Fredrik Leijonhufvud

Om Fredrik Leijonhufvud

Jag är hantverksdoktorand och har en bakgrund som båtbyggare, skeppstimmerman och lärare i båtbyggeri.

När det inte längre finns några levande traditionsbärare är hantverkstraditionen bruten, men vittnesmål om traditionskunskapen kan finnas bevarade i efterlämnade hantverksföremål. I mitt doktorandprojekt undersöker jag om och hur dokumentation och tolkning av bevarade föremål kan användas för att rekonstruera hantverksprocesser från en äldre tradition. Tidigare forskning har initierat analysen av vilken kunskap som är möjlig att läsa ur äldre föremål, men det finns ett behov av utförliga, kritiska analyser av relationen mellan dokumentation, rekonstruktion, tradition, tolkning och förförståelse.

För att konkret undersöka ovanstående forskningsbehov genomförs en fallstudie med fokus på dokumentation och rekonstruktion inom båtbyggarhantverket. I fallstudien studeras en lokal variation av den nordiska klinkbåtstraditionen, nämligen båtar från Stockholms Skärgård byggda med huggna bord.

I dagens kulturarvsbegrepp lyfts det flyttbara och immateriella kulturarvet fram och detta kan bidra till ett ökat intresse för båtar och båtbyggeri som kulturarv. Båtbyggnad med klinkteknik finns på den svenska listan över immateriella kulturarv och i rapporten ”Det rörliga kulturarvet” (RAÄ 2018) föreslås ett utökat lagskydd. Ett nordiskt samarbete pågår med målsättningen att föra in nordisk klinkbåtstradition på Unescos representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv.