Forskar om skolidrott och ledarskap

Fem frågor till Claes Annerstedt, prefekt vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap, som befordrats till professor i idrottsvetenskap vid institutionen.

I din forskning har du bland annat undersökt undervisningen i idrott och hälsa, frågor som dynamiken i undervisningen, grupparbete och lärande i ämnet och betygssättning. Vad är det som styrt ditt mångåriga forskningsintresse dit?
– Jag har alltid intresserat mig för undervisning och lärande i relation till skolämnet idrott och hälsa då jag både är lärare och lärarutbildare i ämnet. Från att tidigare ha studerat ämnet utifrån läroplansteoretiska och historiska perspektiv, har jag under senare år rört mig mot mer av mikroanalyser av enskilda lektioner och vad som sker i själva undervisningen. Bedömningsfrågor – både av och för lärande – tycker jag är särskilt intressant.

Du har även, ensam och ihop med andra, skrivit flera böcker som riktar sig både till verksamma och blivande idrottslärare. De är skrivna med syfte att möjliggöra för en reflekterande praktiker. Hur gör de det?
– Att beforska den didaktiska praktiken och att kunna medverka till utveckling av undervisningen är väsentligt för mig. Genom kursverksamhet, kompetensutveckling av lärare och läroböcker i ämnet har jag på mitt sätt försökt att påverka den didaktiska praktiken. Att våga pröva nytt, som bygger på reflektion och ifrågasättande av egen praktik, har jag propagerat för och försökt att utveckla i olika läroböcker.

En mångårig diskussion är det klena utrymmet för ämnet idrott och hälsa i skolan i Sverige. Vilken är din förklaring till att det går trögt att få gehör för önskemålet om fler idrottstimmar och vad skulle fler undervisningstimmar göra för skillnad?
– Det viktigaste för mig är att det är kvalitet i det som sker och inte i första hand antalet undervisningstimmar. Genom en medveten och genomtänkt undervisning går det att göra skillnad, men undervisningen måste vara inriktad mot elevernas utveckling, lärande och förståelse för betydelsen av en fysiskt aktiv livsstil och mindre mot pulshöjande aktiviteter för dess egen skull. Fler timmar är naturligtvis inte oväsentligt, men viktigare är att påverka och lära eleverna inom ramen för en motiverande miljö.

Du har även forskat om tränare på elitnivå. Tränarna själva säger att faktorer som mentorskap, nätverk med andra tränare och observation av varandras arbete är vägen fram för att utveckla ledarskapet för Sveriges idrott. Hur vanligt är det förhållningssättet i en internationell jämförelse?
– Svenska tränare är överlag reflekterande, lyssnande och mindre auktoritära än i många andra länder och detta trots att den svenska tränarutbildningen är relativt kort och ytlig. Det finns med andra ord stor förbättringspotential och här utgör erfarenhetsutbyten, mentorskap och samverkan mellan akademi och idrottsrörelse centrala inslag i en framtida tränarutbildning.

Vilken blir skillnaden med att du nu blivit professor?
– Inte annat än att jag möjligtvis blir bemött på ett lite annorlunda sätt än tidigare. Arbetet består av undervisning, forskning och administration och så kommer det att fortsätta att se ut.

För mer information: claes.annerstedt@ped.gu.se, tel: 031-786 2055, mobil: 0766-182055