Idén föddes i brasilianska São Paulo där sopletare börjat använda lokalt insamlat hushållsavfall för att producera biogas. Forskare vid Göteborgs universitet har nu bidragit till att sprida initiativet till Kenya, som ett sätt att minska fattigdom och miljöproblem. En av dem som deltagit är John Xavier som själv samlat sopor sedan han var barn. Nu har han gjort en film om projektet.
Varje dag samlar mer än 15 miljoner människor världen över in sopor och hushållsavfall för att överleva extrem fattigdom. Sopsamlandet är förknippat med stigmatisering och utanförskap, men det är också en grogrund för kreativitet och innovationer.
María José Zapata Campos, docent vid Gothenburg Research Institute, Göteborgs universitet, forskar kring de nätverk som vuxit fram inom den här verksamheten:
– I vår forskning har vi kunnat se att många innovationer handlar om att bygga upp olika typer av system vad gäller social rättvisa, governance, marknadsföring.
– Vissa grupper har till exempel skapat någon form av social försäkring själva utan att de jobbar i den formella ekonomin, och kan få någon typ av försäkring vid sjukdom. Men det handlar även om tekniska uppfinningar.
En sådan uppfinning har utvecklats i den brasilianska mångmiljonstaden São Paulo, där Cleiton Emboava vid kooperativet Nova Gleícério har skapat en billig och enkel teknik för att med hjälp av insamlat hushållsavfall producera biogas lokalt.
– Det handlar om att använda lokala resurser för att lösa lokala problem, säger María José Zapata Campos.
Hon är en av de forskare som nu varit med i ett projekt som går ut på att sprida den här metoden för produktion av biogas till den kenyanska staden Kisumu, där många människor överlever genom att samla skräp och avfall.
Projektet är finansierat av Vetenskapsrådet och heter ”Recycling Networks – Grassroots resilience tackling Climate, Environmental and Poverty Challenges”.
"Lokala resurser för att lösa lokala problem"
Utvecklingen av lokal biogasproduktion var däremot inte planerat, utan resultatet av aktionsforskning, säger hon.
Under 2017 och 2018 arbetade representanter för sopletare från Argentina, Brasilien, Chile, Nicaragua, Tanzania och Kenya tillsammans med forskare i det här transdisciplinära forskningsprojektet. Syftet var att undersöka vilka utmaningar som finns och vilka innovationer dessa gräsrotsnätverk genererar i form av förbättrad återvinning och hantering av hushållsavfall.
I april 2018 träffades alla i Kisumu.
– Vid dessa utbyten av kunskap insåg deltagarna att det finns så mycket innovationer som utvecklats lokalt, som även kan förbättra situationen för sopletare i andra länder, säger María José Zapata Campos.
– På det sättet föddes idén om att utveckla vissa teknologiska innovationer från Brasilien och Argentina i Kenya. Och så fick vi finansiellt stöd från Stena Metall, och kunde sätta igång.
Först utbytte gruppernateknologisk kunskap på distans med hjälp av Skype för att sedan träffas i april 2019 för att testa prototyperna.
I projektet ingick även att förenkla sopsamlarnas situation genom att i Kisumu konstruera en lättmanövrerad vagn för att slippa bära på avfall, och även en enkel manuell papperspress för insamlat papper.
En av dem som deltagit i det här arbetet är 28-årige John Xavier från Kisumu, som samlat sopor sedan han var tio år. John Xavier har filmat projektet och gjort en kortdokumentär om hur arbetet fortskridit. För honom har det betytt enormt mycket att vara med och bidra, berättar han på plats i Kisumu via Zoom.
– Ekonomiska svårigheter i min familj gjorde att jag fick börja plocka skräp när jag var tio år. Det är stigmatiserande och många ser på oss som tjuvar, säger han, och fortsätter:
– Det här projektet har gjort mitt liv bättre. I och med att jag har lärt mig att filma och redigera så känner jag hopp. Makt får man genom att lära sig en färdighet så att det går att göra något av sitt liv.