Hoppa till huvudinnehåll
Bild
Olika typer av hudcancer
Olika typer av hudcancer och ett urval av de diagnostiska och terapeutiska metoder som studeras och utvecklas i vår grupp
Länkstig

Hudcancer

Forskningsgrupp

Kort beskrivning

Vår forskargrupp har som mål att förbättra omhändertagandet av patienter med hudcancer (malignt melanom, skivepitelcancer och basalcellscancer). Gruppen består av ett tiotal post-docs och doktorander samt andra forskare som arbetar med kliniska forskningsprojekt inom epidemiologi, prevention, tidig diagnostik och behandling av hudcancer. Vi satsar även på translationell forskning genom samarbeten med nationella och internationella partners inom kemi, fysik, IT och matematik.

Vår forskning inom teledermatoskopi har revolutionerat hur patienter som remitteras för misstanke om hudcancer triageras. Nu ligger fokus bl.a. på projekt inom artficiell intelligens och innovativa avbildningsmetoder för automatiserad/tidig diagnostik av hudcancer; biomarkörer för Merkelcellskarinom och förbättrad behandling av icke-melanom hudcancer.

Vår forskning

 

Artificiell intelligens för automatiserad detektion av hudcancer

Bild

Genom att utveckla effektiva IT-lösningar för snabb och högkvalitativ annotering av ett stort antal makroskopiska bilder, dermatoskopiska bilder och hyperspektralbilder av alla typer av godartade och elakartade hudtumörer kommer en av världens största databaser att byggas upp för senare utveckling och träning av artificiell intelligens (AI) algoritmer för säkrare och tidigare diagnos av hudcancer.  

I likhet med ISIC (International Skin Imaging Collaboration, www.isic-archive.com) skall bilderna vara helt avidientiferade vilket tillåter att databasen senare kan göras offentlig och därmed även användas av andra forskningsgrupper som vill utnyttja databasen för att testa egna AI-algoritmer. Även andra hudkliniker som vill bidra med annoterade bilder kan bidra till vidareutvecklingen av databasen på sikt.

Ett av de första mer specifika områdena som vi ämnar att studera avseende AI-lösningar för automatiserad detektion av hudcancer är differentiering av melanom in situ (förstadier till melanom) och invasiva melanom. Preliminära studier från vår grupp visar att hudläkare kan korrekt klassificera maligna melanocytära lesioner som in situ eller invasiva med i ca 70% av fallen. Med hjälp av en bilddatabas på ca 1000 maligna melanocytära lesioner varav hälften är in situ och hälften invasiva kan en AI baserad på djupa neurala nätverk utvecklas som diagnostiskt stöd för denna sorts klassificering. Målet är att öka läkarnas diagnostiska säkerhet ytterligare vilket kan hjälpa dem att välja rätt excisionsmarginal före den diagnostiska kirurgin genomförs för att åstadkomma högsta möjliga kostnadseffektivitet och säkerhet.

Hyperspektral avbildning för tidig diagnostik av hudcancer

Bild

På Hudkliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset studeras nu en innovativ ny snabb avbildningsteknik som kallas hyperspektral avbildning kan hjälpa oss att diagnostisera hudcancer i tidigt skede och skilja hudcancer från godartade hudförändringar. Hyperspektral avbildning görs med en ny typ av kamera som tar ett stort antal bilder på hudförändringar med ofarliga ljusvåglängder inom loppet av några sekunder. Genom att samla in ett stort antal hyperspektralbilder på de åtta vanligaste kategorierna av godartade och elakartade hudtumörer (100-200 stycken av varje typ) kommer vi att kunna utveckla en preliminär algoritm för automatisk diagnostik av hudcancer. Algoritmen är en typ av artificiell intelligens som bygger på maskin inlärning, en metod där man lär en dator att klassificera bilder i olika diagnostiska kategorier.

Resultaten av pilotstudien kommer att användas för att designa en internationell multicenter studie där vår grupp är huvudprövare där ca 1000 bilder på hudtumörer från alla åtta diagnostiska kategorier kommer att inkluderas. Algoritmerna som utvecklas kommer att testas och valideras med målet att sedan kunna användas av hudläkare, allmänläkare och andra läkare som stöd för att förbättra deras diagnostiska säkerhet vid bedömning av patienter med misstanke om hudcancer.

Korttidsmonitorering av atypiska melanocytära lesioner

Bild

När man inte kan avgöra om en hudförändring är ett melanom eller ett banalt födelsemärke (nevus) brukar detta kallas för en atypisk melanocytär lesion (AML). Vår forskning har visat att korttidsuppföljning av enstaka AML i ca 4 månader kan användas för lågriskpatienter för att kraftigt minimera antalet onödiga excisioner (<10% kräver kirurgi) samtidigt som man upptäcker melanom i mycket tidigt och fullt botbart skede.

Metoden är välbeprövad men skapar behov av återbesökstider, då dermatoskopiutrustningen som används hittills varit sjukhusbunden. För patienterna som grupp innebär det ett stort antal resor samt för en betydande andel av patienterna ett behov av att ta ledigt från jobbet. Genom att låna ut ett enklare, billigare dermatoskop som kan kopplas till kameran på en smartphone kan patienten potentiellt ta både kliniska och dermatoskopiska bilder från hemmet. Vi planerar nu en studie där vi bedömer utfallet av distansmonitorering där patienten själv fotograferar de lesioner som hudläkaren valt ut, jämfört med nuvarande rutin av sjukhusbunden monitorering.

I samband med korttidsmonitorering av AML uförs jämförelsen av den dermatoskopiska ursprungsbilden och uppföljningsbilden av en eller två bedömare. Vi planerar därför nu ytterligare en studie för att undersöka samstämmigheten mellan ett större antal bedömare avseende huruvida de ser strukturella skillnader eller inte mellan bilderna som tas vid kortidsmonitorering av AML.

Tumör- och serummarkörer för uppkomst, progression, behandlingseffekt och uppföljning av Merkelscellskarcinom

Bild

Merkelcellskarcinom är en ovanlig men mycket högmalign form av hudcancer. Det finns ett stort behov av att bättre förstå de bakomliggande mekanismerna som orsakar uppkomst av Merkelcellscarcinom, spridning av sjukdomen och dess behandling. För att kunna förbättra prevention, tidig diagnos samt behandlingen och uppföljningen av spridd sjukdom samarbetar vi med en multidisciplinär nordisk grupp av hudläkare, onkologer, molekylärbiologer och patologer samt med internationella frontfigurer inom fältet som Professor Paul Nghiem i USA och Professor Mahtab Samimi i Tours, Frankrike. Multipla projekt pågår med målsättning att identifiera eventuella tumörmarkörer som är av betydelse för Merkelscellstumörens uppkomst och spridning, identifera markörer för känslighet för behandling och testa nya serummarkörer som tidigt kan detektera spridd sjukdom eller eventuella recidiv efter till synes lyckad onkologisk behandling.

Med bättre kännedom om tumörmarkörer av betydelse för sjukdomens uppkomst, tumörutveckling och behandlingseffekt skulle dessa kunna användas för att tidigare diagnostisera patienter med hög risk för spridd sjukdom och därmed erhålla möjligheter till tidigare insatser för att försöka förhindra detta. Dessutom skulle man teoretiskt sett kunna utveckla prediktiva tester där man innan patienten erhåller behandling analysera tumörerna för att selektera fram de patienter som uttrycker markörer som indikerar hög sannolikhet att svara på en viss behandling. Serummarkörerna som studeras kan komma att ersätta behovet av ständiga avancerade röntgenologiska undersökningar under uppföljningsperioderna som innebär både höga kostnader och skadlig strålning.

Time of Flight Secondary Ion Mass Spectrometry för att analysera lipider i basalcellscancer

Bild

Ökande kunskaper i de bakomliggande genetiska förändringarna har revolutionerat behandlingen av många hudcancertyper men på senare år har ändringar i lipidsammansättning inom olika former av cancer blivit ett mycket aktuellt ämne inom cancerforskningen. Ändringar i lipidsammansättning kan ske mycket snabbare än förändringar av proteiner och kan vara den första indikatorn för förändringar i hudcancerceller.

Syftet med detta projekt är att analysera de biokemiska egenskaperna hos olika former av hudcancer med avseende på deras lipidinnehåll genom att använda så kallad masspektrometri av varianten ”Time-of-Flight Secondary Ion Mass Spectrometry” (ToF-SIMS). ToF-SIMS är en avanerad avbildningsteknik som kan identifiera grundämnen och organiska molekyler i vävnader.

Vävnadsprover från aggressiv basalcellscancer (BCC) samlas in för ToF-SIMS-analys. En sorts karta skapas där lipidsammansättningen kan ses punkt för punkt i vävnaden. Denna karta jämförs sedan med histopatologisk analys i mikroskop på motsvarande nivå. Den ökande kunskapen om lipidsammansättningen i hudcancer kan vara av stor betydelse för att förbättra diagnosen av BCC och differentiering av dess olika subtyper. I tillägg kan nya behandlingsmetoder utvecklas på basen av ökad kunskap kring lipidsammansättningen i dessa tumörer.

Randomiserade kontrollerade studier för utvärdering av destruktiva behandlingar för icke-melanom hudcancer

Bild

Basalcellscancer (BCC) är den vanligaste formen av hudcancer och drabbar över 50 000 patienter varje år. Skivepitelcancer in situ (SCCIS) är ett förstadium till skivepitelcancer som är den näst vanligaste formen av hudcancer och drabbar över 12 000 patienter varje år. En av de vanligaste behandlingsmetoderna för både BCC och SCCIS är olika former av destruktiva behandlingar inklusive curettage (skrapning), kryobehandling (frysning) och elektrodesiccation (bränning). Trots att man har lång tradition av dessa tekniker saknas standardiserade behandlingsprotokoll och jämförande studier.

Vår grupp genomför nu två stora prospektiva, randomiserade och kontrollerade studier för att jämföra effekiviteten och säkerheten mellan olika destruktiva behandlingar mot BCC och SCCIS.

I studien om BCC ingår tre behandlingsgrupper: A) superficiella BCC lokaliserade mellan hals och knäet, B) andra icke-morfeiforma BCC från hals till knäet samt C) icke-morfeiforma BCC nedom knäet. I A-gruppen jämförs enbart curettage mot kryobehandling, i B-gruppen curettage mot kryobehandling x1 eller x2 och i C-gruppen enbart curettage mot curettage mot elektrodesiccation x2.

I studien om SCCIS ingår två behandlingsgrupper: A) SCCIS lokaliserade ovan knäet och B) SCCIS nedanför knäet. I A-gruppen jämförs enbart curettage mot kryobehandling och i B-gruppen enbart curettage mot curettage mot elektrodesiccation x2.

Sårläkning utvärderas efter 4 veckor, klinisk respons efter 3-6 månader och recidivrisken efter 1, 3 respektive 5 år.

Fotodynamisk terapi med simulerat dagsljus för behandling av ytlig icke-melanom hudcancer

Bild

Fotodynamisk terapi (PDT) är ett sätt att behandla ytlig icke-melanom hudcancer (aktiniska keratoser, skivepitelcancer in situ och ytlig basalcellscancer). Behandlingen sker i två steg. Först appliceras en kräm med fotosensibiliserare (5-aminolevulinsyra, ALA, eller metyl aminolevulinat, MAL) och sedan belyses huden antingen med dagsljus efter 30 minuter (dagsljus PDT) eller med rött synligt ljust efter 3 timmar (konventionell PDT). Den stora nackdelen med konventionell PDT är att patienten ofta besväras av svår smärta med det koncentrerade röda ljuset. Dagsljus PDT är inte lika starkt och smärtan blir oftast betydligt lägre än vid konventionell PDT. Dagsljus PDT är dock väderberoende och det är även svårt att kontrollera total ljusdos då patienterna rör sig fritt utomhus. I Sverige och många andra länder på nordliga breddgrader är det svårt att behandla patienter med dagsljus då temperaturen ofta är låg och tillgång till tillräcklig ljusmängd saknas under större del av året. Det kan även upplevas paradoxalt att utsätta patienten för skadligt solljus då patienten har blivit skadad just av detta ljus tidigare i livet. På Hudkliniken, Sahlgrenska Universitetesjukhuset har ett behandlingsrum försetts med särskild belysning för simulerat dagsljus-PDT (SD-PDT) för att kunna erbjuda icke-skadlig strålning med standiserade doser inomhus.

Vår grupp genomför nu en stor prospektiv, randomiserad och kontrollerad studie för att jämföra effekiviteten och säkerheten mellan SD-PDT och konventionell PDT vid behandling av ytlig icke-melanom hudcancer (aktiniska keratoser, skivepitelcancer in situ och ytlig basalcellscancer) samt att jämföra biverkningarna som metoderna orsakar. Målet är att uppnå samma effektivitet som konventionell PDT mot ytlig icke-melanom hudcancer utan smärtan som den orsakar.

Studien fördelas i tre behandlingsgrupper: A) multipla aktiniska keratoser med symmetrisk utbredning, B) ytlig basalcellscancer och C) skivepitelcancer in situ. I grupp A randomiseras patienter till SD-PDT på ena behandlingshalvan och konventionell PDT på andra halvan (split-face design). I B- och C-grupperna randomiseras varje lesion till SD-PDT eller konventionell PDT. Uppföljning sker efter 3 månader för att bedöma utläkning samt efter 1 respektive 2 år för att analysera recidivrisken.

Riskfaktorer för icke-radikala excisioner av hudtumörer

Bild

Hudläkare, allmänläkare, öron-näsa-hals-läkare, plastikkirurger och andra specialister opererar alla bort såväl benigna som maligna hudtumörer. Beroende på vad läkaren misstänker för diagnos (exempelvis dysplastiskt naevus, basalcellscancer, skivepitelcancer, malignt melanom) excideras dessa hudtumörer med olika marginal för att säkerställa att hela tumören är radikalt borttagen och att ett adekvat omhändertagande enligt nationella och internationella riktlinjer har åstadkommits.

Genom en retrospektiv genongång av histopatologiska svar och kliniska journaler från 2014-2020 studerar vi riskfaktorer för icke-radikala excisioner av bl.a. melanocytära lesioner, skivepitelcancer, skivepitelcancer in situ och basalcellscancer. Exempel på kliniska och/eller patologiska faktorer som kan påverka radikaliteten är tumörens histopatologiska subtyp, storlek eller dess lokalisation; läkarens specialitet eller kompetens, huruvida rekommenderade excisionsmarginaler används, osv. Genom att analysera vilka brister som finns inom den kirurgiska handläggningen av diverse hudtumörer kan nya nationella och internationella rekommendationer utvecklas som kan garantera botande behandling redan på första försöket för ännu fler patienter. Resultaten kan leda till minskat lidande för patienter samt minska antalet återbesök för utvidgad hudkirurgi. Likväl kan kostnader för sjukresor, sjukskrivningar och återbesök till sjuksköterska för omläggning och suturtagning potentiellt minskas. Fler radikala excisioner leder dessutom till färre PAD-analyser, vilket minskar såväl kostnader som spar dyrbar tid för patologer som utgör bristvara i landet.

Immunhistokemisk detektion av melanocyter i lentigo maligna

Bild

En av de mest svåravgränsbara hudtumörerna är lentigo maligna, ett förstadium till melanom som uppstår i kroniskt solskadad hud (särskilt i ansiktet). Trots potentiellt stympande kirurgisk excision med 5-10 mm marginal är de inte sällan icke-radikalt exciderade och risk finns att de recidiverar. Vidare har patologer svårt att avgöra radikaliteten histopatologiskt då det saknas reproducerbara kriterier för antalet och utseendet på vad som anses vara typiska respektive atypiska melanocyter i närheten till excisionsmarginalen. Nya immunhistokemiska markörer såsom SOX10 kan hjälpa patologer att detektera melanocyter med högre säkerhet.

I detta projekt studeras skillnaderna i melanocytär densitet (antal melanocyter per yta) i närhet till excisionsmarginalen på digitala histopatologiska bilder av exciderade lentigo maligna med traditionell hematoxilin-eosin färgning och immunhistokemisk analys med SOX10. Samstämmigheten mellan fem olika patologer analyseras också. Framtida projekt planeras för att bedöma huruvida beräkning melanocytär densitet med SOX10 kan bättre prediktera radikalitet och recidivrisk jämfört med hematoxilin-eosin färgning och andra immunhistokemiska markörer. Detta kan potentiellt leda till minskad risk för onödig stympande extra kirurgiska ingrepp samt förbättra uppföljningsrekommendationerna för patienter opererade för lentigo maligna.

Förbättrade indikationer för Mohs kirurgi vid basalcellscancer i huvud- och halsregionen

Bild

Hudkliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset är det största och äldsta av de tre center i Sverige som erbjuder Mohs kirurgi för behandling av aggressiv eller recidiverande basalcellscancer (BCC) i huvud- och halsregionen. Mohs kirurgi är en upprepad kirurgisk teknik som är överlägset bäst för att säkert avlägsna hudtumörer tack vare intraoperativ mikroskopisk kontroll av radikaliteten. Tekniken är av särskild nytta då hudtumören växer på ett svåravgränsat sätt; är belägen i ansiktet (t ex nära viktiga kroppsdelar såsom ögonlock, näsa, öron eller läppar) eller vid recidiv av tidigare felbehandlad hudtumör.

Genom retrospektiva analyser av data i vårt lokala register med samtliga patienter med BCC opererade med Mohs kirurgi i Göteborg sedan 1983 ämnar vi att studera sätt att göra behandlingen så kostnadseffektiv som möjligt och förbättra indikationerna så att rätt patienter får rätt behandling direkt. Vi kommer att jämföra antalet försök som krävs för att lyckas uppnå radikalitet, storlek på huddeffekterna och komplexiteten på rekonstruktionsmetoderna efter excision beroende på om man behandlar primära (icke-behandlade) BCC, icke-radikalt exciderade BCC och recidiv BCC. Dessa studier kompletteras med dermatoskopiska analyser av aggressiva BCC för att bättre kunna identifiera dessa före behandling och studier på hyperspektral avbildning för att förhoppningsvis kunna avgränsa BCC bättre än vi gör idag med enbart blotta ögat och dermatoskopi.

Epidemiologi av ovanlig hudcancer i Sverige

Bild

Utöver de tre vanligaste formerna av hudcancer (basalcellscancer, skivepitelcancer och malignt melanom) finns en stor grupp av ovanliga hudcancerformer inklusive Merkelcellskarcinom, Kaposis sarkom, atypiskt fibroxantom, dermatofibrosarcoma protuberans, extramammär Paget, osv). Det är en blandad grupp av olika typer som tillsammans med skivepitelcancer och basalcellscancer klassas som icke-melanom hudcancer. Även om alla hudcancrarna uppstår i huden så skiljer sig deras biologi och behandlingssätt avsevärt. I dagsläget är väldigt lite känt om förekomst och trender under åren av dessa ovanliga hudcancrar och dess fördelning på tumörstadium vid diagnos, kön, kroppslokal och mortalitet.

I detta projekt analyseras data från Socialstyrelsens Cancerregister angående dessa ovanliga hudcancrar från 1993 och framåt för att retrospektivt analysera förekomst samt ovan angivna parametrar.

Vi har redan publicerat data kring Merkelcellskarcinom och visat att incidensen ökar i Sverige. Nu arbetar vi med att studera förekomsten av Kaposis sarkom som kan ha minskat tack vare bättre behandling av HIV-infekterade patienter som tidigare insjuknade med Kaposis sarkom när de utvecklade AIDS.

Forskargruppen

Johan Dahlén Gyllencreutz

Noora Neittaanmäki

Helena Svensson

Sofia Berglund

Hanna Ceder

Kristina Maltese

Maja Modin

Karolina Wojewoda

Ann-Charlott Lindberg

Martin Gillstedt