Bioprospektering och genetiska djuphavsresurser i en fragmenterad folkrätt
Denna avhandling undersöker om folkrätten lyckas fungera som en sammanhängande system vid bioprospektering i djuphavet, där reglerna i tre överenskommelser ger till synes motstridiga skyldigheter för stater.
Baserat på en undersökning av utvecklingen av bioprospektering och patentering av genetiska resurser i djuphavsområdet undersöker studien hur reglerna i FN:s havsrättskonvention (UNCLOS), Konventionen om biologisk mångfald (CBD) och Världshandelsorganisationens avtal om handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter (WTO TRIPS) gäller för sådan verksamhet.
Avhandlingen visar hur reglerna i dessa fördrag ger olika och till synes motstridiga skyldigheter för stater när det gäller bioprospektering i djuphavet. Det diskuteras även hur så kallade prima facie-normkonflikter i vissa fall kan lösas på grundval av principerna för tillämpning och tolkning av fördrag enligt Wienkonventionen om traktaträtten. I andra fall, till exempel när det gäller bioprospektering av mikroorganismer på djuphavsbotten, är stater ställda inför ett oförsonligt dilemma; förpliktelserna i de olika fördragen kan inte tillämpas samtidigt.
För att förhindra sådana konflikter och säkerställa folkrättens trovärdighet som ett fungerande system, föreslås nya tillvägagångssätt. Fallet med bioprospektering i djuphavet kräver ett mer statsorienterat perspektiv i debatten om fragmenteringen av folkrätten.
Mer om avhandlingen
Titel: Bioprospecting and deep-sea genetic resources in a fragmenting international law
Författare: Niels Krabbe
Institution: Juridiska institutionen
Årtal: 2021