Hoppa till huvudinnehåll
Bild
Foto: Mostphotos
Länkstig

Ett annorlunda år för folkhögskolelärare

Publicerad

I en ny rapport som tagits fram av forskare vid Göteborgs universitet på uppdrag av Folkbildningsrådet undersöks folkhögskolornas omställning till distansundervisning under coronapandemin. Alexandra Söderman svarar på fyra frågor om rapporten.

Rapporten baseras dels på en enkät som besvarats av knappt 400 lärare från 149 folkhögskolor, dels på fokusgruppsintervjuer med utvalda lärare. Vad har lärarna svarat?

Bild
Porträtt på Alexandra Söderman.
Alexandra Söderman.
Foto: Torsten Arpi

 – Distansarbetet verkar dels ha aktualiserat samtal om folkhögskolans pedagogik, men också synliggjort lärarnas personliga pedagogiska preferenser. I princip alla beskriver den förändrade folkhögskolevardagen under pandemin som arbetsam, men vissa framhåller ändå hur förändringarna givit en slags energikick genom nya arbetssätt. Samtidigt är en slags längtan tillbaka till det som var innan pandemin framträdande i svaren. Så det är långt ifrån en entydig bild som ges, säger Alexandra Söderman, doktorand vid Göteborgs universitet och författare till rapporten Folkhögskolan mitt i pandemin – digitalisering och nya arbetssätt.

Folkhögskolans pedagogik är starkt präglat av grupprocesser och det personliga mötet. Hur har det bibehållits eller förändrats under det här året?

 – Frågan om mötet har närmast filosofiska eller existentiella dimensioner. Bara i själva tanken om att mötas på distans ryms egentligen hela dilemmat för folkhögskolan. Å ena sidan har det handlat om att praktiskt försöka skapa en folkhögskoleupplevelse utan att träffas, och å andra sidan om att plötsligt mötas mycket närmare; en och en eller i små grupper där individen oväntat tycks ha hamnat i centrum. Pandemin har ju också bidragit till känslor av oro och en nerv av stundens allvar som färgat de möten som ägt rum.

Hur har det gått för kursdeltagarna?

– Även om denna undersökning inte direkt studerat deltagarnas perspektiv så framträder ändå bilden av att distansbaserad undervisning verkar ha passat vissa deltagargrupper bättre än väntat – medan andra förstås behövt mer hjälp och stöd på olika sätt. Det finns också en skillnad mellan olika kurstyper. På allmän kurs kanske det har varit praktiskt möjligt att ställa om, medan vissa innehåll på särskild kurs varit i princip omöjliga att översätta till distans. Körsång och möbelsnickeri är två exempel på det.

Vilka lärdomar säger lärarna att de kan ta med sig in framtiden?

– Framförallt betonas olika hybridformer som en ny pedagogisk möjlighet, och där digitala inslag i högre grad verkar komma att bli en del av folkhögskolans pedagogiska repertoar. Individens roll i kollektivet är en annan insikt som en del lärare ger uttryck för. 

– Trots att det i svaren funnits ett stråk av nostalgi och väntan på att allt ska bli som vanligt igen så är det ju en praktisk omöjlighet att helt vända klockan tillbaka. Folkhögskolans pedagogik har sin grund i bildningstanken som en ständig rörelse och något man aktivt företar sig, och jag tror därför att man kommer ta tillvara på de erfarenheter som gjorts under lång tid framöver, på ett sätt som är typiskt för folkhögskolan.

Av: Carl-Magnus Höglund

Folkbildning i coronatider

Rapporten Folkhögskolan mitt i pandemin – digitalisering och nya arbetssätt ingår i projektet Folkbildning i coronatider där Folkbildningsrådet i åtta olika delstudier ska belysa studieförbundens och folkhögskolornas förutsättningar och arbete under pandemin.

Hela rapporten finns att ladda ner på Folkbildningsrådets hemsida.