Sportjournalistik - allvar eller underhållning
Det nya medielandskapet med nätnärvaro, dygnetruntuppdateringar och krav på ständigt nytt tyckande och nya redaktionella positioneringar ställer också sportjournalistiken inför nya utmaningar för att fånga och behålla uppmärksamheten från en förhoppningsvis betalningsvillig publik. För att diskutera var sportjournalistiken står i dag och hur framtiden kan tänkas gestalta sig hade JMG:s gästprofessor Jonathan Falck bjudit in tre sportjournalister med olika redaktionell förankring och en känd profil inom Göteborgs idrottsvärld till ett seminarium den 2 december under rubriken Sportjournalistik – allvar eller underhållning.
Det har hänt en del sedan fotbollslegendaren och sportjournalisten Calle Palmér skrev att livet som sportjournalist kan vara ett helvete men det är i alla lägen bättre än att jobba. Sportjournalistiken har professionaliserats på samma sätt som andra journalistiska specialiteter. Att efter matchen fånga upp ett par pratminus och sedan gå hem till redaktionen och skriva ett referat som kom i tidningen dagen därpå hör till ett till synes idylliskt förflutet, men som också präglades av ohämmad lokalpatriotism, sexism och en vrövlande storsvenskhet som i dag är försvunna, liksom de enkönade redaktionerna, puttekockcigarrerna och glokarwellpipan.
Ulf Niklasson, sportchef på Göteborgs-Posten, framhöll hur sportjournalistiken är ledande när det gäller att använda de digitala plattformarnas möjligheter och kommunikationen med läsarna. Petra Thorén från Aftonbladet /Sportbladet lyfte fram betydelsen av de alltmer specialiserade reportrarnas kunskaper. När det gäller hennes egen tidning kunde hon peka på de exceptionella framgångar som gjort att Sportbladet kunnat utvecklas till ett eget varumärke. Hon kunde dock se ett problem i att det finns en del reportrar som skriver direkt från fältet medan ett gäng sitter inne på redaktionen och hanterar åsiktsproduktionen och interaktionen med läsarna. Var tyngdvikten ska ligga kan alltid diskuteras.
Även Anette Börjesson, redaktör på Damfotboll.com och expertkommentator i radio var också bestämd i sin uppfattning att sportjournalistiken bara blivit bättre. Reportrar kommer väl förberedda och kraven på kunnighet ökar.
Stefan Albrechtson, klubbdirektör i Sävehof och ledamot i IFK Göteborgs styrelse, höll med om att sportjournalister idag är kunniga och ställer frågor som är sakligt väl förankrade. I sin tur ställer det stora krav på honom när det gäller att hålla sig uppdaterad på vad som händer både inom de egna föreningarna och i idrottslandskapet i stort.
Stefan Albrechtson drog ner dagens applåd när han sade att han beklagar att så mycket intresse ägnas åt klubbar som styrs av ryska oligarker och ställde frågan vem som styr vem. Det här är ömtåligt för sportjournalistiken där en stor del av den växande uppmärksamheten både från läsare och redaktioner ägnas den internationella fotbollen, eller som Stefan Albrechtson uttryckte det:
– Idag är det troligare att en ung fotbollsintresserad person känner till vilka som spelar i Barcelonas backlinje än i Häckens.
Integritetsfrågorna är ju känsliga för sportjournalister liksom för till exempel politiska journalister eller ekonomijournalister. Petra Thorén talade varmt om hur den fördjupande journalistiken får en allt starkare ställning på Sportbladet, men när det gäller att gräva fram eventuella oegentligheter inom idrottsvärlden så har man begränsade resurser. Jämförelsen med Uppdrag gransknings AIK-reportage kom upp, och Petra Thorén påminde om vilka resurser, inte minst när det gäller tid till förfogande för ett möjligen resultatlöst gräv, som UG förfogar över jämfört med en redaktion som måste prestera något intresseväckande varje dag.
Ulf Niklasson som har två profilerade krönikörer på sin redaktion med inriktning på fotboll respektive ishockey ser problemet med att en lojalitet kan uppstå mellan journalisten och de klubbar hen bevakar, men kunde också peka på hur en av hans krönikörer krävt både sportchefens och tränarens avgång i Blåvitt utan hänsyn till vilka reaktionerna kunde bli från klubben eller dess supportrar.
Att integritetsfrågorna har bestående aktualitet kan man också sluta sig till av hur Stefan Albrechtson beskrev sportjournalistiken och klubbarna/idrottarna som tillhöriga en gemensam värld. Frågan är då hur diskursivt normerad en sådan värld är, vilka förhållningssätt upplevs som de naturliga och självklara.
Nu gör allt fler stora idrottsföreningar försök att ta kontrollen över mediebilden av verksamheten. Man gör professionellt byggda hemsidor där förutom det givna materialet som resultat och spelarpresentationer en tillrättalagd information om verksamheten förekommer och där alla kontroversiella aspekter kan sopas under mattan. I vilken utsträckning dessa hemsidor blir konkurrenter till sportjournalistiken kunde panelen inte bedöma, men det idoga varumärkesbyggande som både klubbar och enskilda idrottsutövare jobbar på kommer säkert att ställa till problem för en kritisk journalistik framöver. Även om också journalister då och då kollar Zlatans app för det senaste om den i all sportdiskussion ofrånkomlige, som samma dag som seminariet ägde rum träffade kungen och drottningen i Paris. De kungliga skulle också ha träffat Paris Saint Germains kvinnliga svenska stjärna Kosovare Asllani, men det mötet ströks på grund av tidsbrist.
Det är inte bara idrottsvärlden som har en bit kvar till jämställdhet. Det går dock åt rätt håll. Det är inte så länge sedan kvinnliga sportjournalister var sällsynta och bevakningen av kvinnlig idrott i det närmaste obefintlig. Här var panelen enig om att man kommit en god bit på väg, men mycket återstår. Alldeles enkel är inte frågan. Anette Börjesson konstaterade att även om många kvinnor idrottar så är det inte så många som läser sportsidor och sportsajter. Kanske ligger svaret i den helt jämställda verksamhet som Sävehof bedriver, där resurser fördelas lika mellan herr- och damhandbollen och de yngre flicklagen får samma prioritet när det gäller träningstider och tränarkompetens som pojkarna. Det handlar om att alla blir delaktiga i den där världen som Stefan Albrechtson ser omkring sig.
Situationen inom medierna där papperet minskar och intäktssidan är minst sagt problematisk påverkade förstås vilka bedömningar inför framtiden panelen vågade sig på. Ulf Niklasson trodde på en ökad kommersialisering och ökat samarbete mellan mediehus för att paketera och leverera ett attraktivt material. Petra Thorén lade vikt vid journalistisk multikompetens, att vara lika skicklig på att jobba med tryck, nät, sociala medier och sökmotorer tillsammans med en öka specialisering, att nischa sig och kanske börja med att bygga en egen plattform på nätet. Anette Börjesson trodde på ett ytterligare ökat tempo och precis som Petra Thorén betonade hon nödvändigheten av multikompetens.
Stefan Albrechtson såg också ytterligare ökat tempo i nyhetsförmedlingen framför sig, men uttryckte också en stark förhoppning om att papperstidningen skulle överleva. Det gör den nog på den femårssikt som var aktuell här, men sedan….