Norges introduktionsprogram för nyanlända formar idealmedborgaren

Det norska introduktionsprogrammet introducerades 2004 och är en av de viktigaste policyåtgärderna som den norska staten genomfört för nyanlända. Introduktionsprogrammet kombinerar två viktiga officiella mål: deltagande på arbetsmarknaden och integration av invandrare i samhället.

– Det finns en tydlig förväntan i Norge på nyanlända att vara självständiga och ekonomiskt assimilerade. Introduktionsprogrammet kan förstås som en arena där staten styr, disciplinerar och formar nyanlända till att bli idealmedborgare, säger Ariana Guilherme Fernandes, avhandlingens författare och filosofie doktor i socialt arbete.

Bild

I avhandlingen granskas offentliga policydokument genom textanalyser och utifrån olika maktperspektiv undersöks hur det norska introduktionsprogrammet utformats för att underlätta integration av nyanlända migranter. 

– Resultatet visar att staten använder olika former av makt för att styra och forma nyanländas beteende så att de på sikt kan leva upp till statens förväntningar, säger Ariana Guilherme Fernandes.

Som exempel på maktteknik nämner hon utebliven ekonomisk ersättning för deltagare som har ogiltig frånvaro i programmet.

I delar av avhandlingen görs vissa jämförelser mellan Norges, Sveriges och Danmarks introduktionsprogram. Här framkommer att Danmark har det mest repressiva programmet. 

­– Samtidigt är det viktigt att påpeka att det pågår en mer restriktiv utveckling av introduktionsprogrammen i både Sverige och Norge, säger Ariana Guilherme Fernandes.

Bild

­Stereotyper om nyanlända

Avhandlingen visar att det finns olika förståelser av målgruppen nyanlända i de norska policydokumenten. Enligt Ariana Guilherme Fernandes framträder flera stereotypa föreställningar och att dessa bidrar till en etnifieringsprocess.

– Stereotypa föreställningar om nyanlända påverkar utformningen av etableringsinsatser. Ett tydligt exempel är föreställningen att icke-västerländska kvinnor har många barn, är undertryckta och inte jämställda. Det medförde bland annat att staten utformade ett individuellt introduktionsprogram utan barnbidrag i syfte att främja aktivt deltagande från kvinnorna. Samhällsorientering med fokus på jämställdhet blev också ett inslag i programmet, säger Ariana Guilherme Fernandes.