Hoppa till huvudinnehåll
Bild
Gravyr med porträtt av drottning Kristina
Drottning Kristina, gravyr av Jeremias Falck.
Foto: Gravyr av Jeremias Falck
Länkstig

Kriskommunikation i pandemier med råd från 1349 och 1638

Coronaviruspandemin är inte den första i världshistorien och det är heller inte första gången som myndigheter och överhet ger krisråd till befolkningen. Modern kriskommunikation kan sägas ta sin början med den omyndiga drottning Kristinas kungörelse som lästes upp i kyrkorna när Stockholm drabbades av pesten hösten 1638.
Detta enligt professor Orla Vigsø som grävt i historien för JMG:s räkning.

När pesten, Svarta döden, bröt ut 1349 flydde kungen Magnus Eriksson till Lödöse för att komma undan smittan. Egentligen får man väl bedöma det som fusk, för orsaken till pesten var tydlig: den var Guds straff över syndiga människor. Att på så sätt försöka undvika Guds vrede verkar inte helt i överensstämmelse med synen på Guds visdom.

Brev till prästerna

Att vi vet om att pesten ansågs vara Guds straff beror bland annat på ett brev till Linköpings präster och lekmän som Magnus skrev i Lödöse. Där står det att ”Gud för menniskiona synda skwll haffuer eno stoora plago almenneliga kastat aa verldena med braadöda”. Råden som kungen ger är helt naturligt anpassade efter orsaken:

”alt folk ower Swerikes riike, klärkia oc leekmen, gammalt oc vngt, kwinkönss oc mankönss, kommen til theres soknakyrkio fregedagen i huario vikw ölne oc barfötte oc kennes vedher sin Gud hans rettwiso oc hans vold med retto ödmykt, gongin tha om kyrkio medh heliedomom, hörin messo med gudelica aakallan aa them dagenom, offren sitt offer aa altaren, then peninga, som thet formaa, then andra almosa thet formaa. Thetta offer skola kyrkiavärendana skipta mellan fatiga manna, till prestens nytto skal thet samma offer ingomlundom vendes ella kommo. Fregedagen huarn biwdom vi oc radom huariom cristno manne fasta veder vatn oc bröd; huar thet ey vill, at minsta aff hollda aff allom fisk oc fasta ved ööll oc bröd.”

Be och hoppas

Alla ska varje fredag gå i kyrkan, iklädda yllekläder (inget finare) och med bara fötter, lyssna på mässan, samt ge så mycket pengar de kan som prästen sen ska fördela bland de fattiga (och inte behålla för sig själv). Man ska fasta på vatten och bröd, eller åtminstone öl och bröd, och inte äta fisk (som annars var accepterat på fredagar). Och framför allt ska man be om Guds nåd och frälsning. Det är allt man kan: be och hoppas.

Kungens kommunikation innehåller med andra ord en beskrivning av tillståndet, en förklaring på varför det har blivit så, och påbud om vad man ska göra för att avhjälpa problemet. På så sätt är det retoriskt helgjutet, men sett i backspegeln är rådet om att samlas i kyrkan kanske inte så jättebra under en pandemi.

Kungörelse i kyrkorna

Hösten 1638 drabbades Stockholm av ett utbrott av pest. Den omyndiga drottning Kristina skickades av förmyndarregeringen till Västerås och alla andra som kunde, vilket främst var adeln och rika borgare, flydde staden och riksrådet förlade sina möten till Örebro.

Enligt källorna ska utbrottet ha börjat 30 oktober, och 17 november författade drottningen en kungörelse att läsas upp i kyrkorna. Och här är det helt andra toner som gäller, knappt 300 år efter Magnus uppmaningar att be och offra:

”Göre witterligen, efter som Pestilentien här uti thenne wår Kungliga Residentz-Stadh Stockholm är inkommen, och åthskilliga elacke och ondskefulle Menniskor skole finnes, the then samma deels hoos sigh heemligen hålla, deels och förlåteligen och motvilligt wijs sökia androm ther medh att besmitta, och them then uppå halsen bringa: Ty wele wij här medh sträng- och alfwarligen hafwa förbudit, att ingen ehoo then och är, som bemälte fahrlige Siukdom uthi Huusen eller Gårderna i Stadhen eller på Malmerna kan wara inkommen eller här efter inkomma, skal må understå sigh sådant at hålla fördolt och heemligen, och mindre sielff eller någon aff sitt Folck tilstädia, at gå uth i Stadhen eller på Malmerna, så länge honom och them utaff Stadhens Magistrat förelägges sigh inne at hålla.”

Det finns ondskefulla personer som håller det hemligt att de har smittats, och går ut bland andra för att smitta dem. I stället ska alla i hushåll där pesten finns visa för alla att pesten är där med ett kors på huset, och sen hålla sig inomhus – eller med andra ord: isolera sig.

” Sammalunda befala wij och härmedh, at the som helbregda och obesmittade äre, skole aldeles enthålla sigh sådanne besmutsade Rum och Personer at besökia, och med them omgå.”

Så sjuka och friska ska inte umgås med varandra, och inte heller ska man gå in i rum där sjuka har vistats.

Här börjar modern kriskommunikation

Texten innehåller inga förklaringar på hur pesten har uppstått, för det vet man inte säkert, men man har upptäckt att den smittar vid kontakt och genom luft. Man vet ännu inte vilken roll hygien spelar, men man är åtminstone övertygad om att det inte (enbart) handlar om Guds straff. Vi människor kan själva göra något för att förhindra att smittan sprider sig.

Här börjar modern kriskommunikation i en pandemisituation. Att texten sen beskriver att straffet för att bryta mot reglerna är dödsstraff kanske hade en extra avskräckande effekt...

Läs mer

Kris- och riskkommunikation är ett av profilområdena inom forskningen vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG). Under snart tre decennier har JMG forskat kring hur myndigheter, medier och medborgare agerat och kommunicerat i samband med andra samhälleliga kriser, såsom fågel- och svininfluensan samt ebola. Nu följer de rapporteringen om det nya coronaviruset (Covid-19). 

Läs fler texter av JMG:s forskare om corona här.