Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Kriskommunikation 2.0

Forskningsprojekt
Avslutad forskning
Projekttid
2011 - 2015
Projektägare
Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG)

Finansiär
Myndigheten fär samhällsskydd och beredskap (MSB)

Kort beskrivning

Ett forskningsprojekt om digitala mediers betydelse för kommunikation i samband med samhälleliga kriser och katastrofer.

Digitala medier har idag stor och ibland avgörande betydelse för kommunikationen vid samhälleliga kriser. Exempel på detta kan hämtas från händelser som haft helt olika karaktär och som inträffat både i Sverige och i andra delar av världen:

  • Vid tsunamikatastrofen i Sydostasien 2004 hade mobiltelefoner och internetsajter stor betydelse både för nyhetsrapporteringen och för människors möjlighet att återfå kontakt med vänner och anhöriga.
  • Vid svininfluensapandemin 2009 pågick livliga diskussioner om vaccinationsrisker i de sociala medierna. Samtidigt gjorde svenska myndigheter uppgifter om biverkningar från vaccinationerna allmänt tillgängliga på nätet.
  • Vid de folkliga upproren i Mellanöstern 2011 hade olika forum på internet avgörande betydelse för människors möjlighet att gemensamt formulera strategier och informera om nya aktioner.
  • Vid Oslobomben och massakern på Utøya 2011 fanns information om händelseförloppen praktiskt taget i realtid i de sociala medierna.

Listan på exempel kan göras mycket längre, och inkluderar kommunikationsformer som facebook, twitter, youtube, flashback och flera andra.

Att de sociala medierna har potential att påverka krisers förlopp är uppenbart. Frågan är hur de påverkar, och vilken betydelse de har för samhällets förmåga att hantera de uppkomna situationerna.

Syfte

Syftet med forskningsprojektet Kriskommunikation 2.0 är att bidra till beskrivningen och analysen av de digitala mediernas betydelse för samhällets kommunikation vid kriser. Anslaget är brett: projektet avser att undersöka såväl myndigheternas som nyhetsmediernas och allmänhetens sätt att förhålla sig till de nya kommunikationsformerna.

Viktiga metoder är intervjuer och breda surveyundersökningar om de olika aktörernas attityder till och användning av de digitala medieformerna i vardagslag och, framför allt, i direkt anslutning till samhälleliga kriser av olika slag.

Publicerat

Kriskommunikation i det digitala medielandskapet. Rapport från projektet Kriskommunikation 2.0. MSB (2016).

Odén, T; Djerf-Pierre, M; Ghersetti, M & Johansson, B (2016). Kriskommunikation 2.0 Allmänhet, medier och myndigheter i det digitala medielandskapet. Stockholm: MSB.

Westlund O & Ghersetti, M (2018). Modelling News Media Use. Positing and applying the GC/MC model to the analysis of media use in everyday life and situations. Journalism Studies, 16(2):133-151. 

Vigsø, O & Odén, T (2016). The Dynamics of Sensemaking and Information Seeking in a Crisis Situation. Nordicom Review, 37(1):71-84.

Vigsø, O (2016). Gruppintervjuer i krisens spår – på fältarbete i Västmanland. I Å Arping, C Ekoholm & K Leppänen (red) Humanister i fölt. Metoder och möjligheter. Göteborgs universitet: LIR.Skrifter. Varia.

Ghersetti, M & Westlund, O (2012). Medieanvändningens vägskäl vid kris och till vardags. I L Weibull, A Bergström & H Oscarsson (red) Vägskäl. Göteborgs universitet: SOM-Institutet. 

Spaak, M (2015). Falska larm och äkta stormar. En studie av allmänhetens syn på myndigheter och medier i samband med SMHI:s varningar mot stormen Simone. Göteborgs universitet, JMG.

Erwander A & Lindkvist, H (2014). Det här var dagen då anonyma tonåringar via sociala medier startade ett upplopp i Göteborg. En studie över gestaltningen i fyra svenska tidningar av gatuoroligheterna i samband med ”Instagram-händelserna” i Göteborg i december 2012. Göteborgs universitet, JMG. 

Lord, I (2013). Institutioners organisatoriska lärande från samhällskriser. En studie av redaktioner, myndigheter och resebyråer i samband med tsunamivarningen 2012. Göteborgs universitet, JMG.

Ingen eld utan rök – en studie av kriskommunikationen vid branden i Halmstad, september 2012. Kortrapporter om kriskommunikation. Göteborgs universitet, JMG. 

 

 

 

Medverkande forskare

Docent Tomas Odén (projektledare)

Docent Marina Ghersetti

Professor Monika Djerf-Pierre

Professor Bengt Johansson

Docent Oscar Westlund

Professor Orla Vigsö

Fil. Kand. Ingrid Lord

Fil. Kand Martin Spaak