NEOSEA

Bruket att resa megaliter uppstod i nordvästra Frankrike omkring 4700-4200 år före vår tidräkning, och spred sig sedan längs Europas Atlant- och Medelhavskust. Det är den upptäckten som lett till NEOSEA:s kärnhypotes att sjöfart och nya färdigheter inom skeppsbyggnad och navigering uppstod mycket tidigare än i bronsåldern som man tidigare trott.

Dessa upptäckter kräver en radikal omprövning av vår förhistoria och öppnar för en ny vetenskaplig debatt om uppkomsten av långväga sjöfartsresor, megalitiska kustsamhällen, hur de var organiserade och vad som motiverade de långa resorna.

Målen för NEOSEA-projektet är:

• Att kartlägga förhistoriska sjöförbindelser, nätverk och rörlighet.
• Definiera framväxten av monumental sten arkitektur inom jägar-samlare samhällen i Bretagne.
• Modellera spridningen av megaliter över sjövägen med en banbrytande kronologisk precision (inom 20-50 år).
• Syntetisera en modell av hur de megalitiska sjöfartssamhällena organiserade sig socialt och ekonomiskt
• Tolka dessa resultat inom en global etnografisk ram.

För att uppnå dessa mål kommer Bettina Schulz Paulsson att sammanställa tillgängliga benprover från tidiga megalitiska sammanhang över hela Europa för C14-datering, forntida DNA (aDNA) och strontium/syreisotopanalyser. Hon kommer även att extrahera miljö-DNA (eDNA) från sediment på platser där de äldsta megaliterna rests i Bretagne och där det saknas bevarade ben. Genom att kombinera en stor databas med aDNA med både eDNA och strontium- och syreanalyser kommer projektet att för första gången ge en mycket detaljerad och väl underbyggd bild av hur megalitiska samhällen spred sig sjövägen längs Europas kuster.

Text: Johanna Hillgren