Hur ska man skydda människor ekonomiskt, när det finns färre arbeten och allt fler av de arbeten som finns kvar är av tillfällig karaktär och inte ger människor rätt till socialförsäkringar? En ny avhandling av ekonomhistorikern Lovisa Broström pekar på välfärdsstaten bygger på remissen om full sysselsättning och har svårt att fungera under högre arbetslöshet.
Ekonomhistorikern Lovisa Broström, institutionen för ekonomi och samhälle på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, undersöker i sin avhandling ”En industriell reservarmé i välfärdsstaten – Arbetslösa socialhjälpstagare i Sverige 1913–2012” paradoxen mellan välfärdens ambition att skydda sina medborgare från ekonomisk utsatthet och det kapitalistiska systemets behov av flexibel och fattig arbetskraft. Hur har Sverige, som en av världens mest utvecklade välfärdsstater, brottats med det problemet över en hundraårsperiod?
Den nya kunskap som tillförs i avhandlingen är att det alltid funnits människor som levt på marginalen av arbetsmarknaden och vid arbetslöshet måste vända sig till fattigvården/socialtjänsten, vilket man tidigare hävdat varit ett sentida fenomen.
- Något iögonfallande visar också denna avhandling att männen har gått om kvinnorna som den största gruppen bidragstagare sen 1960-talet.
Denna avhandling ifrågasätter också användningen av begrepp som utanförskap, marginalisering och prekariat, vilket är vanliga begrepp i samtida forskning. Avhandling är viktig då den ger en bakgrund till utvecklingen av ett samtida prekariat.
- Det är viktigt då detta är en av de stora utmaningar som välfärden står inför. Hur ska den svenska välfärden som bygger på full sysselsättning överleva när jobben försvinner?
För mer information vänligen kontakta:
Lovisa Broström
lovisa.brostrom@econhist.gu.se