Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Ny professor forskar om lärares arbete

Publicerad

Fem frågor till Silwa Claesson, som för ett par veckor sedan befordrades till professor i pedagogik vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession, IDPP.

Din forskning är till stor del inriktad mot så kallade tysta aspekter av lärares arbete. Varför är detta viktigt att undersöka?
– Sedan långt tillbaka har pedagogisk forskning lagt stor vikt vid lärande. Olika teorier har ansetts kunna besvara frågan om hur elever lär sig olika innehåll eller hur de innebörder som finns i vårt språk och kultur bestämmer lärande. Samtidigt har det varit underförstått att om bara lärare känner till denna forskning så kommer elever i förlängningen att bli framgångsrika. Det kan betraktas som en implementeringsmodell över hur forskning är relaterad till skolpraktik. Men min forskning i klassrum och vid intervjuer visar, att hur lockande denna modell än kan tyckas vara, så erbjuder den vardagliga verksamheten i klassrum stora utmaningar som mer eller mindre kan smula sönder en sådan tankemodell.
Detta har fört mig till en önskan att istället försöka förstå praktiken på ett annat sätt. Min undran har gällt hur såväl lärare som elever upplever vardagen. De befinner sig i den vardagliga klassrumssituationen i kroppslig och rumslig bemärkelse och det går knappast att bortse ifrån om man verkligen vill förstå undervisning i relation till lärande. Bland annat det kroppsliga och rumsliga utgör så kallade tysta aspekter, eller förtrogenhetsaspekter. Jag är naturligtvis medveten om att forskning måste avgränsa, renodla och fokusera för att vara forskning, det är omöjligt att fånga allt. Den forskning jag ägnat mig åt betraktar jag därför som ett sätt att komplettera andra forskares resultat.

Vad forskar du om just nu?
– Det jag sysslar med i den dagliga verksamheten har genom åren också väckt min nyfikenhet forskningsmässigt. Eftersom jag handlett och fortsatt handleder flera doktorander har jag också forskningsmässigt intresserat mig för doktorandhandledning och idag samarbetar jag framför allt med professor Gina Wisker från England runt dessa frågor.
Ett annat spår som följt mig genom åren vid universitetet är de olika idéer om undervisning som vi kan finna bakåt i tiden. En gestalt har särskilt fångat mitt intresse, Ellen Key; lärare, debattör och skribent med ett brinnande intresse för bildning. Tillsammans med andra europeiska forskare utvecklar jag kunskap om henne och hennes tid. Mina specifika frågor handlar om vad vi kan lära av denna lärare och frimodiga kvinna idag. För övrigt involveras jag starkt i mina doktoranders projekt och forskar delvis tillsammans med dem, något som för ett par år sedan resulterade i boken ”Undervisning och existens”.

Du har bland mycket annat undersökt relationen mellan teori och praxis i läraryrket och frågan om huruvida aktuella forskningsresultat om lärande påverkar lärarna och deras undervisning i praktiken. Vad har du kommit fram till?
– Ja, jag har ställt frågan om teorier om lärande har satt spår i praktiken. Kortfattat kan sägas att en förmodad konsekvens av fokus på lärande har medfört ett nytt sätt att ställa frågor. Tidigare frågade ofta lärare så kallade kunskapsfrågor, det vill säga de bad elever berätta det lärarna redan själva kände väl till. Nu ställer många lärare istället så kallade öppna frågor, som till exempel ”hur tänker du då?”. Ett annat resultat är det jag antydde förut, helt enkelt att teorier utöver det jag nämnde knappast har något tydligt inflytande på undervisning. Det är alltså detta något nedslående resultat som fört mig till att försöka förstå den tysta dimensionen av undervisning. Teoretiskt grundar sig mina forskningsstudier framför allt i hermeneutik, i Ricoeurs tappning, och i fenomenologi.

I en annan studie undersöker du bland annat yrkesförväntningar hos lärarstudenter. Hur ser deras förväntningar ut idag, när kvaliteten på svensk skola men även på lärarutbildningen är föremål för en så flitig debatt?
– Just den frågan är verkligen brännande och därför ansöker jag just nu, tillsammans med några kollegor, om forskningsmedel för att besvara näraliggande frågor. Jag har haft många storföreläsningar för lärarstudenter genom åren och då tagit tillfället i akt att ställa frågor i storgrupp. Dessa icke-vetenskapliga snabbundersökningar ger vid handen att inte mycket har ändrat sig. Det förefaller i grunden vara samma drömmar och samma antaganden som styr lärarstudenter idag som igår. Kanske är problemen istället att söka i kursernas struktur? Eller kanske är hela idén att just lärarutbildningen ska vara ”hela universitetets angelägenhet” och styras av en extern grupp något som borde omvärderas? Det är frågor jag ställer mig, inte bara mot bakgrund av mina snabbundersökningar, utan än mer mot bakgrund av det jag vet om tyst kunskap, förtrogenhetskunskap och bildning i relation till undervisning.

Vilken blir skillnaden med att du nu blivit professor?
– Jag kommer med största sannolikhet att fortsätta att leda forskningsgruppen i Allmän didaktik. Denna grupp, tillsammans med nordiska kollegor, kommer i år att starta en tidskrift on-line med referee-granskade artiklar, Nordisk tidskrift för Allmän Didaktik, NoAD. I det sammanhanget är det bra att vara professor. I ansökningar till Vetenskapsrådet och andra ställen gissar jag att det också är en fördel med en sådan titel. Självklart är det också av vikt för vår institution, IDPP, som är så praktiknära och klassrumsorienterad, att få en professor med min typ av forskningsintresse. Men mest av allt hoppas jag att allt fortsätter att vara precis som vanligt, eftersom jag trivs så bra på jobbet!

För mer information: Silwa Claesson, tel: 031-786 2367, silwa.claesson@ped.gu.se