Skiljetecknets dag 24 september!?

Punkter, kommatecken, utropstecken, frågetecken, kolon, tankstreck, citattecken, parenteser och alla de andra små skiljetecken som finns underlättar vår läsning och gör den (förhoppningsvis) mer begriplig. Med hjälp av skiljetecken talar skribenten om hur det skrivna ska uppfattas och förstås.

– Skiljetecken gör det lättare för läsaren att avkoda texten. Det är ett sätt att visa hur en text ska bli läst, var det är pauser, att ”den här delen står för sig och de här två sakerna hör ihop mer”. Annars skulle det bara vara ett flöde av bokstäver. Så har det också sett ut historiskt, säger Susanna Karlsson, som är docent i svenska språket vid Göteborgs universitet och van vid att svara på språkfrågor efter flera år på Språkrådet.

Bild

De vanligaste skiljetecknen som punkt och kommatecken känner de flesta till och hanterar åtminstone någorlunda korrekt. Andra är lurigare – och överanvänds i vissa fall.

– Semikolon (;) är notoriskt svårt eftersom det är så pass ovanligt jämfört med skiljetecken som kolon, punkt och komma. Används två–tre semikolon på en sida text så märks det. Man måste känna till en del om grammatik för att använda det på rätt sätt. Det kräver till exempel att man kan identifiera vad som är en huvudsats och vad som är en bisats.

Kommatering är lurigt

I handboken Svenska skrivregler, som Susanna Karlsson varmt rekommenderar, beskrivs semikolonet såhär:

”Semikolon kan användas mellan huvudsatser när man tycker att punkt är för starkt och komma för svagt avskiljande. Det är ofta en smaksak om man ska använda semikolon i stället för punkt eller komma. Det används normalt mellan huvudsatser som har ett nära innehållsligt samband med varandra. Det markerar gränsen mellan satserna; samtidigt binder det ihop dem. Semikolon följs alltid av liten bokstav.”

Det vanligaste misstaget är att semikolon används som ett vanligt kolon, eller som ett ”förstärkt kommatecken”. Kommatecken är för övrigt det som orsakar flest fallgropar, enligt Susanna.

– Det finns många lurigheter med kommatering, det är ett frekvent skiljetecken och man får många möjligheter att göra fel. Få gör däremot fel med punkt. Det skulle i så fall vara att de borde sätta punkt oftare, säger Susanna Karlsson.

Om hon har en favorit bland skiljetecknen så är det just punkt.

– Jag gillar när man sätter punkt.

Nya användningar

Skiljetecken har en stor kreativ potential och något som intresserar Susanna Karlsson är hur de används – eller inte används – i nya medier som Facebook, i chat och i sms.

– Ett ensamt utropstecken eller frågetecken kan vara ett fullt tillräckligt svar på ett sms men skulle inte räcka till i en annan text. Även det att skiljetecken inte används kan bli norm. I sociala medier och sms blir det till exempel allt vanligare att inte använda punkt, säger Susanna Karlsson.

Jag nämner ett fall för Susanna där jag skrev ”ok.” i ett sms-svar och omedelbart (om än lite skämtsamt) blev anklagad för att vara passivt aggressiv. Det rätta i detta sammanhang hade varit att skriva ”ok”. Utan punkt.

– Det är en generationsskillnad. Yngre föredrar att inte sätta ut punkter, medan lite äldre oftare följer standardspråkets konventioner även i sms. Det är också intressant att se hur skiljetecken kan användas expressivt: tre utropstecken i följd kan förstärka något, och kombinationen av ett utropstecken följt av frågetecken kan signalera ett särskilt sinnestillstånd. Möjligheterna med skiljetecken rymmer så mycket mer än bara det som finns i etablerade skrivregler. Det finns så mycket potential i hur de kan användas.

Skiljetecken som politisk ståndpunkt

Skiljetecken kan till och med användas för att signalera en politisk ståndpunkt. I tyskan har man tidigare skrivit LehrerIn eller Lehrer/in (lärare/lärarinna) för att visa att det kan röra sig om såväl en manlig som kvinnlig lärare (i svenskan har vi valt en annan väg och nöjt oss med att begreppet lärare är könsneutralt). Men sedan några år används dessutom en asterisk mitt i, det vill säga Lehrer*in.

– Asterisken signalerar att man även inkluderar ickebinära. I den pågående tyska valrörelsen har Gendersternchen, som asterisken kallas, kommit att bli ett politiskt slagträ, säger Susanna Karlsson.

– En del talare gör till och med en liten paus inne i ordet för att signalera att de vill att den de talar med ska ”höra” stjärnan. Man kan säga att det är ett skiljetecken som har smugit sig in i det talade språket.

Ett kreativt användande av skiljetecken kan alltså bli direkt betydelsebärande istället för att bara signalera sådant som ”de här hör ihop men inte de här”, påpekar Susanna.

Det här är en mellanrubrik – för klimatets skull

Något jag själv reagerat över när det kommer till skiljetecken är kvällstidningarnas flitiga (över-)användande av tankstreck i rubriken. Det är som om rubriksättarna måste peta in ett tankstreck för att tydligt markera ”HEJ – JAG ÄR EN RUBRIK!”.

Det signalerar inte sällan ett orsak/verkan-samband som i själva verket inte finns eller i bästa fall bara satts i fel ordning: ”En person död – frontalkrockade på E4”, ”Bragden inatt – 20 spelare sjuka”, ”Förare på fyrhjuling förd till sjukhus – blev fastklämd mot elskåp”. Ja, det är verkliga exempel. Emellanåt stoppas det in helt obegripligt och hade varit överflödigt även om det satt på rätt plats, som i exemplet ”Tvååring död efter – olycka vid damm”

– Vi kan ta till exempel rubriken ”Jonas Sjöstedt vill att fler skolbarn ska skolka – för klimatet”. Rubriksättaren får det att låta som att Sjöstedt vill att elever ska skolka för att det i sig skulle gynna klimatet. Det hade varit ganska anmärkningsvärt. Det är troligt att han istället menade att elever borde skolstrejka för klimatet. Det som kommer efter talstrecket är ofta det man hade fått reda på efter att ha lockats att klicka vidare till artikeln. Talstrecket får det att låta som att det som följer är lite mer anmärkningsvärt än vad det kanske faktiskt är, säger Susanna Karlsson.

Det är svårt att sätta punkt i en text om skiljetecken. Vi har inte ens hunnit in på skillnaden mellan tankstreck och bindestreck, eller den stora kommateringsfejden i början av 1900-talet. Inte heller får jag plats att nämna Carl Fredrik Reuterswärds konceptuella ”Prix Nobel” från 1966, där enbart skiljetecknen finns kvar av ett verk av Nobelpristagaren Ernest Hemingway.

 Men med Susanna Karlssons citat i början av samtalet färskt i minnet tvingar jag mig själv:

– Jag gillar när man sätter punkt.

Text: Johanna Hillgren