Hoppa till huvudinnehåll
Göteborgs universitet
Bild
Åkerbruk i kulturreservatet Åsens by i Småland
Foto: Hjalmar Croneborg
Länkstig

Åkerbruk

Här hittar du material om traditionellt inriktat åkerbruk. Det handlar om att fånga upp kunskaper från perioder då arbetet bedrevs helt och hållet för hand, men också från 1900-talets tidiga mekanisering. Brukandet består inte bara av markberedning, sådd och skörd. Minst lika viktigt är att arbeta med mångfalden av grödor och kultursorter som har hållits i odling. Hantverkslaboratoriet arbetar med att dokumentera kunskaper, ordna träffar och på andra sätt främja kontakter mellan brukare och andra personer som arbetar med de här frågorna.

Marker med många ansikten genom tiderna

Åkerbruket i Sverige har en mycket lång historia, med många förvandlingar. Dagens åkermarker har inte mycket gemensamt med de små och jämförelsevis extensivt brukade ytorna i de äldre odlingssystemen. Ju längre bak i tiden vi söker spåren, desto mindre ytor rör det sig om. Idag bärgar vi större skördar men samtidigt har en stor mångfald gått förlorad.

Läs mer om åkerbruk

Här hittar du mer bakgrundsinformation och länkar till andra kunskapskällor.

Praktiskt hantverk

För att kunna återta fler småskaliga åkrar i bruk med ett historiskt riktigt utseende och därmed åskådliggöra det mosaikartade äldre odlingslandskapet krävs dokumentation och råd om grundläggande praktiska tillvägagångssätt. Och – förstås - hantverkskunniga landskapsvårdare som omsätter kunskapen i praktiken.

Situationen idag

Småskaliga traditionella åkrar som var vanliga innan traktorn gjorde sitt intåg i odlingslandskapet tillhör idag de mest hotade kulturlandskapstyperna i Sverige. De flesta av dessa åkrar har antingen övergivits och blivit skog eller betesmark eller där det varit möjligt stenröjts, täckdikats och omformats till större brukningsenheter. Ytterst få småskaliga åkrar brukas idag för odling av spannmål eller andra grödor. Frånvaron av det traditionella odlingslandskapets kanske mest centrala markslag gör att upplevelsen och förståelsen för förutsättningar i det äldre odlingslandskapet är mycket begränsade. Även kunskapen om praktisk skötsel av detta markslag är mycket begränsad. För att kunna återta fler småskaliga åkrar i bruk med ett historiskt riktigt utseende och därmed åskådliggöra det mosaikartade äldre odlingslandskapet krävs dokumentation och råd om grundläggande praktiska tillvägagångssätt.

Vårt moderna jordbruk har effektiviserat utsädesrensning, ogräs- och insektsbekämpning m.m. till den grad att ytterst lite annat liv än den odlade grödan överhuvudtaget kan leva i dagens åkermarker. Anpassningar i riktning mot ett traditionellt brukande skapar livsrum som snabbt fylls av olika växter och djur.

Möjligt att återerövra kunskap och mångfald

Frånvaron av småbruten åkermark, det traditionella odlingslandskapets kanske mest centrala markslag, begränsar upplevelsen av och förståelsen för förutsättningarna i det äldre odlingslandskapet. Det går dock att återta en del av det som gått förlorat. Odlingslandskap med välbevarade strukturer av småskalig åkermark är förutsättningarna ofta mycket goda för ett snabbt återupptagande. Eftersom de flesta åkrar periodvis legat i träda är kontinuiteten av åkerbruk inte absolut nödvändig. Marken bör dock inte ha för hög näringsstatus.

Exempel på konkreta frågeställningar

Vilka delar av det traditionella åkerbruket har betydelse för biologiskt kulturarv och biologisk mångfald? Går det att hitta sätt att återinföra viktiga element från det traditionella åkerbruket även i ett modernt jordbruk, exempelvis i vissa kantzoner, eller genom att återuppta markstörning på gamla magra åkrar som nu används som betesmark? Anpassningar i riktning mot ett traditionellt brukande skapar livsrum som snabbt fylls av olika växter och djur.

Val av redskap och dragdjur för markbearbetning

Metoder för stenröjning och placering av odlingsrösen

Tillförsel av gödsel

Val av utsäde och metoder för manuell och maskinell sådd

Ogräsflora och ogräsbearbetning

Metoder för manuell och maskinell skörd

Växtföljder

Det traditionella åkerbruket innehöll en mängd olika komponenter och dessa skötselkomponenter samverkade dessutom med olika jordtyper och med själva organisationen av åkerbruket (punkt 1). Vilka delar av det traditionella åkerbruket har betydelse för biologiskt kulturarv och biologisk mångfald?

Kan man hitta sätt att återinföra viktiga element från det traditionella åkerbruket även i ett modernt jordbruk, exempelvis i vissa kantzoner, eller genom att återuppta markstörning på gamla magra åkrar som nu används som betesmark?

Historisk bakgrund

Innan den agrara revolutionen i Sverige bedrevs åkerbruk på ett betydligt mer småskaligt sätt än idag. Man kunde bara odla lättbrukade jordar, åkrarnas form fick lov att anpassas till terrängen, och skiftena var mycket mindre. En mångfald metoder, redskap och dragdjur förekom, på ett sätt som nu är svårt att få full kunskap om.

Förr hade man inte redskap till att rensa utsäde och bekämpa ogräs på samma sätt som idag. Man fick då leva med en mycket större inblandning av andra växter i den gröda man odlade. Det betydde i sin tur att en mångfald av insekter och andra djur kunde dra nytta av dåtidens åkermark på olika sätt.

Fördjupningar i intressanta kulturlandskapsavsnitt

Detta fokusområde kan studeras i de flesta odlingslandskap där det finns välbevarade strukturer av småskalig åkermark och där det antingen pågår ett småskaligt åkerbruk eller där förutsättningar är mycket goda för ett snabbt återupptagande. Eftersom de flesta åkrar periodvis legat i träda är kontinuiteten av åkerbruk inte absolut nödvändig för genomförande av studier. Marken bör dock inte ha för hög näringsstatus.