Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Lärorik och produktiv forskningsvistelse i Johannesburg

Publicerad

Fem frågor till Beniamin Knutsson, docent vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession, och en av de två som för ett drygt år sedan fick bidrag för en flera månader lång forskningsvistelse inom ramen för Utbildningsvetenskapliga fakultetens internationaliseringsprogram.

Stadspark i Johannesburg

I höstas beviljades du 6 mnkr från Vetenskapsrådet, VR, till projektet Utbildning för en hållbar utveckling i en ojämlik värld, enligt uppgift delvis utifrån en pilotstudie du gjorde på plats i Johannesburg. Hur hänger detta ihop?
– Det stämmer. VR-ansökan har förvisso en lite längre historia. Arbetet med ansökan, och den metodologi som projektet vilar på, påbörjades redan för ett par år sedan. Men då datainsamling i Sydafrika just ingår i projektet så var det nog inte helt oväsentligt att jag kunde skriva in i ansökan att jag befann mig i landet och att en pilotstudie pågick. Det ger naturligtvis större trovärdighet till en forskningsansökan om metodologin redan prövats och om vissa empiriska resultat finns att tillgå.

Vilket är värdet med en forskningsvistelse utomlands?
– Det kan nog variera. I mitt fall var pilotstudien och förmånen att få vistas i en akademisk miljö befolkad av kompetenta, kritiska och politiskt aktiva forskare viktigt. Kollegorna vid CERT (Centre for Education Rights and Transformation, University of Johannesburg) hjälpte till att öppna dörrar till utbildningsministeriet och jag lärde mig mycket genom mina diskussioner med dem. Flera hade varit aktiva i kampen mot apartheid och det fanns många historier att berätta. Man ska naturligtvis heller inte underskatta betydelsen av att dras in i nya nätverk eller att ens forskning får större spridning.

Hur kan du beskriva dina månader på plats?
– Det var en lärorik, produktiv och samtidigt väldigt behaglig tillvaro. Jag höll några föreläsningar och gick på seminarier men den mesta tiden kunde jag lägga på min egen forskning. Jag genomförde intervjuer, deltog i workshops och gjorde fältbesök i skolor. Jag hann också läsa massor och även skriva. Arbetsdagarna var intensiva men oftast korta. I Johannesburg får man gå upp, men också åka hem, tidigt på grund av trafiksituationen. Redan vid två-tretiden var jag ofta hemma och kunde leka i solen med mina pojkar. Tveksamt om jag någonsin igen kommer få så mycket tid till både forskning och familj på en och samma gång.

Du valde att förlägga din forskningsvistelse till University of Johannesburg i Sydafrika. Varför just dit?
– En kombination av praktiska skäl, forskningsintressen och historiska tillfälligheter. Min sambo hade redan ett postdok vid Wits University i Johannesburg så för att familjen skulle kunna vara tillsammans behövde jag åka med. På det sättet var bidraget en skänk från ovan. Samtidigt har jag sedan länge haft ett professionellt intresse för Sydafrika och vistats mycket i landet tidigare. Sydafrika är ju också ett av tre länder som ingår i det nämnda forskningsprojektet. I det avseendet var det helt logiskt att förlägga pilotstudien hit. Att det blev CERT vid University of Johannesburg har också lite med historiska tillfälligheter att göra. Jag kom av en slump i kontakt med centrets ledare redan när jag var doktorand. För ett par år sedan var jag på besök vid CERT och genomförde en gästföreläsning. Jag visste att det fanns duktiga forskare där och det var inte svårt att få en formell inbjudan.

Du reste med din partner och två småbarn till Johannesburg. Hur gick det att förena med jobbet?
– Väldigt bra. Därmed inte sagt att det inte fanns utmaningar. Att packa ner en 5-åring och en 1,5-åring och alla grejer som en småbarnsfamilj behöver för att åka till andra sidan jorden tar naturligtvis på krafterna. Till saken hör också att min sambo var gravid med vårt tredje barn. Min äldste pojke fick gå på sydafrikansk förskola och jag var lite orolig för hur det skulle gå att lämna honom där. Men han var modig och det gick bra från första dagen. Barnomsorgen för 1,5 åringen fick vi ordna genom en nanny. Det gick bra det med. Det jobbigaste var nog packning, planering, visumansökningar och den långa resan. Väl på plats känns det som att det blev bra för alla. Så om frågan är om det går att kombinera en internationell forskningsvistelse med familjeliv så är svaret i vårt fall utan tvekan ja.

För mer information: Beniamin Knutsson, tel: 031-786 2427, epost: beniamin.knutsson@ped.gu.se