Rapporten Sexual Harassment in the Research and Higher Education Sector National Policies and Measures in EU Member States and Associated Countries är publicerad av the Standing Working Group on Gender in Research and Innovation. Arbetsgruppen är en del av EU-kommissionens forsknings- och innovationskommitté, ERAC (European Reasearch Area and Innovation Committee).
För att kartlägga policyåtgärder inom EU genomförde arbetsgruppen en enkät i medlemsländerna och associerade länder. Den tog upp policys, strategier och åtgärder, på såväl nationell- som EU-nivå, kopplade till frågor om genusbaserat våld inom högre utbildning och forskning.
– Enkätens fokus var på strategier och åtgärder på nationell nivå, inte på institutions- eller universitetsnivå, säger Maja Lundqvist, utredare på Nationella sekretariatet för genusforskning, som arbetade med enkäten. Detta är en viktig avgränsning, som bör tas med vid läsning av rapportens material, analys och rekommendationer.
Analys av resultaten
Analys av resultaten visar att även om #MeToo rörelsen har bidragit till att frågan om genusbaserat våld och sexuella trakasserier hamnat högre upp på agendan i flera av medlemsstaterna och associerade länder, så är kunskapen om och erkännandet av dessa frågor fortfarande svag. För att summera:
- Förekomsten av genusbaserat våld i akademin är, med några få undantag, inte en prioriterad fråga. Det är också ett outvecklat kunskapsfält på nationell nivå inom Europa.
- På en övergripande nivå saknar medlemsländerna och associerade länder en sammanhängande infrastruktur för att hantera genusbaserat våld inom akademin. Det finns en stor avsaknad av relevanta policys, lagar/föreskrifter, ansvariga myndigheter och uppdaterade data.
- Inget land har ett tillfredställande arbete för att bekämpa könsbaserat våld inom högre utbildning. Ett fåtal länder har infört åtgärder som skulle kunna medföra förändring på institutionsnivå.
- Om och hur frågan tas upp varierar mellan länderna. Vilken typ av åtgärder och aktiviteter som finns, tilldelning av ekonomiska incitament och om relevant infrastruktur finns på plats skiljer sig också markant åt.
- Att internationell mobilitet kan innebära en större risk för att bli utsatt erkänns inte, varken inom det arbete som redan pågår mot genusbaserat våld inom akademin eller inom arbetet med akademikers mobilitet på nationell- och EU-nivå.
Rapporten lyfter fram att trots att genusbaserad våld innebär destruktiva konsekvenser för individer, institutioner, samhället och för kvaliteten på forskningen och utbildningen, så har frågorna fått väldigt liten uppmärksamhet på både forsknings- och policynivå i Europa.
Rekommendationer
Internationell forskning, erfarenhetsbaserad kunskap och resultatet i denna rapport pekar på vikten av att alla berörda aktörer tar ansvar för att minska och förebygga genusbaserat våld.
– Rapporten lyfter speciellt fram behovet av att erkänna existensen av problemen, inom sektorn för forskning och högre utbildning i Europa. Att utveckla forskningsbaserad kunskap inom ämnet, att bygga effektiva stödstrukturer för utsatta och att genomföra djärva åtgärder för att skapa inkluderande och respektfulla forsknings- och studiemiljöer, sammanfattar Maja Lundqvist, på Nationella sekretariatet för genusforskning.
Rapporten avslutar med att ge 23 rekommendationer, med ambitionen att på så sätt bidra till ett av målen i EU:s “Gender Equality Strategy 2020-2025, Ending Gender-based Violence”, specifikt kopplat till forsknings- och utbildningssektorn.
Av Jessica Glanzelius
