Länkstig

Internationellt utbildningsvetenskapligt initiativ

Publicerad

På ryskt och kinesiskt initiativ träffades 22 dekaner från utbildningsvetenskapliga fakulteter vid forskningsintensiva universitet på en konferens i St. Petersburg i mitten av juni. – Ett strategiskt och nytt initiativ. Konferensens budskap var att utbildningsvetenskaplig forskning är en viktig och nödvändig pusselbit på de större forskningsuniversiteten, säger Åke Ingerman, dekan vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten och en av de medverkande.

Konferensens deltagareSyftet med konferensen var bland annat att etablera ett nätverk mellan fakultetsledningarna. Ett annat var att utbyta erfarenheter utifrån att det inte ses som något självklart att universiteten har en utbildningsvetenskaplig fakultet eller en School of Education.
Skaran av forskningsintensiva utbildningsvetenskapliga fakulteter är inte särskilt stor. I exempelvis Sverige finns de vid universiteten i Göteborg, Uppsala och Linköping.

Ingen given position

– Utbildningsvetenskap har ingen given position. Det beror på områdets mångdisciplinära karaktär där det inte är självklart hur organisatoriska gränser etableras. Vissa av de medverkande universiteten på konferensen kopplar sina fakulteter till lärarutbildningen exempelvis, andra inte.

På konferensen diskuterades bland annat frågor som vilken status den utbildningsvetenskapliga forskningen ges.

– Utbildning har generellt sett ingen jättehög forskningsstatus, inte ens vid de framgångsrika universitet som deltog i St. Petersburg. Frågan som diskuterades var hur man kan gå förbi detta. Utbildning är ju en självklar kärna i universitetens verksamhet och därmed finns också en potential att forskning om utbildningsfrågor kan få en större strategisk betydelse generellt på universiteten. Där kan utbildningsvetenskapliga forskare i högre grad tillmätas en expertroll. Detta är inte alls är självklart idag, vilket framgick av diskussionen på konferensen.

Frågor tillåts bli forskningsområden

En annan fråga i St. Petersburg gällde var forskningsagendan sätts och vilka prioriteringar man gör, alltså vilka forskningsprofiler universiteten har utifrån begränsade resurser.

– Frågan är vem och vilka som driver fram vilka frågor, och som tillåts bli stora forskningsområden? En del forskningsfrågor skulle behöva arbetas mer med, där fanns en enighet.

En diskussion gällde vad som kan betecknas som kärnverksamhet inom en utbildningsvetenskaplig fakultet, om vad det är som inte uppmärksammas inom andra delar av universitetet?

– Det handlar om professionskunskap i förhållande till skolans institutioner och i relation till lärarutbildningen, och forskning om vad professionskunskapen innebär.

Medveten breddning

Det finns skillnader och därmed även en spänning i hur de olika lärosätena arbetar inom utbildningsvetenskapen. Å ena sidan används tydliga prioriteringar för att nå framgång och uppnå status som excellent, å andra sidan finns de lärosätena som medvetet arbetar med breddning och därmed uppnått en stark position som fakultet trots en viss diversifiering av verksamheten.

På konferensen diskuterades förutsättningarna för att öka graden av utbyte och koordination vad gäller centrala delar av en global forskningsagenda

Närmast förbereds ett gemensamt uttalande och en viljeinriktning bland representanterna för de 22 fakulteterna.

Strategiska agendor

– Budskapet är att området education är en viktig pusselbit och en viktig kompetens för de stora forskningsuniversiteten.

– I Sverige, men även internationellt, är situationen sådan att förhållandevis små resurser satsas på forskning kopplad till utbildning, i förhållande till storleken på samhällssektorn utbildning.

Det innebär att utbildningsvetenskapliga fakulteter måste vara strategiska när de sätter sina forskningsagendor, just med tanke på de begränsade resurserna.

Konferensen var mycket uppskattad bland deltagarna och det planeras redan för ett nytt möte om två år.

Initiativet till konferensen i St. Petersburg kom gemensamt från National Research University Higher School of Economics, Moskva, och Peking University, Kina.

De deltagande dekanerna representerade 14 länder och följande universitet:
University of Melbourne; UCL Institute of Education, London; Princeton University, New Jersey; University of Michigan; University of Wisconsin-Madison; University of Toronto; University of Pretoria; University of Helsinki; Arizona State University; Göteborgs universitet; University of British Columbia; Seoul National University; University of Hong Kong; Harvard University; Durham University; National Institute of Education, Singapore; University of Oslo; Trinity Collage, Dublin; Peking University; National Research University Higher School of Economics, Moskva.