Högre risk för framtida tarmläckage efter sfinkterskada
Risken för framtida läckage av tarmgas och avföring är betydligt högre bland kvinnor som fått en sfinkterskada vid förlossning, och alltså skadat ändtarmsmuskulaturen, visar en studie från Göteborgs universitet.
Flertalet förlossningar i Sverige sker utan komplikation för mamma och barn. Lindriga bristningar i underlivet är visserligen relativt vanliga, men oftast självläker de eller kan sys ihop direkt efter förlossning, utan bestående men.
Men det förekommer också skador på ändtarmens ringmuskel, analsfinktern, vilket den aktuella studien fokuserar på. Enligt senaste statistik i Medicinska födelseregistret får cirka en av tjugo kvinnor i Sverige en bristning i analsfinktern vid första förlossningen.
Underlaget i studien utgjordes av registerdata om 7 471 kvinnor som fött två barn under åren 1992-1998. Uppgifterna kombinerades med ett frågeformulär om symtom på tarmläckage ett par decennier senare, när kvinnorna var i 50- till 60-årsåldern, och hur detta i så fall påverkade dem.
Kraftigt ökade risker för läckage
Resultaten är publicerade i American Journal of Obstetrics and Gynecology och visar dels att kvinnor med sfinkterskada vid första förlossningen hade trefaldigt ökad risk för sfinkterskada vid andra förlossningen, och dels att sannolikheten för framtida tarmläckage ökade med antalet skador.
Av de kvinnor som helt undgått sfinkterskada vid två vaginala förlossningar angav 11,7 procent någon grad av tarmläckage tjugo år senare. Motsvarande andel bland dem som fått sfinkterskada vid en av förlossningarna var 23,8 procent, och vid båda förlossningarna 36,1 procent.
Allvarligare tarmläckage följde ett liknande mönster; Från 1,8 procent i gruppen kvinnor som inte haft sfinkterskada, till 5,4 och 9,0 procent efter en respektive två förlossningar med sfinkterskada. Vanligast var läckage av flytande avföring och gas, i svårare fall även fast avföring.
Viktigt med rådgivning till gravida
– För kvinnor som drabbats av sfinkterskador och fått tarmläckage senare i livet finns få eller inga effektiva kirurgiska behandlingar och det leder ofta till ett kroniskt lidande med social isolering som följd. Att förebygga sfinkterskador är den absolut viktigaste åtgärden, säger Maria Gyhagen, forskare inom obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, gynekolog på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås, och ansvarig för studien.
Även om en sfinkterskada kan uppstå utan kända riskfaktorer är sannolikheten högre hos förstföderskor, efter tidigare sfinkterskada, vid förlossning med sugklocka och tång, och om barnet är stort vid första vaginala förlossning efter tidigare kejsarsnitt. Den ökade risken vid sugklocka och efterföljande tarmläckage har påvisats i en tidigare studie från samma forskargrupp.
– I den här studien har vi kunnat fastställa hur sfinkterskador är kopplat till ofrivilligt tarmläckage långt senare i livet, något som tidigare ifrågasatts. Detta måste vägas in i rådgivning till de gravida kvinnor som löper högst risk för skadan, avslutar Maria Gyhagen.
Titel: Symptoms of fecal incontinence two decades after no, one, or two obstetrical anal sphincter injuries