Tiina Rosenberg föreläser om forskning och aktivism

Den 18 maj gästar Tiina Rosenberg Göteborgs universitet för en föreläsning och ett panelsamtal om forskning, scenkonst och aktivism.

– Det kommer att handla om huruvida man kan skriva om en rörelse och samtidigt vara aktivist, exempelvis inom feminismen, säger Tiina Rosenberg.

Tiina Rosenberg är professor i teatervetenskap vid Stockholms universitet, tidigare har hon bland annat varit professor i genusvetenskap och styrelseledamot i Feministiskt initiativ (Fi). Den 18 maj ger hon en gästföreläsning på institutionen för litteratur, idéhistoria och religion om förhållandet mellan forskning och aktivism.

– Inom den akademiska världen har man varit skeptisk till att en forskare är praktiskt verksam inom ett område och samtidigt forskar om det. Men det har vuxit fram en gren inom den konstnärliga forskningen där konstnären själv forskar – oftast om sin egen konst, men inte alltid. Tidigare har forskningen mest tittat på historiskt material, men det är en ganska stor förändring på gång. Jag tror inte längre att studenterna köper enbart det historiska, de vill vara närmare konstformens källa, säger Tiina Rosenberg.

Diskuterar gränsdragning

Hon ger ett exempel från ett annat forskningsområde: David Graeber, antropolog och anarkist som har följt Occupy-rörelsen (en protest mot ekonomiska klyftor och korruption).

– Han har varit delaktig i rörelsen, skrivit böcker om den och ägnat sig åt fältstudier. Han är professor och anarkist, vilket säkert har gett andra resultat än om han inte hade varit anarkist. Antropologer diskuterar hur nära man kan vara det politiska, hur nära man kan vara en aktivistisk rörelse om man är forskare – är man en del av den om man sitter där med sitt anteckningsblock, eller är man utanför? Var går gränsen?

Tror på viss distans

Inom humaniora har den konventionella typen av forskning – exempelvis arkivforskning – levt kvar länge, menar Tiina Rosenberg, men det har nu börjat ändra på sig.

– Många tycker fortfarande att forskningsobjektet ska vara tydligt avgränsat från forskaren, men nu har vi ett konstnärligt forskningsfält där man forskar om det man jobbar med. Vad gör det med den klassiska forskarrollen? Jag tror på viss distans, lite eftertanke och saklighet, men det betyder inte att man inte kan vara delaktig i olika sammanhang.

Scenkonsten bör belysas från olika håll

Själv jobbar hon interdisciplinärt och tycker att det är viktigt att placera scenkonsten i olika sammanhang och belysa den från olika håll.

– Det handlar inte bara om att titta på föreställningar, utan också på vardagslivet runtomkring. Det är viktigt att människan finns med. Hur känns till exempel sexism, rasism och homofobi i kroppen? Hur studerar vi vad det innebär att vara flykting? Känslorna har blivit väldigt viktiga: varifrån kommer homofobin eller hatet mot flyktingar?

Har du själv kombinerat forskning och aktivism?

– Jag har skrivit om aktioner som jag själv har deltagit i, och skrivit om saker med erfarenhet ur feministiska rörelser eller vänsterrörelser. Där ser man säkert väldigt tydligt var jag står. Just nu skriver jag om feministisk aktivism, om grupper som Femen och Pussy Riot, och då håller jag mig lite avvaktande till praktisk politisk verksamhet.

Har du känt någon gång att din aktivism och din forskning har krockat?

– Ja, det är bara att gå tio år bakåt i tiden – har man varit med om ett sådant mediedrev som det jag var med om i Fi, så… Efter det har jag hållit mig på avstånd från den praktiska politiken. Jag är intresserad av politik och följer med i det som händer, men jag håller mig själv utanför.

Gästföreläsningen med Tiina Rosenberg är den 18 maj klockan 15.15–17.00, Lilla hörsalen, Humanisten. Den föregås av en paneldiskussion på samma tema mellan klockan 13.15 och 15.00, även den i Lilla hörsalen. Paneldeltagarna är: Annica Karlsson Rixon, konstnär, Ellen Nyman, skådespelare, forskare och aktivist, och Marika Hedemyr, koreograf/konstnär.

Tiina Rosenberg är aktuell med boken Don’t be quiet – start a riot. Essays on feminism and performance.

Bild: Eva Dalin/Stockholms universitet