Utvecklande skötsel i kulturlandskap

Kunskapsbehov 

Att sköta och utveckla kulturlandskapets värden kräver praktisk kunskap. Det handlar om fasta anläggningar, biologiskt kulturarv, levande traditioner och även hela landskap. Idag finns ytterst få människor kvar vars kunskap är en del av en obruten kontinuitet av kunnande om traditionell skötsel. Kunskapen är splittrad på ett fåtal personer. Ibland kommer kunskapen från en lokal tradition, men lika ofta är det en generaliserad kunskap på nationell nivå och ibland även inhämtad kunskap från andra länder.  

Lokal kunskap 

Lokalt förankrade och lokalt anpassade kunskaper om skötsel är de som kan sägas utgöra de mest prioriterade kulturmiljövärdena i landskapet, eftersom de ligger till grund för landskapets biologiska och kulturella värden. Denna variation över landet är ett rikt kulturarv i sig. Det är särskilt angeläget att finna och knyta an till de personer som kan förmedla sådan kunskap. Genom att utveckla metoder för att förmedla kunskapen om skötsel i kulturlandskapet tryggar vi inte bara det biologiska kulturarvet, utan också ett immateriellt kulturarv. 

Dokumentation 

I projektet läggs stor vikt vid filmdokumentation av utförande av skötselmoment, samt tankar kring skötsel. Materialet kommer att tillgängliggöras genom kortare filmer och skriftlig dokumentation.  

Våra laboratorier 

Projektets teman är desamma som i Nätverket Svenska Kulturlandskap – Det samlade brukandet, Åker, Äng, Hage och Utmarksbruk. Två kulturreservat jobbar vi med som laboratorier. Dels tar vi del av brukningstraditioner på Lillhärjåbygget i Jämtlands län, där familjen Eriksson brukat gården med fäbod sedan 1870-talet. Dels följer vi den skötselomställning som Stensjö by i Kalmar län genomgår i samband med att denna kulturfastighet ombildades till kulturreservat 2020. Utöver laboratorierna, hämtar vi kunskap från olika platser runt om i Sverige, från olika kunskapsbärare.