Humanistisk forskning om kapabilitet för äldre
Åldrande, och de utmaningar som en allt äldre befolkning innebär, berör inte bara hälso- och sjukvården. Att humanistiska perspektiv och forskning inom humaniora är viktigt även inom detta område visar en bok av forskarna vid det tvärvetenskapliga centrumet AgeCap.
Kapabilitet är ett begrepp som betyder människors förmåga att utföra handlingar för att nå mål som vi själva upplever som värdefulla. AgeCap, centrum för åldrande och hälsa, är ett av Göteborgs universitets tvärvetenskapliga UGOT Challenges-centrum och nu har ett 60-tal av de forskare som är knutna till AgeCap gett ut en bok som beskriver de stora globala utmaningar som en allt äldre befolkning innebär. Samtliga kapitel har fokus på kapabilitet och täcker in en lång rad perspektiv och ämnen; från socialt arbete, vårdvetenskap och neurokemi till historia, kommunikation, språkteknologi och juridik.
Historikern Ulrika Lagerlöf Nilsson har skrivit ett av kapitlen och även varit redaktör för boken. Från Humanistiska fakulteten medverkar även språkteknologen Dimitrios Kokkinakis.
– Det centrala har varit att belysa begreppet kapabilitet, som är kärnan för AgeCap, från olika håll. Det är väldigt spännande att se vad man kan åstadkomma i multidisciplinära samarbeten, säger Dimitrios Kokkinakis.
Olika perspektiv
Både han och Ulrika Lagerlöf Nilsson har varit med från starten av AgeCap.
– Majoriteten av forskarna inom AgeCap är från Sahlgrenska akademin men nästan alla fakulteter är representerade. Det har varit oerhört viktigt att ha input från olika områden för vi uppmärksammar och ser på saker på olika sätt, säger Ulrika Lagerlöf Nilsson.
Vad kapabilitet betyder just inom de olika forskningsfälten har varit något de medverkande författarna till boken fått fundera igenom.
– Neurokemister eller språkteknologer som jag har kanske aldrig ens hört talas om det men det är ett begrepp som kan anpassas till det de olika forskarna sysslar med, säger Dimitrios.
– När jag började tänka på kapabilitet insåg jag att det är detta som ÄR historiska studier, även om vi inte använder begreppet. Historiker tittar på kontinuitet och förändring över tid. När man pratar om äldre och åldrande kan man dels titta på kontinuitet och förändring i synen på äldre och åldrande – vem den äldre är, hur man behandlat äldre och när blir man ”äldre” – vilket naturligtvis förändrats enormt genom historien, säger Ulrika.
Historisk forskning
Den första gången vi i Sverige fick en definition av vem som är äldre var 1913, då pensionsreformen infördes. Då sattes en gräns vid 67 år, vilket krasst gjordes för att medellivslängden inte var så mycket högre år 1913.
– Då är det intressant att pensionsåldern fortfarande ligger ungefär där, även om dagens 70-åringar inte alls vill höra att de är äldre, säger Ulrika.
Fokus för historisk forskning har inte legat på äldre och åldrande, eller för den delen på barn och ungdomar. Den mesta historiska forskningen har istället kretsat kring den produktiva åldern, det vill säga när människor kan bidra till samhället på olika sätt.
– Men vem är man då när man inte längre kan bidra till samhället? I alla tider har vi haft olika system för hur samhällen tar hand om sina äldre. Synen på äldre och åldrande påverkar hur samhället väljer att ta hand om och hantera den här frågan men det handlar också om att vi ska veta vem den äldre är när vi pratar om dem, säger Ulrika.
En arbetsterapeut eller någon annan inom vården behöver till exempel veta vad ”Agda, 85 år” har med sig i sitt bagage.
– När var hon 20, eller 50 år? Vad har påverkat hennes livsresa? Och vad bedömer hon är kapabilitet för henne? Där är historiker viktiga, för att kunna ge kontexten kring olika tidsperioder.
Kvinnors kapabilitet i historien
Hon och historikern Helene Castenbrandt, som är medförfattare, ville i sitt kapitel lyfta fram historiska kvinnor som exempel och eftersom det även skulle vara en internationell text valde de Selma Lagerlöf som konkret exempel.
– Om hon inte hade blivit författare, som gav henne pengar att försörja sig och kunna köpa tillbaka sitt barndomshem Mårbacka, vad hade hon haft för möjlighet då? Hon var halt och hade troligtvis kunnat fortsätta försörja sig som lärarinna, och det hade inte varit så illa men hon hade inte fått en lön som gett henne möjlighet att köpa tillbaka Mårbacka.
De har även med exempel på kvinnor som inte hade samma möjlighet, för att visa vad som kan vara kapabilitet för olika personer. Som material använde de exempelvis tidningar, biografier, dagböcker och officiella dokument.
– Man kunde skriva in till något som hette ”Frågor och svar” i tidningar så vi har med lite citat från Aftonbladet och Stockholmstidningen från 1913 och 1914, där änkor skriver in och vill få ekonomiskt stöd för att de inte klarar sig. De behöver helt enkelt få pension. Drivkraften i allt handlar om att man vill behålla sin värdighet, säger Ulrika Lagerlöf Nilsson.
Viktigt att känna till hur det har varit
Vad som är kapabilitet för olika människor i olika tider varierar, men i sin mest grundläggande form handlar det om mat i magen och tak över huvudet.
– Frågar man en 70-åring i dag kan kapabilitet innebära att ha råd och möjlighet att kunna gå på bio eller teater men i sin mest grundläggande form handlar det om möjligheten att kunna försörja sig och den är genom historien helt beroende av kön, vilken socialgrupp man tillhör och geografisk placering, säger Ulrika Lagerlöf Nilsson.
– Under lång tid var det bättre att bo på landsbygden för då kunde man ofta försäkra sig om mat i alla fall, genom att odla sina potatisar och kanske ha en ko. Så tänker vi ju inte alltid idag och det är sådana saker jag alltid försöker påminna om i AgeCap; att bara för att det ser ut på ett visst sätt idag så såg det inte ut så för hundra år sedan – och kanske inte om hundra år framåt heller.
Sammanföll med pandemin
Diskussionerna om en bok kom igång på allvar runt mars 2019 och de flesta minns vad som hände ett knappt år senare: Covid19-pandemin. Språkteknologen Dimitrios Kokkinakis, som tidigare varit involverad i projekt som handlat om att skapa språkligt innehåll som är begripligt för specifika målgrupper, noterade att informationen som spreds via officiella källor som de krishanterande myndigheter, var obegriplig för en stor del av den äldre befolkningen och många i invandrartäta områden.
– Det var många invandrare som dog i början av pandemin. Det kan bero på många saker men vi konstaterade en massiv information från massor av olika håll, där mycket ändrades snabbt i takt med nya studier. Det fick mig att tänka på ett begrepp vi använt: hälsolitteracitet, eller e-hälsolitteracitet som man säger nuförtiden, säger Dimitrios Kokkinakis.
E-hälsolitteracitet handlar om vår förmåga att hitta, söka och förstå information, och att samtidigt tolka och göra en bedömning av den information man hittar på internet, i dokument som har med hälsa att göra.
– Man vet att digitaliseringen skapar enorma möjligheter och kan göra vården effektivare, men kanske inte för alla. Det krävs förkunskaper och det finns stora kunskapsbrister avseende vår förmåga att hitta rätt information och att kritiskt kunna granska den och agera utifrån det.
Svårbegripliga ord och uttryck
Dimitrios upptäckte att det i början av pandemin inte fanns tid att göra all information begriplig. Vi bombarderades med olika medicinska termer och begrepp.
– När Folkhälsomyndigheten och andra var med i media tog de för givet att folk visste vad mRNA är, eller klustersmitta, riskfaktorer och en massa andra ord med väldigt specifika fackbetydelser.
Hans kapitel handlar om detta, utifrån ett äldreperspektiv.
– Unga är vana vid appar och mobiler men det är inga självklarheter för 80- eller 95-åringar. Det kan hänga på utbildning och en massa olika saker men ålder är en viktig faktor när det gäller e-hälsolitteracitet.
Mycket att göra kring tillgänglighet
Om man inte kan ta till sig det massiva informationsflödet, eller förstår det, kan det orsaka mycket problem som att man använder medicin fel eller på olika sätt försämrar sin situation.
– Så småningom började det komma informationsmaterial på andra språk, videos, bildstöd och satsningar på andra sätt. Men det fanns – och finns fortfarande – väldigt mycket att göra när det gäller att göra informationen tillgänglig, för alla, eller att anpassa informationen efter olika grupper beroende på kunskapsnivå och utbildning, ålder och så vidare.
Det finns mycket forskning kring detta men frågan aktualiserades väldigt i och med pandemin.
– Först i slutet av 2020 började man satsa mycket på de äldre, säger Dimitrios.
Ulrika Lagerlöf Nilsson påpekar att många av bidragen i boken bidrar med reflektioner som skulle kunna användas vidare i studier.
– Det är också ett viktigt bidrag. Att visa på resurser som finns och som skulle kunna användas, säger hon.
Boken finns för fri nedladdning här
Text: Johanna Hillgren
