Ny bok om förortsmobilisering
Hallå där Johan Söderman, professor i barn- och ungdomsvetenskap vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, som bland annat ihop med kollegan Ove Sernhede är författare till den nyutkomna boken När betongen rätar sin rygg. Ortenrörelsen och folkbildningens renässans som diskuteras på ett seminarium på Pedagogen torsdag 26 september.
Boken handlar om framväxten av en ny förortsmobilisering, den så kallade Ortenrörelsen. Berätta mer.
– Vi har studerat när unga startar egna föreningar och/eller mobiliserar sig i det som benämns som förorter, miljonprogramsområden eller som regeringen väljer att kalla dem; utsatta områden i Stockholm, Göteborg och Malmö. De unga väljer dock själva att kalla dessa områden för just ”orten”, som ett slags samlingsnamn som överskrider själva platsen.
Ni använder också begreppet folkbildningens renässans om rörelsen, som en möjlighet för utsatta stadsdelars marginaliserade unga. Kan du utveckla det?
– Det är tydligt att det pågår mycket bildningsarbete i dessa föreningar i orten, som står i skarp kontrast till den mediala bilden av förorten som en plats där stora grupper med unga misslyckas i den formella skolan och går ut nian utan godkänt i betyg. Det utvecklar vi i boken med historiska paralleller till hur marginaliserade grupper i början av förra seklet kunde nå inflytande och frigörelse med hjälp av folkbildning. Då som nu startade dessa grupper egna bildningsresor stöttade av folkbildningstanken, när formella utbildningsvägar var stängda.
Hamid Zafar, tidigare rektor i bland annat både Gårdsten och Biskopsgården, och årets svensk 2018 enligt tidskriften Fokus, är diskutant på seminariet 26 september. I en recension av boken i Göteborgs-Posten skriver han bland annat: ”I vissa akademiska kretsar har det länge funnits en förhoppning om en revolution i förortsbetongen. Den ska ledas av arga ungdomar som bryter sig loss från sina kedjor. Problemet är bara att det är en chimär. Det är inte ur offerskapet och den urbana vreden en emancipation genomförs. Frigörelsen sker vid skolbänken och i förortens bibliotek”. Hur vill du kommentera detta? 
– Jag menar att en bildningsrevolution kan ske både i och genom de etablerade utbildningsinstitutionerna, men också i och genom folkbildningen som har en mer informell karaktär. Biblioteken är i båda fallen lika viktiga som bärare av kunskap och berättelser. Här finns inte någon motsättning. Folkbildning kontrasterar i mångt och mycket vår tids allt mer polariserade åsiktsklimat genom att lyfta fram insikten som det eftersträvansvärda. Det behövs därmed även en samlad förståelse för vikten av en sammanhållen syn på lärande som består både av det som är självvalt, och av skolans planerade och riktade lärandeprocesser. Ett fungerande bibliotek och en duktig lärare kan verkligen göra skillnad, men det kan de ungas självbildning och självorganisering också. Förhoppningsvis kan seminariet bidra till att skapa mer av en samlad förståelse för lärandets olika sidor, där vi alla är bildningsförespråkare med samma mål om bättre möjligheter för ortens unga.
Seminariet är ett samarrangemang av Utbildningssociologiska kollegiet på institutionen för pedagogik och specialpedagogik och Kollegiet för Barndom, ungdom, kultur och lärande på institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande.
För mer information, kontakta Johan Söderman, epost: johan.soderman@gu.se tel: 0766-182081