”Har konstant slagits för kvinnors frihet i Iran”
“Zan – Zendegi – Azadi”. Kvinna – Liv – Frihet. Så inledde den norska nobelkommitténs ordförande Berit Reiss-Andersen sitt anförande som tillkännagav att årets Nobelpristagare i fred är den iranska människorättsaktivisten Narges Mohammadi.
Narges Mohammadi får priset för sin kamp mot förtrycket av kvinnor i Iran och sin kamp för att främja mänskliga rättigheter och frihet för alla. Hennes kamp har kommit med en stor personlig kostnad. Hon har gripits många gånger och har dömts till såväl fängelsestraff som piskrapp. Narges Mohammadi är inspärrad på det ökända Evin-fängelset i Teheran för att ha spridit ”propaganda mot staten”.
– Priset är så välförtjänt. Narges Mohammadi har kämpat i över ett decennium mot de många former av diskriminering som regimen i Iran har infört. Politiska fångar som Narges Mohammadi, och även Zeinab Jalalian, förkroppsligar motstånd och passion för förändring och fredspriset är bara ett steg mot ett globalt erkännande av Narges Mohammadis drömmar och beslutsamhet, säger Sama Khosravi Ooryad, doktorand vid Institutionen för kulturvetenskaper där hon forskar om antifeminstiska hatkulturer på nätet.
Sama Khosravi Ooryad kommer ursprungligen ifrån Gachsārān i sydvästra Iran och är väl förtrogen med förhållandena för kvinnor i landet. Hon har studerat i Teheran, och vid universitetet i Utrecht där hennes masteruppsats handlade om protesterna i Iran mot obligatorisk hijab. Som doktorand undervisar och leder hon kurser om bland annat feminism i Iran. Dessutom är hon aktiv i IranAcademia, ett onlineuniversitet baserat i Haag som förespråkar yttrandefrihet och utbildning.
Zan – Zendegi – Azadi
Sedan moralpolisen i september 2022 mördade Jina Mahsa Amini har protesterande i Iran och övriga världen gemensamt skanderat sloganen Zan, Zendegi, Azadi/Woman, Life, Freedom/Jin, Jiyan, Azadi.
– Narges Mohammadi har uttalat stött de feministiska revolterna inifrån fängelset och konstant slagits för kvinnors frihet i Iran. Priset kan också ses som ett erkännande av de strider som alla kvinnor och marginaliserade i Iran modigt kämpat sedan september 2022. Ett erkännande av de marginaliserades kamp är alltid ett viktigt steg på deras långa och outtröttliga väg mot strukturell förändring och frihet för alla, säger Sama Khosravi Ooryad.
Envishet får imperier att falla
Richard Georgi, människorättsforskare vid Institutionen för globala studier, betonar att alla Nobelpris rymmer en omöjlighet. Hur är det möjligt att väga olika genombrott, uppfinningar eller prestationer mot varandra? När det gäller fredspriset är det omöjliga val som också innefattar etiska dilemman. Ska omfattningen av en specifik handling för en mer fredlig värld vara det som prisas eller är graden av engagemang, oavsett resultat, det som ska uppmärksammas? Trots dessa svåra frågor och avvägningar anser han att Nobelpriset har en viktig funktion att fylla genom att de ger uppmärksamhet åt dem som prisas.
– Nobelpriset bidrar till att göra Narges Mohammadi till en symbol. Inte för de som känner till hennes kamp och för vilka hon redan symboliserar förtryck, motstånd och så mycket mer, utan för en värld som tenderar att vara så upptagen av det som verkar vara de större krigen och systemkriserna i vår tid. På så sätt blir Nobels fredspris en spegel för vår egen okunnighet och det är av den anledningen som fredspriset fortsätter att vara relevant, trots alla kontroverser som omgärdar det.
Han tillägger:
– Det är ett sorgligt faktum att kvinnorörelsen fortsätter att förtryckas brutalt, efter att hoppet grydde igen i Iran under 2022. Narges Mohammadi är ett slående exempel på att rörelsen aldrig kommer att försvinna – och historien har lärt oss, om och om igen, att sådan envishet kan få även de mäktigaste imperier att falla. Men för att det droppande vattnet ska kunna urholka stenen behöver vi inte bara aktivisternas mod och modiga arbete, utan också en publik som är villig att lyssna, lära och agera.
Av: Linda Genborg, Erik Pedersen, Ulrika Lundin och Thomas Melin