Historisk återkomst för atlantstör i Göta älv
Det är drygt hundra år sedan det simmade atlantstör i Göta älv senast. Nu har Länsstyrelsen i Västra Götaland gett tillstånd att återintroducera den mytomspunna fisken i sitt forna hemmavatten.
Efter flera års förberedande arbete är det nu klart att ett hundratal unga störar ska sättas ut vid Lilla Edet till sommaren. Projektet Störens återkomst är ett samarbete mellan Sveriges Lantbruksuniversitet, Göteborgs Naturhistoriska Museum, Sportfiskarna och Göteborgs universitet. Tillsammans har de grundligt undersökt förutsättningarna för en återintroduktion av arten.
– Det här är en unik händelse. Att Sverige aktivt återfår en regionalt utdöd art, det är mycket ovanligt! Det är så spännande och jag längtar verkligen efter dagen då vi kan se på älven och tänka ”där under simmar nu även en atlantstör”, säger Linnéa Jägrud, projektledare på Sportfiskarna.
Överfiske och miljöförstöring
Fram till slutet av 1800-talet fanns lekbestånd av atlantstör i Göta älv. Men arten dog ut främst på grund av hårt fiske och försämrad vattenkvalitet. I dag är vattenkvaliteten betydligt bättre och förutsättningar finns att arten kan leka i vattendraget.
– Tillsammans med tyska forskare har vi inventerat Göta älvs huvudfåra och hittat tre passande lekplatser – vid Kungälv, Göta och Lilla Edet. Enligt tyskarna är det mycket bra förutsättningar för att stören ska kunna trivas här, säger Johan Höjesjö, professor i ekologisk zoologi vid Göteborgs universitet.
Den atlantiska stören kan bli över fyra meter lång och väga över 350 kilo. Trots sin storlek lever den främst av bottenlevande djur och är beroende av att hitta föda i bottensedimenten. Under året ska tre studenter från Insitutionen för biologi och miljövetenskap göra examansarbeten om hur näringsväven i Göta älv ser ut och hur den kan påverkas av att stören kommer tillbaka. De kommer att studera både bottenfaunan och fisksamhället för att få en uppfattning om den potentiella födotillgången för stören.
– Det ska bli spännande att se hur stören kan påverka livet i älven. Trots att Göta älv är det sötvatten med flest fiskarter i Sverige är den förvånansvärt lite undersökt, säger Johan Höjesjö.
Störar från Tyskland
I samarbete med störexperter från tyska Leibniz-Institute for Freshwater Ecology and Inland Fisheries i Berlin har projektet säkerställt tillgång till yngel och genetiskt värdefulla individer. Tyskarna är bäst i Europa när det kommer till atlantstörens ekologi och har lång erfarenhet av arbete kring återetablering av arten.
Nästa steg blir att få hit en grupp unga fiskar, runt en halv meter långa, för en testutsättning. Ett tiotal individer kommer märkas och övervakas under en tid, så att det säkerställs att det strategiska arbetet fungerar i praktiken. I maj fraktas resten av fiskarna till Sverige.
Likt laxen lever atlantstören sin första tid i sötvatten. När de är stora nog att klara av salthalten vandrar de ut i havet för att söka föda. De återkommer sedan för att leka i sötvatten.
Övervakning ska ge kunskap om fiskarnas rörelse
En viktig del av arbetet med återetableringen är uppföljningen av arbetet. Här kommer Sveriges Lantbruksuniversitet in med sin expertis, då de tidigare märkt fiskar med akustisk telemetri. Genom att märka störarna och placera ut telemetriutrustning på flera platser vid älven och längs kusten kan forskarna övervaka och analysera störarnas rörelsemönster. Det kommer ge värdefulla insikter om var i älven störarna finner föda och hur de mest livskraftiga habitatförhållandena ser ut.
Tekniken är avgörande för att identifiera och skydda lekområden och genom insamlade data kan projektet enklare planera framtida restaureringsarbeten för att effektivisera återetableringsarbetet ytterligare, något som även kommer gynna andra arter.
– Atlantstören kan bli en ambassadörart för Göteborg och hela Göta älv. Genom att få tillbaka denna urtidsfisk visar vi att vattenkvaliteten är god och att många fiskar och andra djur kan trivas här, säger Johan Höjesjö.
Text: Karl-Johan Nylén
Projektets syfte är att återetablera atlantstör (Acipenser oxyrinchus) med Göta Älv och Nordre Älv som huvudområde. Projektet är ett samarbete mellan Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund, Sveriges Lantbruksuniversitet SLU Vilt, Fisk och Miljö samt SLU Aqua, SLU Artdatabanken, Göteborgs Naturhistoriska Museum, Göteborgs Universitet, Miljöteknik i Väst och Leibniz-Institute for Freshwater Ecology and Inland Fisheries.
