnors dagböcker. Bland annat innehåller den utdrag ur Virginia Woolfs dagböcker, tonsatta av Dominick Argento, och den famösa skilsmässorättegången med Mrs Robinsons dagbok i mitten av 1800-talet.

Föreställningen innehåller också sånger om "småprat", som Katarina A Karlsson menar kan vara det viktigaste och mest mänskliga vi säger, trots att det till synes verkar banalt.

– Jag skriver text och musik samtidigt, vilket gör att musiken ofta har fått bestämma textens rytm och då har de ord som passat fått komma dit. Ungefär som Kennet Gärdestad beskriver sina texter som ju kom till efter Teds musik redan var skriven. Därför har mina texter inte kommit att handla om stora livsavgörande saker utan mera varit det som kom upp i huvudet till den musikaliska gestiken jag ville få fram. Vilket jag inte tycker är en nackdel, utan en fördel. Texterna handlar till exempel om mat, Alfapet eller möten som inte blir av.