Ellika undersöker genetiken hos lokala torskbestånd
Hur kan mer kunskap om torskens genetik bidra till friskare fiskebestånd – det är en fråga Ellika Faust tar upp i sin forskning. Hon är ny postdoktor på Institutionen för marina vetenskaper. Närmast kommer hon från Schweiz, där hon forskade om harr och dammusslor och lärde sig mer om indisk matlagning.
Vad ska du arbeta med här?
– Jag kommer framför allt jobba med populationsgenomik hos fisk. Just nu jobbar jag med torsk, men jag planerar också att jobba med andra relevanta matfiskar som vi har längs den svenska kusten, som till exempel makrill, men även sill och skarpsill kan bli aktuella. Det handlar om att försöka förstå om vi har lokala populationer som är unika på olika sätt och anpassade till miljön vi har här. Och i det arbetet använder jag genetik som ett verktyg. Mitt fokus ligger oftast på bevarandefrågor, att bevara de bestånd av fisk som finns här och är lokala så att de inte blir utfiskade. Det kan ju vara svårt att se på till exempel en torsk om den kommer från Östersjön eller från västkusten. Men tittar vi på genetiken så kan man ofta se väldigt stora skillnader och att olika bestånd inte har beblandat sig med varandra på väldigt lång tid. Och om man fiskar all fisk i ett område så är det inte säkert att den går att få tillbaka, för den är så isolerad. Mycket av detta är handlar också om att ge information till fiskenäringen, att kunna ge bra information om var bestånden är, vad de är och hur stor skillnad är det mellan dem.
Vad har du gjort tidigare?
– Jag har fokuserat på saker under vatten, framför allt marint. Men de senaste åren har jag haft tjänst som postdoktor i Schweiz och där har fokus varit på harr och dammussla. Det är två sötvattensarter som båda två är hotade där. Mitt arbete handlade om att beskriva bestånden och utvärdera hur resistenta de olika populationerna är mot klimatförändringar, utifrån hur deras genetiska biodiversitet ser ut. Min doktorsavhandling gjorde jag på Tjärnö marina laboratorium, då jobbade jag med läppfisk. Flera arter av dem har länge använts som putsarfisk inom laxindustrin i Norge, och från 2010 och framåt så ökade användningen väldigt mycket. Vi använde genetiska metoder för att identifiera fiskar från olika populationer. De här fiskarna flyttas ju mycket och sedan kommer de ut i närområdena runt laxodlingarna. De ser ju ut precis som de vi har i Skagerrak men genetiskt går det att se skillnader mot det lokala beståndet. Och det kan vara ett problem eftersom de är anpassade till en helt annan miljö och sprider gener som är sämre för den miljö som de kommit till. Innan dess läste jag biologi på Göteborgs universitet och ursprungligen kommer jag från Åmål.
Vad gör du är du inte jobbar?
– Jag tycker om att vara ute i naturen och så har jag en hund, en chodský pes som är en bruksras. Jag tränar bland annat specialsök med den. Det är väldigt roligt. Och så gillar jag att laga mat, jag tycker om att pröva matlagning från olika kulturer, experimentera och lära mig av nya smaker. I Schweiz hade jag en nära vän från Indien och från henne så fick jag med mig mycket inspiration kring kryddor och så. Vi lagade många olika indiska rätter tillsammans, sådana som man inte så ofta ser på restauranger är. Annars är det mycket ost, fondue och schnitzel i Schweiz, men det jag fick med mig hem var mer kunskap om indisk matlagning. Lite udda kanske.
