Minnesord om Ruth Bader Ginsburg

Den 18^e september avled Ruth Bader Ginsburg. Hon var då 87 år gammal och hade varit domare vid USA:s högsta domstol i 27 år. Det är ett fåtal domare – eller andra jurister – förunnat att efter sin död bli omtalade i minnesskrifter publicerade globalt i såväl ledande dagstidningar, som politiska tidskrifter och tidskrifter för mode och tonåringar. Bader Ginsburg har beskrivits som en feministisk ikon, som en ständig förkämpe för USA som inte bara en demokratisk rättsstat, utan även en rättvis sådan. Hon var skärpt, och en skicklig jurist som vågade ta ställning.

När jag läser om Bader Ginsburgs livsgärning och spelet kring nomineringen av hennes efterträdare till USA:s högsta domstol slås jag av hur mycket som hann förändras under de mer än 50 år hon var yrkesverksam, men också av hur reell kampen mot diskriminering och för social rättvisa fortfarande är i USA – och på andra ställen.

Bader Ginsburg har själv i flera intervjuer beskrivit hur den egna erfarenheten av ojämställdhet och diskriminering som juriststudent på 1950-talet och ung jurist på 60-talet påverkat henne. När hon började sina juriststudier på Harvard var hon en av endast nio kvinnor i en årskull på 500 studenter. Även om hon hade toppbetyg från Harvard och Colombia fick hon inte anställning på advokatkontoren i New York. Hon har själv noterat att "I struck out on three grounds: I was Jewish, a woman and a mother" (https://www.bbc.com/news/world-us-canada-49488374).

Det blev en akademisk karriär istället, som bl a förde Bader Ginsburg till Lunds universitet. Resultatet blev en bok om den svenska civilprocessen författad tillsammans med Anders Bruzelius (en svensk recension av den här https://svjt.se/svjt/1966/194). Flera artiklar – inte enbart i svensk media – tillskriver tiden i Sverige betydelse för Bader Ginsburgs ställningstagande för jämställdhet och social rättvisa. Redan på 60-talet möttes hon av en annan verklighet i Sverige: kvinnor arbetade som domare och advokater, och de var inte tvungna att anställa privata nannys, utan barnen hade plats på offentliga daghem. Det som hon själv lyfter fram som tongivande var när hon av sina studenter på Rutgers universitet blev ombedd att ge en kurs om ’kvinnor och rätten’. Hon noterade att då, på slutet av 60-talet, hittade hon inget av relevans för ämnet på sitt universitetsbibliotek.

1993 blev Bader Ginsburg nominerad som domare till högsta domstolen. Men redan decennierna innan pläderade hon i fall inför domstolen, såsom i Reed v. Reed (1971) (länk: https://supreme.justia.com/cases/federal/us/404/71/) om könsdiskriminerande lagstiftning. Under åren vid domstolen tog hon ställning i många fall som rörde diskriminering, bl a i United States v. Virginia, 1996 (länk https://supreme.justia.com/cases/federal/us/518/515/) i vilket domstolen beslutade att det var diskriminerande att förbjuda kvinnor att studera vid Virginias militärakademi och i Obergefell v. Hodges (2015) (länk: https://supreme.justia.com/cases/federal/us/576/14-556/2015) som förklarade att förbud mot samkönade äktenskap inte är förenliga med den amerikanska grundlagen. Högsta domstolens samling av Bader Ginsburgs fall återfinns här: https://supreme.justia.com/justice-ruth-bader-ginsburg-cases/

Domarna i högsta domstolen, nio till antalet, nomineras av presidenten och godkänns av senaten. De har en mycket viktig roll. Deras huvuduppgift är att tolka huruvida lagar är i överensstämmelse med grundlagen. President Donald Trump har redan nominerat Bader Ginsburgs efterträdare, Amy Coney Barrett (länk till Trumps nominerings tal: https://www.whitehouse.gov/briefings-statements/remarks-president-trump-announcing-nominee-associate-justice-supreme-court-united-states/). Coney Barrett är absolut en välrenommerad jurist. Hennes åsikter om rätten till abort och sociala rättigheter oroar dock många, än mer eftersom hon är den tredje domaren som Trump nominerat till högsta domstolen under sin första mandatperiod. De två andra är Neil McGill Gorsuch och den mycket omtalade Brett Kavanaugh (se hör för alla domarna: https://www.supremecourt.gov/about/biographies.aspx). Eftersom domarnas mandat löper livet ut får varje domare givetvis en unik möjlighet att över en lång tid påverka det amerikanska rättssystemet, och den amerikanska president som får möjlighet att nominera flera domare får i sin tur en möjlighet att påverka hur den amerikanska grundlagen tolkas långt efter att dennes ena eller två mandatperioder är över. Det blir onekligen spännande att följa inte bara denna nomineringsprocess, utan även den rättsliga utvecklingen under kommande år och decennier.

Sari Kouvo

Sari Kouvo är docent och lektor i internationell rätt. Hennes tidigare engagemang inkluderar chef för Afghanistan Analysts Network, handläggare vid EU:s utrikesförvaltning i Bryssel, programansvarig vid International Centre for Transitional Justice, forskare på Amnesty International, rådgivare vid Office of the EU Special Representative for Afghanistan. Hon har undervisat eller forskat vid bland annat Université Libre de Bruxelles, Vrije Universiteit Brussel, Kent University, Birkbeck University, NATO Defence College, Australian National University och Åbo Akademi. Hon doktorerade i internationell rätt vid Göteborgs universitet 2004.