Vattengående drönare ska inspektera våra hamnar
Seacat heter projektet som i december förra året fick finansiering från Vinnova för att fortsätta förfina och utveckla prototypen med samma namn. Seacat är en autonom vattenfarkost som med hjälp av sensorer kan övervaka och inspektera både över och under havsytan i hamnar och vid marina anläggningar.
I den nya fasen går nu fler aktörer med i projekt, bland andra Göteborgs Hamn och Floatel International. Torsten Linders är initiativtagare och koordinator vid Swedish Centre for Ocean Observing Technology (SCOOT), som leds av Göteborgs universitet. Han är nöjd med att fler aktörer kommit med.
— Detta är precis vad SCOOT sysslar med. Vi knyter samman intressenter från universitet och forskningsinstitut med industrin, för att snabba på utvecklingen av marin datainsamling. Genom att ta vara på varandras resurser når vi mycket längre än var för sig, säger Torsten Linders.
Planen är att hamnar och marina anläggningar ska inspekteras av den vattengående drönaren. Den första prototypen är byggd av Depåservice och det autonoma systemet med fjärrstyrning är framtaget av Chalmers Revere Lab, där forskaren Ola Benderius har sin arbetsplats.
— Flera nya funktioner till Seacat planerar vi kunna lägga till via internet och helt undvika manuella steg. Vi arbetar på samma sätt med Seacat som vi gjort i många år med bilar och lastbilar, säger Ola Benderius.
Behov av inspektioner under ytan
Idag ska infrastruktur av nationellt intresse inspekteras minst vart sjätte år enligt krav från Trafikverket. Dessa inspektioner ska göras på så kallat ”handnära avstånd”. Det innebär till exempel att kajsidor och dess fundament ska visuellt och manuellt inspekteras kvadratmeter för kvadratmeter.
Med flygande drönare kan man relativt enkelt göra inspektioner av landsidan och till viss del kajsidan. Desto svårare är det med kajsidan nära vattenytan och de delar som står på sjöbotten. Det är detta som forskarna inom projektet Seacat vill råda bot mot. Ambitionen är att utveckla drönaren Seacat med sensorer för inspektion både över och under ytan. Dessutom ska den vara enkel att manövrera och anpassad för en hamnoperatör.
Om inspektionen av kajsidor görs mer regelbundet ökar möjligheten att snabbt upptäcka slitage, föremål på botten och andra avvikelser. Även äldre data, tror forskarna kan bli värdefulla för att kunna analysera och spåra skador bakåt i tiden.
Växande behov för drönare till havs
Vår omställning till ett hållbart samhälle innebär att vi kommer nyttja havet och marina resurser mer. Fisk- och musselodlingar, havsenergi och andra typer av uppankrad infrastruktur kommer att öka i antal. Det kommer i sin tur öka behovet av regelbunden inspektion — året runt.
Robert Rylander är forskare på RISE och leder utvecklingen av själva farkosten Seacat.
— Ett maritimt system som opererar i ett nordiskt klimat måste kunna fungera året runt, och även vid lättare isbildning. På marknaden idag finns ingen leverantör av autonoma ytgående drönare med den kapaciteten.
Och projektet har redan kommit lång i utvecklingen. Att farkosten Seacat klarar av autonom manövrering visade projektgruppen redan vid en demonstration 2019.
— Att kunna genomföra inspektion och även vissa åtgärder från en säker plats i land, under de flesta dagarna av året, är en stor vinst för samhället. Det är ett viktigt steg för en kostnadseffektiv skötsel av olika typer av marina anläggningar, säger Torsten Linders.
Text: Maria Holmkvist
Projektet Seacat handlar om riskminimering vid inspektion från havsytan. Noggrann inspektion och övervakning av marina anläggningar innebär stora utmaningar och avsevärda risker. Antalet marina anläggningar ökar hela tiden, och samtidigt ökar kraven på kontroll kopplat till miljö, skydd och säkerhet. Inspektion av marina anläggningar, både över och under ytan, är en nödvändig och integrerad del av anläggningsdrift. I projektet ingår Göteborgs universitet, Göteborgs Hamn, MMT Sweden, Depåservice, Floatel International, Caliterra, RISE och Chalmers.
