Göteborgs universitet
Göteborgs universitet
  2. Om universitetet
  3. Hitta person
  4. Malin Podlevskikh Carlström

Malin Podlevskikh Carlström

Universitetslektor, biträdande

Institutionen för språk och
litteraturer
E-post
malin.podlevskikh.carlstrom@sprak.gu.se
Besöksadress
Renströmsgatan 6
41255 Göteborg
Postadress
Box 200
40530 Göteborg

Om Malin Podlevskikh Carlström

Jag är anställd som postdoktor vid Institutionen för språk och litteraturer, Göteborgs universitet och är under perioden 2021–2023 utlandsstationerad vid Universitetet i Åbo, Finland. Jag har en doktorsexamen i slaviska språk (2020) och en masterexamen i översättningsvetenskap (2010), båda från Göteborgs Universitet. Mina forskningsintressen inkluderar intertextualitet, paratexter, samtida rysk litteratur och översättningsreception. Jag arbetar för närvarande med det VR-finansierade forskningsprojektet Vad är ”svenskt” i svensk litteratur: Utgivning, marknadsföring och reception av svensk litteratur i Ryssland.

Undervisning

I och med min utlandsstationering undervisar jag förnärvarande bara på den nätförlagda grundkursen i ryska, men jag har tidigare undervisat på ett stort antal kurser i ryska språket, rysk litteratur samt text- och översättning. Jag har dessutom undervisat om översättningsvetenskap och källspråk inom ramen för Översättarprogrammet.

Forskning

Min doktorsavhandling The Trials of the Intertextual: The Translation and Reception of Tatyana Tolstaya’s Kys’ in Sweden and the United States är tvärvetenskaplig och fokuserar på intertextualiteten i den ryska litteraturen och hur intertextuella referenser såsom citat och allusioner översätts. Materialet består av Tat’jana Tolstajas roman Kys’ (2000), den svenska översättningen Därv (2003) och den amerikanska översättningen The Slynx (2003). I avhandlingens första del behandlas översättningsstrategi, det vill säga hur den vidlyftiga intertextualiteten i Kys’ har översatts till svenska respektive engelska. I den andra delen fokuserar jag istället på översättningsreception och försöker utifrån recensioner i dagstidningar dra slutsatser gällande hur det översatta verket har lästs i respektive målkultur.

Paratexters betydelse för översättningsreception är ett annat av mina forskningsintressen. Jag har till exempel analyserat omslagsdesign i relation till översättning och marknadsföring, översättningskritik och hur synliga (eller osynliga) översättare och översättning är på svenska bokomslag och i recensioner av romaner översatta från ryska.

Inom ramen för mitt nuvarande forskningsprojekt ”Vad är ‘svenskt’ i svensk litteratur: Utgivning, marknadsföring och reception av svensk litteratur i Ryssland” arbetar jag med att sammanställa en översättningsbibliografi över svenska litterära verk som har blivit översatta till ryska mellan 1946 och 2021. Jag gör dessutom ett flertal separata analyser om hur olika författare och typer av svensk litteratur har marknadsförts och tagits emot i Ryssland. Det första delprojektet fokuserar på utgivningen, den paratextuella inramningen och receptionen av svensk kriminallitteratur i Sovjetunionen och Ryssland.

Jag är medlem och styrelsemedlem i Svenskt nätverk för översättningsvetenskap, en ideell förening som syftar till att utgöra en kontaktyta och verka för att samla svenska översättningsvetenskapliga forskare i början av karriären samt med särskild målsättning att verka för det översättningsvetenskapliga forskningsområdets status och synlighet i Sverige. Jag är också medlem i Svenska slavistförbundet.

Varför ryska?

Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan: Varför just ryska? En gång för alla ska jag nu försöka besvara den utförligt.

När jag var liten fanns inte Ryssland. På den tiden var det Sovjetunionen, det stora landet i öst, som låg på den plats på kartan där vi idag finner ett något förminskat Ryssland. Det första som väckte mitt intresse för Sovjetunionen var ovissheten: Det var inte många som hade besökt landet, och det fanns ingen som kunde besvara mina frågor.

Det andra som påverkade mig var Tjernobylkatastrofen. Jag minns nyhetssändningarna i april och maj 1986 och jag minns obehaget de fick mig att känna. Jag minns också de dokumentärer som SVT kom att sända de kommande åren. Det ryska språket väckte mina känslor och jag kände stark nyfikenhet inför den kultur som beskrevs.

Senare, närmare bestämt 1998, kom Svetlana Aleksijevitjs Bön för Tjernobyl på svenska och jag mindes återigen min fascination för landet i öst och ett intresse för övrig rysk litteratur väcktes. När det blev dags för mig att börja studera hade Sovjetunionen blivit Ryssland och man hade börjat tro att landet skulle bli en del av Europa. Att jag valde att satsa på en karriär som slavist berodde alltså både på min passion för rysk kultur och litteratur, och på att jag trodde att ryska skulle bli ett viktigt språk på arbetsmarknaden.