Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sektionen för fysiologi
Polycystic ovary syndrome in women with severe obesity – effects of a 12-month weight loss intervention
Opponent: professor Anja Pinborg, Institut for Klinisk Medicin, Köpenhamns universitet, Köpenhamn, Danmark
Betygsnämnd: docent Ann Thurin-Kjellberg (ordf.) professor Marie Bixo (UMU) och professor Gudmundur Johannsson
Disputationen hålls på engelska
Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) är vanligt och förekommer hos 11-13 % av kvinnor i reproduktiv ålder. PCOS är en hormonell störning som kännetecknas av förhöjda nivåer av manligt könshormon och insulinresistens. Kvinnor med PCOS har ökad risk för att drabbas av infertilitet, typ 2-diabetes, högt blodtryck, förhöjda blodfetter, ångest, depression och lägre skattad livskvalitet.
Obesitas (BMI ≥30) är vanligt hos kvinnor med PCOS och det finns ett starkt samband mellan dessa tillstånd. Trots detta har få studier undersökt förekomsten av PCOS hos kvinnor med obesitas. Vi vet att obesitas försämrar alla symtom på PCOS och att viktnedgång förbättrar alla symtom. Det är också känt att kvinnor med PCOS har lättare att gå upp i vikt och rapporterar svårigheter att gå ner i vikt eller att bibehålla viktnedgång. Det är dock inte klarlagt om kvinnor med PCOS faktiskt har svårare att minska i vikt jämfört med kvinnor utan PCOS.
I denna avhandling har vi undersökt PCOS hos kvinnor med svår obesitas (BMI ≥35) och effekt av en strukturerad obesitasbehandling jämfört med kvinnor utan PCOS.
Vi fann att förekomsten av PCOS i denna grupp var 25 %, och att kvinnor med och utan PCOS minskade lika mycket i vikt, 12 % efter 1 års behandling.
När vi jämförde grupperna med hänsyn till metabola symtom, ångest och depression, livskvalitet, energiintag och fysisk aktivitet, var det ingen skillnad mellan grupperna. Det verkar som att obesitas i sig har större betydelse för dessa delar än PCOS i denna grupp.
Däremot hade kvinnor med PCOS ett mer återhållsamt ätbeteende redan vid start av undersökningen, vilket är bra vid obesitasbehandling. Vi hittade inga skillnader mellan grupperna när vi jämförde förändringar av mätvärden över tid, förutom att återhållsamt ätbeteende ökade mer hos kvinnor utan PCOS. Trots att både kvinnor med och utan PCOS minskade lika mycket i vikt, såg vi förbättringar vad avser undersökta mätvärden endast hos kvinnor utan PCOS.
Sammanfattningsvis visar resultaten att förekomsten av PCOS är högre hos kvinnor med svår obesitas jämfört med andra grupper i reproduktiv ålder. Ett viktigt fynd är att en strukturerad obesitasbehandling leder till en lika stor viktminskning både bland kvinnor med och utan PCOS.