Stora utmaningar med att mäta effekten av kultur

Med hjälp av en guide som OECD har tagit fram finns nu möjligheten att öka kvaliteten i kulturinstitutioners arbete. På så sätt kan hela stadens attraktionskraft stärkas. Men det finns faror med att mäta kulturens kvalitet på det viset, menar Jenny Johannisson på Myndigheten för kulturanalys.

Kan vi mäta kulturlivets effekter på samhället? Frågan är omdiskuterad. Varför ska vi göra det, och är det ens möjligt? Nu har OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) utvecklat en guide som är tänkt att hjälpa städer och inte minst muséer att bidra till hållbar lokal utveckling.

Vid ett Jonseredsseminarium under rubriken  "Cultural and Local Development - Measuring the Impact" den 1 oktober 2019 diskuterades stadsförnyelse, varumärkesarbete, inkludering och välbefinnande. Huvudtalare var Ekaterina Travkina, koordinator på OECD, och kommentator var Jenny Johannisson, analytiker på Myndigheten för kulturanalys och tidigare knuten till Centrum för kulturpolitiska studier vid Högskolan i Borås. Övriga deltagare var kulturpolitiker, kulturförvaltare, stadsutvecklare, kulturvetare, idéhistoriker, ansvariga för konstnärlig utbildning och fristående kulturaktörer.

Vilken är då  kulturens och museernas påverkan på samhällsutvecklingen, i termerna av ekonomiskt, socialt och kulturellt kapital? Och hur mätbar är den? 

Ett sätt att stärka kulturlivet

Ekaterina Travkina presenterade OECD:s framtagna guide som syftar till att stärka museers publik- och utvecklingsarbete, så att deras program och innehåll bättre svarar mot besökares krav och förväntningar. På så sätt är det tänkt att stärka arbetet och därmed säkra institutionernas framtid.

- Små och mindre museum stänger ofta av ekonomiska skäl, de får svårt att överleva. Stora museum klarar sig bättre, men vi måste ta gemensamt ansvar för den offentliga finansieringen och museernas fortlevnad, säger hon.

vi måste ta gemensamt ansvar för den offentliga finansieringen och museernas fortlevnad

Men för att det ska lyckas krävs att offentlig sektor också är med tåget och ser nyttan av kulturinstitutionerna, vad de bidrar med till staden och till det lokala samhället, menar Ekaterina Travkina.
- Många politiker missar att även museerna är en del av ett större ekonomiskt ekosystem. Om man skär i finansieringen så förlorar man även den vinnande delen av verksamheten. Alltså de delar som faktiskt drar folk och som också bidrar till ett mervärde för staden.

Intresset var förstås stort för det verktyg OECD presenterade, inte minst utifrån att Göteborgs Stad ingår i ett större europeiskt samverkansprojekt som rör både kulturpolitikens och stadsutvecklingens område.

Kulturen ska inte vara nyttig

Nu understryker Jenny Johannisson på Myndigheten för kulturanalys att det finns en del inbyggda problem med att just mäta effekten av kultur. För däri ligger även idén om att kulturen ska vara nyttig.
-Redan Platon sa att vi skulle vara försiktiga kring vad allmänheten har att säga om kultur. Även om vi också ska ha med oss Aristoteles tankar om att vi blir bättre människor av kultur. Det är en viktig aspekt.

Redan Platon sa att vi skulle vara försiktiga kring vad allmänheten har att säga om kultur.

Jenny Johannisson förklarar att det som Myndigheten för Kulturanalys till stor del gör, är att med utgångspunkt i forskning mäta kulturpolitikens insatser på såväl nationell som lokal nivå, med hjälp av indikatorer. Det är ett analysarbete som skiljer sig väsentligt från OECD:s guide för publikutveckling, menar hon. Och än en gång höjer hon ett varningens finger.
-Jag tror att indikationer är bra så länge de används korrekt. Men en indikator är inget mer än just en indikator på huruvida vi har nått våra mål eller inte. Vi måste vara medvetna om att det uppstår problem när vi i ett samhälle börjar mäta kulturens påverkan, eftersom det i sin tur leder till att vi försöker hitta bevis för kulturens inflytande.

Problem att mäta kultur

När det kommer till kulturforskning går det heller inte att prata om evidens på samma sätt som inom naturvetenskap, menar Jenny Johannisson. Hon pekar på svårigheterna med att lyfta fram argument av typen att kultur har en positiv inverkan på hälsa. Förvisso finns det en studie som visar på sambandet mellan kulturs positiva effekter när det gäller personer som insjuknar i alzheimer. Men det rör sig om långa och svåruppskattade sjukdomsförlopp, och det går heller inte går att utesluta att faktorer som lön, miljö, ålder, gener också påverkar, påpekar hon.
- Det behöver inte betyda att kultur inte är bra, men den typen av bevis som ofta efterfrågas finns inte hos oss.
Jenny Johannisson betonar att det är en helt annan sak att mäta och analyserar resultatet av kulturpolitik jämfört med att titta på kulturens påverkan i övrigt. Och att det finns mer eller mindre outtalade önskemål om hur resultatet ska se ut.
- Om vi undersöker hur fördelningen av skattemedel används och fördelas inom kulturområdet så uppstår genast det problemet att våra undersökningar anses vara mer trovärdiga när vi tittar på kvantitativa faktorer än kvalitativa.

Om vi undersöker hur fördelningen av skattemedel används och fördelas inom kulturområdet så uppstår genast det problemet att våra undersökningar anses vara mer trovärdiga när vi tittar på kvantitativa faktorer än kvalitativa.

Faran med att jämföra

På Myndigheten för kulturanalys tittar man snarare på långsiktiga mål, på de olika ekonomiska förhållandena för kultur inom olika sektorer i kulturlivet. Jenny Johannisson varnar ändå för farorna med att använda sig av verktyg som OECD:s inom offentligt finansierad kulturverksamhet.

- Även om den här guiden inte är tänkt användas som bevis så kommer den nog att göra det, eftersom det är en lista på indikatorer. Men om man tittar på de sakerna när det kommer till ett stort offentligt centralt museum är det en sak, men om vi riktar blicken mot den lilla teatern som ligger utanför stan - hur mäter man effekterna där utifrån den här typen av instrument?

Och även om OECD:s guide för publikutvecklingsarbete vänder sig främst till museer, menar Ekaterina Travkina att den här typen av långsiktigt publikarbete, i form av satsningar från kommunens sida, måste gälla alla typer av kulturinstitutioner. Inte minst biblioteken.

- Biblioteken idag är en plats där folk lär sig mer om information och kunskap och hur vi ska även i ska kunna hitta och tolka information i den stora mängden av information som väller över oss. Genom historien har de betraktats som ”La maison de culture”, alltså som hem för kulturen. Det här är en idé som präglar många bibliotek, teatrar, biografer och museer. Och då gäller det att vara attraktiv och få turister och besökare att gå dit istället för Disneyland.

Övriga frågor som lyftes i den gemensamma seminariediskussionen var problemet med utvecklingsarbete i relation till knapp museibudget, möjligheterna till pop-up-verksamhet för museer, som exempelvis i ett köpcentrum som i London. Även utmaningarna i hur näringsliv och offentlig sektor kan mötas inom kulturområdet då det ofta finns ett visst motstånd hos museer att bli förknippade med näringsliv och företagslogotyper då man värnar sin trovärdighet och det egna varumärket.

Om Jonseredsseminariet

Seminariet "Cultural and Local Development - Measuring the Impact" hölls på Jonsereds herrgård den 1 oktober 2019, och anordnades av Jonsereds herrgård vid Göteborgs universitet i samverkan med OECD Centre for Entrepreneurship och Kulturförvaltningen Göteborgs stad.