Hoppa till huvudinnehåll
Göteborgs universitet
Bild
Leave no one behind - från FN:s hållbarhetsmål
Foto: UN Sustainable Development Goals
Länkstig

Vad menar vi med ett hållbart digitaliserat samhälle?

Det finns många aspekter och komplexa samband när det gäller hållbar utveckling. I vår forskning och utbildning är frågan ständigt närvarande: Hur kan vi använda digitaliseringens enorma potential för att lösa samhällsproblem och bidra till hållbarhet, samtidigt som vi identifierar och hanterar de utmaningar som digitaliseringen också skapar?

Väl fungerande och säker IT har blivit avgörande för att alla våra kritiska samhällsfunktioner och vår vardag ska fungera. Det är en aspekt på hållbarhet som är svår att överblicka och som också indikerar att forskning och utbildning i framkant blir viktigare för varje steg världen tar in i ett allt mer digitaliserat samhälle.

Digitalisering och miljömässig hållbarhet

Något bland det första man tänker på när det gäller digitalisering och hållbarhet är kanske den förbrukning av el som digitaliseringen för med sig. Och sambandet är tyvärr komplext. Den så kallade Jevons paradox säger att ett fokus på energieffektivitet i sig inte räcker för att lösa energiproblemen. Paradoxen består i att ju mindre och ju mer strömsnåla apparater som produceras, desto större spridning får dessa och ju mer energi kommer då att konsumeras. Idag pågår en mycket en kraftfull digitalisering av samhället, där ett oändligt antal aldrig så strömsnåla enheter bildar alltmer avancerade infrastrukturer; så som sakernas internet, digitala plattformar och molntjänster med miljarder användare. Sammantaget kräver denna utveckling stora mängder energi och resurser.

Enligt en FN-rapport från 2011 är innovation nyckeln till att lyckas hantera eskalerande resursanvändning och miljöpåverkan. Idag ser vi att digital innovation har en enorm potential för att öka hållbarheten inom digitaliseringen. Det handlar dels om hållbarhet i design och produktionsprocesser, vilket innebär att tillverka hårdvara och utveckla mjukvara med så liten resursförbrukning och miljöpåverkan som möjligt. Men vi kan också prata om design i uttalat syfte att skapa ökad hållbarhet. Det sker bland annat genom att utveckla applikationer som samlar in, lagrar och analyserar data i relation till hållbarhet, inte minst olika applikationer som förändrar människors beteenden i en hållbar riktning.

År 2015 kom FN:s globala mål för hållbar utveckling, som inte bara talar om miljömässig hållbarhet, utan också social och ekonomisk. Digitaliseringen skapar stora möjligheter att bidra till många av dem och det finns många exempel i detta nummer av magasinet.

Nya utmaningar kopplade till social och ekonomisk hållbarhet

Digitaliseringen skapar förstås också nya utmaningar. Om vi till exempel ser till jämställdhet och inkludering, är en stor andel av de individer som utvecklar grunden för vårt digitala samhälle män. Det finns många aspekter att fundera på kring det. En stor del av diskussionen kring AI och ‘big data’ har under senare år handlat om vilka fördomar som byggs in algoritmerna och sedan avspeglas i olika former av data.

En uppenbar utmaning för digitaliseringen bland FN:s 17 globala mål för hållbarhet är mål nr 8: Varaktig, inkluderande och ekonomisk tillväxt, full och produktiv sysselsättning med anständiga villkor som varit mycket i fokus under senare år. Såväl AI som de globala digitala plattformarna utmanar många samhälleliga institutioner, inklusive hela välfärdssystemet. Fler människor riskerar att hamna utanför välfärden och fler riskerar att få sämre arbetsvillkor. Digitala plattformar pressar löner och arbetsvillkor på en global arbetsmarknad och AI har potential att ersätta många arbetstillfällen helt. Digitaliseringen kommer att påverka många arbetsuppgifter yrken framöver, men i vilken utsträckning vet vi faktiskt inte idag.

I den allmänna debatten i samhället finns en tendens att tillskriva tekniken egenskaper som den inte har. Här har vi som forskare och utbildare inom IT ett ansvar att bidra med ett fokus på vad tekniken verkligen kan göra för oss, vad den kan göra bättre, och vad vi vill göra med den.

Digitalisering och demokrati

De senaste åren har vi sett många exemel på utmaningen kring nr 16 bland FN:s globala hållbarhetsmål: Fredliga och inkluderande samhällen. Sociala medier levde länge på rollen som alternativa demokratiska arenor för dialog och informationsspridning. Nu lyfts allt oftare problematiken kring att sociala medier saknar de tydliga spelregler och den styrning som gäller för traditionella medier. Röster har höjts för att plattformarna för sociala medier borde ta ett ökat ansvar.

Harvardprofessorn Shoshana Zuboff’s nyligen myntade begrepp övervakningskapitalism handlar om att marknadsföring baserad på all data vi lämnar efter oss på nätet, har kommit att bli kärnan i plattformarnas affärsmodell där de strävar efter att förutsäga och kontrollera vårt beteende. Cambridge Analytica-skandalen blev en ögonöppnare som visade hur dessa data också kan användas för politiska påverkansoperationer.

De amerikanska valen de senaste åren har stärkt insikterna kring medieplattformarnas inverkan. Spridande av lögner som en politisk strategi, massiva desinformationskampanjer och riktade påverkansoperationer har vuxit fram som regelrätta hot mot demokratin. Situationen är inte enkel, plattformarnas makt ökar ytterligare om det också är de som ska bära ansvaret för demokratiska staters hantering av nyheter och information.

Den omfattande digitaliseringen av samhället gör att vi som står i frontlinjen för digitaliseringen har ett stort ansvar för att bidra till ett hållbart digitalt samhälle i såväl forskning, utbildning som samverkan. Det är därför viktigt att vi regelbundet stannar upp och reflekterar: Vilka hållbarhetsaspekter är vi inte så bra på? Var är det viktigast att vi bidrar med vår samlade kompetens? Hur skall vi ta oss an digitaliseringens nya utmaningar?

 

 

Göteborgs universitets huvudbyggnad i Vasaparken
Foto: Johan Wingborg

Visioner för digital hållbarhet vid Göteborgs universitet

Ett digitalt samhälle där alla tre dimensionerna av hållbar utveckling – den sociala, den ekonomiska och den miljömässiga – förstärks och utvecklas är en viktig komponent i Göteborgs universitets vision för de närmsta tio åren. Universitetet strävar efter att vara ett internationellt lärosäte som tar ansvar för samhällsutvecklingen och, genom stark relevans som samhällsaktör och samarbetspartner, bidrar till de globala målen för hållbar utveckling som en del av Agenda 2030.

Digitalisering, internationalisering, samhällsutveckling och relevans är alla områden där IT-fakulteten ligger långt framme och där vår kompetens aktivt bidrar till att utvecklingen har en hållbar riktning. Som framgår av artiklarna i detta magasin har mycket av vår forskning, utbildning och samverkan en direkt och positiv effekt på de sociala och ekonomiska aspekterna av hållbarhet, men även på miljödimensionen.

Vi får dock vara vaksamma på att de lösningar som införs inte i sig skapar nya och kanske värre problem än de vi ursprungligen försökte lösa. Därför är akademikerns kritiska granskning mycket viktig också för den egna verksamheten. Som verksamma inom IT-området är vi naturligtvis optimistiska inför och i grunden positiva till digitaliseringen och dess potential och arbetar för att vi och vår verksamhet kommer att bidra till ett hållbart digitalt samhälle i linje med universitetets vision och Agenda 2030:s hållbarhetsmål.

Jan Ljungberg, vicedekan för forskning och forskarutbildning

Dick Stenmark, dekan

Miroslaw Staron, prodekan

Jan Ljungberg, vicedekan
Jan Ljungberg, vicedekan
Foto: Johan Wingborg
Dick Stenmark, dekan
Dick Stenmark, dekan
Foto: Johan Wingborg
Miroslaw Staron, prodekan
Miroslaw Staron, prodekan
Foto: Pontus Johansson