Hoppa till huvudinnehåll
Göteborgs universitet
Bild
Slåtter i Stensjö by i Småland år 2017
Slåtter i Stensjö by i Småland år 2017
Foto: Hjalmar Croneborg
Länkstig

Ängshävd och lieslåtter

Med äng menas mark där man slår och bärgar gräset, men utan att plöja, gödsla och så. Att ägna sig åt ängshävd och lieslåtter idag är att hålla den brukningsformen levande: kunskaperna, kulturarvet, markerna, allt levande som finner sitt livsrum i ängar. Det handlar också om en mångfald av lokala anpassningar och traditioner. En viktig indelning är äng på fasta och blöta marker.

Läs mer om ängshävd och lieslåtter

Här hittar du mer bakgrundsinformation och länkar till andra kunskapskällor.

Video (10:37)
Ängsmarker och slåtter i Halland år 1989
Video (04:14)
Myrslåtter i Kalkavouma
Video (49:42)
Myrslåtter i Malung i Dalarna - år 1930

Situationen idag

Idag finns endast spridda små rester ängsmark kvar, i många fall bara enstaka enskilda skiften i hela landskap. Eftersom nästan all ängsmark omförts till annan markanvändning kan den tidigare stora variationen i markslag och vegetation inte längre observeras i ängsmark. Det betyder också att kunskapen om metoder, material och anpassning till lokala förutsättningar i stora stycken har gått förlorad. En hel del dokumentation finns dock, liksom ett fåtal människor med goda kunskaper om ängshävd.

Livsmiljön för växter, djur och svampar i ängsmark har på så sätt reducerats till en bråkdel. Även det faktum att den tidigare dynamiken av markanvändning i både tid och rum i stort sett har försvunnit, har varit negativt för många arter. En del har ändå lyckats finna andra livsrum i intilliggande marker. De flesta har helt enkelt minskat eller t.o.m. försvunnit från olika landsändar.

Exempel på konkreta frågeställningar

Redskap och metoder för fagning

Slåtterteknik på olika markslag och med olika redskap

Tidsstudier kring slåtter och andra redskap

Metoder för höhantering

Val av djurslag, betestryck och tidsperiod för efterbete

Skötsel och föryngring av eventuell busk- och trädvegetation

Slåtter-biotoper

Vilka effekter på biologiskt kulturarv och biologisk mångfald har:

  • olika slåttertekniker/redskap?
  • olika slåttertidpunkt?
  • olika sätt att slå, exempelvis hur noga man slår kring buskar och stenar?
  • olika sätt att torka och flytta hö?
  • olika dynamik i slåttern; exempelvis ängstyper som slogs vartannat eller vart tredje år, eller bara vid behov, och brändes däremellan?

Vilka nyckelkomponenter i träd- och buskskötseln finns det för biologiskt kulturarv och biologisk mångfald, exempelvis beträffande intervall, om man skördar successivt eller allt på en gång?

Vilka viktiga, för biologiskt kulturarv och biologisk mångfald, tilläggsåtgärder (utöver själva slåttern) fanns det, exempelvis avhyvling av myrstackar, bevattning, vårräfsning, efterbete?

Finns det anledning att kombinera traditionella tekniker (kanske tidskrävande och svåra) med enklare, snabbare och billigare metoder, för att åstadkomma tillräckliga arealer?

Historisk bakgrund

Historiskt har svenskt jordbruks försörjning av vinterfoder skett på ängsmark. Det betyder att arealen ängsmark har varit oerhört mycket större än vad vi kan se idag. Många gårdar kunde ha upp till tio gånger så stor areal äng som åker.

Variationen bland de historiska slåttermarkerna är stor. Slåttermarkerna kunde vara helt träd- och buskfria (t.ex. strandängar och våtslåttermarker) eller också träd- och buskbärande. De kunde finnas på torr, fuktig eller blöt mark, på stenig, stenfri, slät eller kuperad mark. Den historiska skötseln styrdes i hög grad av markens beskaffenhet. Slåtterängsskötsel omfattar i sin mest grundläggande form slåtter och höbärgning. Beroende på typ av slåttermark tillkommer även en eller flera av följande arbetsmoment: fagning, hässjning, dämning och översilning, efterbete, hamling och röjning. Lieslåtter är kanske den del som kräver mest kunskap för att kunna genomföras framgångsrikt. Men även t.ex. röjning är ett grannlaga arbete som kräver kunskap, eftertanke och planering för framtiden.

En mängd växter, djur och svampar har visat sig kunna trivas i traditionellt skötta ängsmarker. Eftersom arealen ängsmark i landet har varit så stor under perioder av historien, har det också inneburit att utbredning och mängd av de här organismerna har varit mycket mer omfattande förr.

Fördjupningar i intressanta kulturlandskapsavsnitt

Detta fokusområde kan studeras i områden där man bedriver slåtterängsbruk på traditionell slåttermark. En fördel är om slåttern skett någorlunda kontinuerligt utan att marken utsatts för omfattande restaurering eller näringspåverkan, men även marker som restaurerats och som nu brukats som slåttermark under minst 10-15 år kan vara intressanta.