Rwandas vägval: språkbyte på gatuskyltar

När Tove Rosendal, forskare och docent i afrikanska språk vid institutionen för språk och litteraturer, återvände till Rwandas huvudstad Kigali 2018 mötte hon en förändrad stad. På tio år hade stadskärnans låga bebyggelse ersatts av höga skyskrapor med glasfasader.

Stadens gatuskyltar var också utbytta. Gatunamnen som tidigare stod på nationalspråket kinyarwanda och franska, var ersatta med engelska. Numera heter gatorna i Kigali Road, Street och Avenue.

– Det var inte lätt att hitta gatorna som jag tidigare varit på. Några kartor eller liknande med de gamla gatunamnen fanns inte. Det förflutna var i princip raderat, säger Tove Rosendal. 

Bild

Makt och identitet i komprimerad form

Det är inte bara gatuskyltarna i Rwanda som numera är på engelska. Landet har också gått över till engelska som undervisningsspråk i skolorna. Engelskan introducerades i landet efter folkmordet 1994. En ny politisk maktelit kom tillbaka till landet och med sig hade man en önskan om att bygga upp en ny nationell identitet. Enligt Tove Rosendal ses engelska som språket som ska ta Rwanda framåt.

– Men ur kommunikationssynpunkt är det ganska värdelöst att använda ett språk som bara en liten elit förstår. Det handlar om andra saker, som makt, ideologi och identitet. Det intressanta med gatuskyltarna är att de är en komprimerad form av allt detta.

Ett annat vägval

Till skillnad från många andra afrikanska länder har Rwanda ett gemensamt språk som så gott som hela befolkningen förstår. Kinyarwanda är ett bantuspråk och det används på alla nivåer i samhället.

– I länder med många inhemska språk kan det vara svårt att enas om ett gemensamt. Men i Rwanda finns ett språk som 99,4% förstår. Ändå har man valt en annan väg och det är intressant, säger Tove Rosendal.

Vad kan det finnas för anledning att gå över till engelska?

– Det är aldrig ett neutralt val att använda ett språk som inte alla har tillgång till. Det går inte att komma bort från att det finns en maktdimension. Det gynnar någon och missgynnar någon annan. Och det är det jag vill studera.

Kopplar språk till utveckling

Med forskningsprojektet Tidens tecken? Namngivning och omvandlingsprocesser i det urbana Rwanda ska hon tillsammans med en rwandisk forskare titta närmare på processerna bakom språkbytet på gatuskyltarna. Vilka politiska beslut ligger bakom förändringen och vad finns det för dokument att studera? Man kommer också undersöka hur förändringen har tagits emot av allmänheten. Det görs bland annat genom walk along-intervjuer med Kigalibor – samtal som genomförs medan man promenerar längs gatorna.

– Vi vill ta reda på hur man förhåller sig till det nya. Följer man den officiella versionen och använder de nya namnen? Eller finns det något motstånd?

Projektet kombinerar forskningsfälten sociolingvistik (forskning om språk och samhälle), namnforskning och utvecklingsforskning. När projektet nyligen beviljades 4,5 miljoner kronor från Vetenskapsrådet var det just inom ramen för utvecklingsforskning – forskning som har betydelse för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling i låginkomstländer.

Vad kan det här projektet bidra med till området utvecklingsforskning?

– Det viktiga är att man överhuvudtaget kopplar språk till utveckling. Den språkliga aspekten saknas ofta helt inom utvecklingsforskning och det tycker jag är anmärkningsvärt.

Text: Janna Roosch