Förlusten av ålgräsängar en dyr historia

Foto: Eduardo Infantes

Ålgräsängar kallas ofta havets barnkammare eftersom de ger skydd och mat för flera av våra viktigaste fiskarter, som torsk, sej, vitling, ål och havsöring.

Miljarder som redan gått förlorade

Ålgräset tar hand om näringsämnen och motverkar övergödning, binder partiklar och förbättrar vattenkvaliteten, skyddar stränder mot erosion och binder upp kol i havsbotten och fungerar därigenom som en buffert mot våra koldioxidutsläpp.

−Ålgräsängar räknas till de mest värdefulla ekosystemen på jorden även om det är svårt att sätta värdet i kronor och ören. Lågt räknat så visar beräkningarna att förlusten av ålgräs i Bohuslän har kostat Sverige minst fyra miljarder kronor i form av förlorade ekosystemtjänster. Och det är väldigt lågt räknat, det kan röra sig om uppemot 20 miljarder kronor, säger Per Moksnes.

Tvärvetenskaplig forskning som gett resultat

Per Moksnes har tillsammans med miljöjuristen Lena Gipperth lett den tvärvetenskaplig forskningsgrupp som skrivit de två nya rapporterna. Deras samarbete initierades av universitetets satsning på en tvärvetenskaplig forskarskola i marin miljövetenskap 2011 som resulterade i forskningsprogrammet ZORRO vid Centrum för hav och samhälle på Göteborgs universitet, där mer än 20 forskare samarbetar idag.

I ZORRO deltar marinekologer, miljöjurister och miljöekonomer i ett nära samarbete med Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Havs- och vattenmyndigheten för att förbättra förvaltningen av ålgräs i Sverige.

−Vi är glada att kunna säga att våra forskningsresultat inom ZORRO, som nu presenteras i rapporterna, redan fått genomslag inom förvaltningen, säger Per Moksnes.

Initiativ till förbättringar

Ålgräsängar skyddas enligt flera EU-direktiv och internationella konventioner. Ändå försvinner sjögräsängar på global nivå i samma takt som korallrev och regnskog.

Havs- och vattenmyndigheten, Göteborgs universitet och Länsstyrelsen i Västra Götaland ger ut de två rapporterna med mål att förbättra situationen för svenska ålgräsängar.

Rapporterna, som bland annat gör en bristanalys av dagens förvaltning av ålgräs och innehåller vägledning för restaurering och ekologisk kompensation av ålgräs, är baserade på de tvärvetenskapliga forskningsstudierna från ZORRO.

− Allra viktigast är att försöka skydda återstående ålgräsängar. Även om det nu finns en handbok med fungerande metoder för att restaurera ålgräs i Sverige så är restaurering mycket tidskrävande dyrt och förenat med osäkerhet. Eftersom miljön förändras mycket när en äng försvinner är det inte säkert att ålgräs längre kan växa på platsen, säger Per Moksnes.

Rapporterna fokuserar framför allt på ekosystem i Bohuslän, men många rekommendationer som ges i rapporterna är generella och kan användas i andra delar av Sverige.

−Läget är väldigt allvarligt. Vi hoppas skapa mer uppmärksamhet om ålgräset och hur viktigt det är både för havsmiljön och för oss människor. När en stor äng försvinner kan miljön förändras så mycket att siktdjupet minskar med över en meter, vilket både försämrat badvattnet för oss människor och de många växter och djur som är beroende av ålgräset. Men vi vill också visa att det går att vända utvecklingen, säger Per Moksnes.

Rapporten/handboken Förvaltning och restaurering av ålgräs i Sverige – Ekologisk, juridisk och ekonomisk bakgrund sammanfattar kunskapsläget om ålgräs i Sverige, gör en bristanalys av dagens förvaltning samt föreslår hur den kan förbättras.
Den andra rapporten Handbok för restaurering av ålgräs i Sverige – Vägledning är en nationell vägledning för hur restaurering av ålgräs i Sverige ska utföras och ger detaljerade metodbeskrivningar för alla steg i restaureringsprocessen.

Läs mer om ålgräs här>>
Läs mer om ZORRO här>>

Kontakt:
Per Moksnes, forskare vid institutionen för marina vetenskaper och Havsmiljöinstitutet, Göteborgs universitet, 0732-57 62 24, per.moksnes@marine.gu.se
Lena Gipperth, professor i miljörätt, juridiska institutionen, Göteborgs universitet, 031-786 12 97, 0768 58 12 27, lena.gipperth@law.gu.se

Foto:Bild överst av fotograf Eduardo Infantes. Porträttbild av Per Moksnes.