Hur ska vi hantera Kina?
På 30 år har Kina utvecklats från att vara en marginell aktör inom forskning och utveckling till att idag vara en av de mest betydande forskningsnationerna i världen. Men Kina är också en hård diktatur. GU Journalen frågade två experter hur man som forskare och lärare bör förhålla sig till landet.
Förra året presenterade Regeringskansliet rapporten Sverige och Kina – stärkt samarbete för en hållbar framtid. Där framhålls bland annat att Kina idag är världens näst största producent av vetenskapliga artiklar och att landet investerar mer i forskning och utveckling än EU. Närmare 850 000 kinesiska studenter läser utomlands, främst i USA, men också i Australien, Storbritannien och Kanada.
Marie Carlsson har över 30 års erfarenhet av Kina. Hon menar att det är svårt att ge generella råd om vad man bör tänka på vid ett samarbete med landet, förutom att vara medveten om att det ofta finns en politisk dimension.
– Handlar det om samverkan med ett universitet, ett forskningsinstitut eller kanske en privat skola? Är samarbetet på nationell nivå, regionalt eller lokalt, gäller det forskning, utbildning eller kanske affärskontakter? Kina förändras snabbt, vilket innebär att gammal kunskap måste revideras. Tidigare handlade exempelvis undervisningen om utantillinlärning, det gör det i allt mindre utsträckning idag.
Inte självklart hur regimen ser på olika typer av forskning
Vissa forskningsområden har blivit öppnare medan andra ser mer av ideologisk styrning, framför allt sedan 2013 då president Xi Jinping tog över ledarskapet, berättar Marie Carlsson.
– Exempel på det förstnämnda finns inom naturvetenskap, teknik och medicin medan det sistnämnda återfinns inom delar av samhällsvetenskap och humaniora. Det är heller inte självklart hur regimen ser på olika typer av forskning. Exempelvis kan forskning kring vattenresurser ses som okontroversiella men kan också uppfattas hänga samman med den nationella säkerheten och då bli mer problematiska.
Några områden där Kina avancerat snabbt är inom innovation, informations- och kommunikationsteknik och AI. Kina är exempelvis världsledande när det gäller publikationer i AI-relaterade tidskrifter. Vissa företag har som krav att en samarbetspartner för över sin teknikkunskap till företaget men det behöver inte vara så, berättar Marie Carlsson.
– Många samarbeten med Kina präglas fortfarande av ett stort engagemang där en eller ett par personer bygger upp kontakter, lär sig en massa om landet och skapar utbyten. Även om kontakter vanligtvis är personliga i Kina så är tyvärr många lärosäten och företag inte så bra på att föra kunskapen och erfarenheterna vidare som därmed försvinner när initiativtagarna byter jobb eller slutar. Betydelsen av att upprätthålla kontakter med tidigare kinesiska alumner samt att verka i Kina bör också betonas. Det saknas alltså en mer grundläggande strategi för vad man vill med utbytet eller för vad samverkan ska leda till på lång sikt. Det blir extra problematiskt eftersom kinesiska lärosäten och företag vanligtvis inte går in i ett samarbete utan en plan och en konkret bild av vad de vill uppnå.
30-årigt engagemang i Kina
Också Fredrik Fällman har ett trettioårigt engagemang i Kina. Han menar att svenska myndighetsföreträdare ofta har en ganska naiv syn på samarbete.
– Vid exempelvis ett delegationsbesök finns alltid någon med från partiet och för att göra karriär som forskare måste man vara partimedlem. Det behöver inte innebära något problem men det är viktigt att inse att ett samarbete kan ha dolda politiska syften.
Det gäller därför att hitta en balans där man å ena sidan behandlar kinesiska forskare och studenter som alla andra, å andra sidan ändå är vaksam, menar Fredrik Fällman.
– Ett mer genomtänkt samarbete där man funderat på konsekvenserna av det man gör vore bra för alla parter. Bör man exempelvis göra studier i Xinjiang där förföljda uigurer sätts i fångläger? Och finns det risk att man utsätter, kanske inte sig själv, men den kinesiske mottagaren, för problem genom att uttrycka sig oförsiktigt exempelvis i ett mejl?
Kineser censurerar sig själva hela tiden, och är vana vid att statsmakten kan vara ganska nyckfull, berättar Fredrik Fällman.
– Jag har ett exempel från en kinesisk kollega som skrivit en bok om kristna kinesiska affärsmän. Inget förlag ville publicera boken, trots att den var statligt finansierad och sanktionerad. Ett annat exempel var när jag bjudits in att hålla ett föredrag och fick stryka ordet tro i titeln, sedan var det fritt fram att säga vad jag ville. Jag har också varit med om att få strykningar i texter jag skrivit, sådant måste man protestera mot.
Flyttar fram positionerna
The Belt and Road Initiative (BRI), där Kina bygger handelsvägar till lands och till sjöss över stora delar av världen, är ett sätt för landet att flytta fram sina positioner. Ett annat är att investera i ”soft power” som kultur. Exempelvis världens största biografkedja, AMC Theatres, där även svenska Filmstaden ingår, ägs av kinesiska Dalian Wanda.
– Runt om i världen etablerar kinesiska utbildningsministeriet också konfuciusinstitut för att försöka sprida parti-statens bild om Kina. För cirka femton år sedan var jag själv engagerad i ett sådant institut i Stockholm som fokuserade på utbildning i språk och kultur. Det samarbetet fungerade bra de första åren, men misstanken om politisk påverkan gjorde att institutet stängdes för några år sen.
Kina investerar alltmer i svenska företag. Geely är exempelvis på gång med ett väldigt innovationscentrum på Lindholmen.
– Den ekonomiska utvecklingen är enorm men den politiska går åt andra hållet. Det gäller därför att vara tydlig med universella värderingar kring demokrati och öppenhet, menar Fredrik Fällman.
Utveckla en kunskapsbas
Bland det viktigaste för att lyckas med samarbeten med Kina är dock att börja med att utveckla en kunskapsbas, påpekar Marie Carlsson.
– Jag undervisar både studenter som intresserar sig för Kina och myndigheter och företag som vill etablera kontakter i landet och kunskaperna är ofta begränsade, med vissa undantag, inte minst när det gäller hur komplext landet är. Det finns många skillnader mellan Kina och Sverige bland annat när det gäller politiskt och ekonomiskt system, lagar, värderingar, etik med mera. Man ska dock vara försiktig så att man inte exotifierar landet. Man kan komma en bra bit på väg med vanligt sunt förnuft.
Fredrik Fällman menar å andra sidan att den kinesiska parti-staten framhäver ”kinesiska särdrag”, en sorts omvänd exotisering, för att rättfärdiga sin politik och för att undvika att universella värderingar tillämpas också i Kina.
– En av huvudförfattarna till FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter 1948 var just en kinesisk diplomat, P. C. Chang, men han är sorgligt bortglömd idag.
Text: Eva Lundgren
Bild: Johan Wingborg
Artikeln publicerades först i GU Journalen nr 4 2019
Marie Carlsson, sinolog, universitetsadjunkt i Öst- och Sydöstasienstudier med särskild inriktning på Kina, forskar om motstånd med fokus på Falun gong-rörelsen, gör även vissa jämförelser med grupper av muslimska uigurer i Xinjiang samt Kinas relationer med övriga Östasien.
Fredrik Fällman, docent i sinologi, forskar om religions- och etnicitetspolitiken i Kina, om propagandans roll för landets religionsdiskurs samt om sinologins roll i det kulturella utbytet mellan Kina och väst.
Rapporten Sverige och Kina – stärkt samverkan för en hållbar framtid! är utgiven av Regeringskansliet.