Genom att studera lämningar efter urban träbebyggelse vill Andrine Nilsen, doktorand i arkeologi, bredda förståelsen av den tidigmoderna staden. Trots att trähusen var i majoritet under perioden har forskningen i huvudsak fokuserat på stenhus.
Vad var det som fick dig att bli intresserad av arkeologi?
– Jag har länge varit fascinerad av museiverksamhet, historiska lämningar och historier från förr och har haft en stor respekt för forskningen och processen i att ta reda på mer. I början av min studenttid sa min dåvarande lärare Roger Nyqvist till oss att eftersom arkeologi som forskningsämne är så pass nytt finns det väldigt mycket kvar att upptäcka och ta reda på. Det triggade min nyfikenhet, studieglädje och känslan av att kunna bidra och det är något som ännu sitter i. Så tack, Roger!
Vad handlar ditt avhandlingsprojekt om?
– Jag studerar sociala aspekter på tidigmodern urban träbebyggelse från cirka 1400-1799; stadsmiljöer som idag nästan uteslutande måste sökas arkeologiskt på grund av stadsbränder och omfattande rivningar, även om enstaka hus finns kvar. Trämaterial och trähus är väldigt tätt knutet till vår kultursfär och inkluderar alla samhällsklasser på olika sätt. Detta tvärsnitt av Sveriges befolkning som bott och verkat i den här typen av trähusmiljöer har på flera sätt satt avtryck i hur vi uppfattar den tidigmoderna staden. Dels forskar jag kring hur husen byggdes, placering samt dess funktioner och konstruktion, exempel knuttimring, korsvirke och skiftesverk. En annan aspekt som belyses i avhandlingen är relationen mellan centrum och periferi och marginaliserade grupper eller platser i staden. De flyttbara trähusen var också en stor orsak till att tidigmoderna idéer kring idealstaden kunde förverkligas i mycket högre grad i Sverige än i resten av Europa och på det sättet knyts trästaden ihop med storpolitiken. En del av avhandlingen behandlar också trämaterial generellt vad gäller omfattning, vikt för samhället och som arkeologiska lämningar och fynd.
Har du några andra projekt eller samarbeten på gång?
– Jag har pågående samarbeten med Martina Hjertman som också är doktorand i arkeologi. Vi har funnit att våra avhandlingsprojekt strålar samman i och med forskningen kring centrum-periferi och marginalitetsfrågor. Samarbetet har möjliggjort en fördjupad förståelse och bredd vilket har berikat båda våra avhandlingar. Vi håller även på att utveckla ett framtida projekt tillsammans med docent Joachim Östlund rörande Göteborgs och Majornas roll i den Transatlantiska slavhandeln och kolonialhandelns intåg i gemenemans hem.
Varför är ditt forskningsområde viktigt att berätta om?
– Vid beskrivningar av städer från denna period omnämns som regel främst stenhusen och deras invånare. I verkligenhet var dock trähusbebyggelsen i majoritet i alla svenska städer, trots det finns det påfallande lite forskning inom området. Med trähusbebyggelsen som utgångspunkt når jag också fler sociala skikt än genom elitens stenhus. Betänk att trähus kan vara ett enkelt utedass eller en liten knuttimrad stuga på en bakgata men också en gedigen borgargård eller exempelvis Gripenbergs slott. Det ger en intressant bredd att studera.