Hoppa till huvudinnehåll
Göteborgs universitet
Bild
Forskare som föreläser.
Professor Will Steffen, från The Australian National University, håller en föreläsning med titeln "The Anthropocene: Challenges for Collective Action."
Foto: Johan Wingborg
Länkstig

Forskningsagenda och teman

Vi har en enkel övergripande frågeställning: Under vilka förhållanden äger storskaligt kollektivt handlande (LSCA) rum? När man närmar sig denna fråga går det inte att helt förlita sig på tidigare forskning, som främst ägnat sig åt kollektivt handlande i liten skala. Dessa studier har svag överensstämmelse med situationer där antalet aktörer är stort och där åtskilliga typer av aktörer, alltifrån konsumenter till nationer, organisationer och företag, är inblandade.

Småskaligt kollektivt handlande

Forskning kring småskaligt kollektivt handlande hävdar att användarna av en gemensam resurs kan övervinna problemen med kollektivt handlande, vanligen genom att inrätta självstyrda regelsystem. Avgörande för dessa system är ett antal faktorer som inte förekommer i större sammanhang, exempelvis ett lägre antal resursanvändare, möjligheter till direkt kommunikation, upprepade interaktioner och information om övriga aktörers benägenhet att inordna sig under regelsystemet.

Storskaligt kollektivt handlande

I storskaliga sammanhang är de bakomliggande förhållandena alltså mycket olika. Exempelvis blir överenskommelser och genomförande svårare med ett större antal medverkande; den kulturella mångfalden gör det mindre troligt att man kan finna gemensamma intressen och förståelse; och kravet på enhälliga överenskommelser vid internationella avtal sätter begränsningar för vilket slags politik som kan antas, eftersom nationella regeringar kan eftersträva särskilda privilegier. Redan i denna genomgång av skillnader kan vi identifiera ett antal faktorer som kan påverka utsikterna för ett framgångsrikt kollektivt handlande i större skala.

Frivilligt och reglerat kollektivt handlande

I dessa storskaliga sammanhang är det också viktigt skilja mellan frivilligt och reglerat kollektivt handlande. Frivilligt kollektivt handlande förutsätter ett handlande utan påverkan från tredje part (exempelvis en stat eller annan myndighet) och förekommer ständigt i mindre sammanhang. Eftersom större grupper av rationella aktörer som agerar i eget intresse ”utan tvång eller annat särskilt påtryckningsmedel” på plats, måste en tredje part dock i regel införas för att ta fram åtgärder med syfte att åstadkomma kollektivt handlande genom införande av politik och politiska instrument eller genom att aktivt stöda samordning. Huruvida ett sådant reglerat kollektivt handlande äger rum beror på i vilken utsträckning de inblandade aktörerna efterlever denna politik och dessa åtgärder. På grund av den uppenbara risken att aktörer åker snålskjuts, bör därför också själva efterlevnaden av policyerna ses som ett slags kollektivt handlande.

Övergripande forskningsfrågor

1. Vilka faktorer medverkar till framgångsrikt frivilligt storskaligt kollektivt handlande?

2. På vilket sätt samverkar dessa faktorer och vilken effekt har denna samverkan på frivilligt storskaligt kollektivt handlande?

3. Vilka faktorer medverkar till framgångsrikt reglerat storskaligt kollektivt handlande?

4. På vilket sätt samverkar dessa faktorer och vilken effekt har denna samverkan på reglerat storskaligt kollektivt handlande?

 

Forskningsteman

Vi har identifierat en rad faktorer som enligt forskningen skulle kunna påverka aktörernas benägenhet både till frivilligt och reglerat kollektivt handlande i större skala. Vi har delat in dessa faktorer i fem grupper.

Problemen vid storskalig samordning skiljer sig i många avseenden, exempelvis vad gäller egenskaperna hos den nyttighet som påverkas när inget samarbete kommer till stånd, liksom medvetenhet om problemet.

En teori för framgångsrikt storskaligt kollektivt handlande (LSCA) måste ta hänsyn till dessa olika skillnader, vilket sällan görs i den nuvarande forskningen. Exempel på relevanta faktorer är graden av exkluderbarhet och rivalitet, resursberoende, aktörernas, antal och typer, samordningsproblemets storlek och potentiella inverkan på samhället samt möjligheter till utbytbarhet.

Inledningsvis kommer vi dock att fokusera på följande tre faktorer:

  • Medvetenheten om problemet, vilken är beroende av a) vetenskaplig kunskap (inklusive återkoppling) och b) en framgångsrik förmedling av denna kunskap.
  • Vem som påverkas och när: Påverkas till exempel aktörerna själva om de inte kan samarbeta, eller är det främst avlägset belägna främlingar (geografisk separation) eller framtida generationer (tidsfördröjning) som påverkas?
  • Hur allvarliga konsekvenserna blir om inget samarbete kommer till stånd: Vad blir exempelvis den uppskattade kostnaden för aktörerna, för att börja samarbeta eller att inte samarbeta?

Mångfalden av aktörer som skulle kunna bli inblandade i storskaligt kollektivt handlande (LSCA) är mycket stor och innefattar nationer, politiker, intressenter, icke-statliga organisationer, resursanvändare, konsumenter och företag. Det är tydligt att utsikterna för framgångsrikt kollektivt handlande i stor skala är beroende av dessa aktörers egenskaper och samspelet dem emellan. De av aktörernas egenskaper som möjliggör ett framgångsrikt småskaligt kollektivt handlande är bland andra små gruppstorlekar, tydligt definierade gränser, gemensamma normer, socialt kapital, lämpligt ledarskap och ett ömsesidigt beroende bland gruppens medlemmar.

Såsom vi redan har diskuterat, är många av dessa förutsättningar inte uppfyllda för globala utmaningar. Exempelvis kommer gruppstorleken per definition att vara stor. Detta innebär att vissa av de övriga egenskaperna blir ännu viktigare. En viktig uppgift för centrumet är därför att bedöma vikten av dessa och andra faktorer eller kännetecken, även för andra aktörer än enskilda personer, exempelvis stater, företag och internationella organisationer.

Här behandlar vi endast en rad faktorer som vi initialt antar ska vara viktiga för framgångsrikt kollektivt handlande i stor skala, särskilt bland enskilda personer. Dessa är:

Förtroende
Det finns starka skäl att förvänta sig att politiskt och institutionellt förtroende är viktigt för att forma acceptans av politiska åtgärder som tar itu med mycket komplicerade och omstridda frågor, exempelvis koldioxidutsläpp. I dylika fall måste allmänheten i stor utsträckning förlita sig på politisk elit och experter för att göra en riktig bedömning av behovet av, genomförandet och verkställandet av policyerna.

Rättvisa
En viktig aspekt på godtagandet av policy är policyns upplevda rättvisa, där det bästa exemplet kanske är fördelningen av bördan när det gäller internationella klimatöverenskommelser. Ett stort dilemma här är hur ansvaret för fördelningen av ansvar för minskade koldioxidutsläpp ska fördelas bland olika länder med olika nivåer av ekonomisk utveckling. En annan är att avgöra vem som ska ta hand om kostnaderna.

Policy-specifika övertygelser
Opinionsbildning för – och efterlevnad av – en politisk åtgärd är beroende av de upplevda egenskaperna hos själva åtgärden. Åtskilliga försök har därför gjorts att införliva policyspecifika övertygelser i modeller av stöd för miljöpolicyer, till exempel genom att ta fasta på deras effektivitet, inverkan på aktörernas personliga frihet samt inverkan på det resultat som aktörerna själva förväntar sig.

Värderingar
Det hävdas ofta att värderingar, trosuppfattningar och personliga beteendenormer (VBN-teorin) är avgörande faktorer både för frivilligt kollektivt handlande i stor skala och för stöd och efterlevnad av policyer. VBN-teorin stöds av en rad empiriska belägg som visar hur värderingsdrivna moralisk-normativa farhågor bidrar avsevärt till att förutsäga kollektivt handlande.

Framgångsrikt kollektivt handlande avgörs även av ett flertal kontextuella faktorer, däribland sociala normer, politisk kultur, ekonomisk utveckling och egenskaper hos tredje part. Den sistnämnda är synnerligen viktig när det gäller reglerat kollektivt handlande i stor skala.

Dessa faktorer varierar beroende på vilken aktör vi har i åtanke: exempelvis kan en kontextuell faktor som påverkar beteendet hos ett företag eller en person, till exempel en korrupt regering, samtidigt vara en aktörsspecifik egenskap hos en stat. Beteendepåverkande kontextuella faktorer kan för stater exempelvis innefatta globala marknader, olika slags internationella regimer och närvaron av en överstatlig politisk myndighet, exempelvis den europeiska unionen. För enskilda personer och företag kan kontextuella faktorer som ingår i dessa analyser exempelvis vara:

Typ av politiskt system Forskning kring aktörernas samarbetsbeteende, till exempel hållbart nyttjande av naturresurser, särskiljer vanligen olika slags politiska system (demokratiskt kontra auktoritärt styre). Det är också väsentligt att ta hänsyn till regimens stabilitet (människor bryter med större sannolikhet mot regler under perioder av övergång och konsolidering) och de stora variationerna inom dessa system (exempelvis varierar graden av folkstyre mellan olika demokratier).

Det politiska systemets kvalitet Medan det politiska systemets ”inmatningssida” rör beslutsprocesser och tillgång till offentliga myndigheter (till exempel deltagande och lobbyverksamhet) rör ”utmatningssidan” det sätt på vilket myndigheten utövas och besluten genomförs (till exempel graden av opartiskhet eller korruption). Människor är till exempel mindre benägna att rätta sig efter föreskrifter när korruptionen är utbredd.

Kort sagt finns många faktorer som inverkar på ett framgångsrikt kollektivt handlande i stor skala (LSCA). Dessutom samverkar dessa faktorer på flera olika sätt. Ett korrupt politiskt system minskar exempelvis aktörernas grad av tillit till institutioner, vilket i sin tur minskar stödet för marknadsbaserade styrmedel, i förhållande till kontroll- och styrinstrument. Ett annat exempel är att upplevd distributiv rättvisa har visat sig påverka samarbetet, men att människor föredrar olika fördelningsprinciper för privata kontra allmänna nyttigheter. Avsnittet om syntes och forskningsstrategi ger en mer ingående beskrivning av exempel på ömsesidiga beroenden som kan studeras inom centret.

Vad karakteriserar och kännetecknar storskaligt kollektivt handlande jämfört med kollektivt handlande i allmänhet och småskaligt sådant i synnerhet?