Hallå där Olof Franck, docent i religionsfilosofi och universitetslektor i de samhällsorienterande ämnenas didaktik vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession, och en av redaktörerna för den nya boken Att undervisa om människosyner och gudsuppfattningar.
Vilket behov tänks boken svara mot?
– Den är tänkt att ge blivande och verksamma lärare ett underlag för undervisning om det som i ämnesplanen för religionskunskap (Gy11) beskrivs som ”människosyner och gudsuppfattningar”, vilket inkluderar livsåskådningar och frågor som rör etik och människovärde. Ett syfte är att de tretton kapitlen ska spegla både aktuell forskning och samtida debatt, på samma gång som de inspirerar till en god och relevant undervisning.
Sverige anses vara ett av världens mest sekulära länder. Vilka speciella krav ställer det på dem som undervisar inom religionskunskap i skolan om en stor del av eleverna anser det vara märkligt att tro på Gud eller att vara religiös?
– Det finns aktuell svensk forskning som tycks kunna åberopas för att undervisning i ämnet religionskunskap kan vara förenad med utmaningar - inte bara därför att personliga föreställningar om vad religion är kan vara starka, men också eftersom ett klassrum sällan rymmer människor som är eniga i existentiella frågor. Det är viktigt att lärare och elever tillsammans skapar en kommunikation till vilken alla oberoende av livsåskådning känner sig trygga att bidra. Det gäller oavsett om en majoritet av eleverna skulle tycka att religiös tro eller ateistisk övertygelse är på något sätt främmande.
Många i Sverige säger sig tro på någon slags ”ande” eller livskraft. Hur sekulariserade är vi egentligen? Kan vi tala om Sverige som ett ”postkristet” land?
– En av religionskunskapslärares viktiga uppgifter är att bidra till att generaliseringar av religioner, livsåskådningar och deras utövare motverkas. Det är sant att det finns mycket stöd, exempelvis i den omfattande undersökningen World Value Survey, för att Sverige är ett land där religion för många – ja, kanske de flesta – spelar mindre roll än vad som är fallet på åtskilliga andra håll i världen. Men bilden är sammansatt och komplex – inte bara här, innanför Sveriges gränser. Det är spännande. I vissa avseenden kan någon vilja beskriva Sverige som ”postkristet” – men gör man det bör man påminna sig att både kristna och andra religiösa traditioner spelar en roll också idag, till exempel i enskilda människors liv. Vill man istället med Jürgen Habermas och andra tala i termer av ett ”postsekulärt” samhälle, så finns det viktiga skäl att anföra också för det. Men då bör man vara medveten om att många människor varken vill eller kan eller är intresserade av att ha en religiös tro.
Vad svarar du dem som rentav anser att religion är ett direkt hot mot ett civiliserat och demokratiskt samhälle?
– Under mina tjugo år som gymnasielektor i filosofi och religionskunskap var det ganska ofta som jag mötte en sådan inställning, och det är nog inte märkligt om den är vanligt förekommande. Ett viktigt och berättigat avståndstagande från missdåd som sker i religionens namn kan emellertid glida över i en förenklad uppfattning att all religion är av ondo. Religion är ett komplicerat begrepp med en oändlig mängd referenspunkter och uttrycksformer där också sociala, kulturella och andra dimensioner är sammanvävda. Vad religionskunskapslärare bör göra är, tror jag, att ta nämnda uppfattning på allvar, och på samma gång försöka ge en bild av religioners mångfald – och då också av hur religion har inspirerat till kamp för fred och demokrati, och mot sociala orättvisor.
Mer information: Olof Franck, olof.franck@.gu.se, 031-786 2011
Att undervisa om människosyner och gudsuppfattningar presenteras på Bokmässan i Göteborg, fredag 23 september kl 11.